Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Winnipeg - Winnipegsjön, Lake Winnipeg - Vinnitsa - Vin- och byggnadssäd - Vin- & spritcentralen, ab. - Vinogradoff, Sir Paul - Vinogradskij Sergej Nikolajevitj - Vinpalm - Vinranka, vinstock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
353
W innipegs j ön—V inranka
354
inv. (1951; med förorter 354,000). W. var urspr.
ett av Hudsonbaykompaniets handelsfaktorier,
Fort Garry, som anlades i början av 1800-talet.
I samband med de kanadensiska Pacificbanomas
tillkomst och präriens uppodling utvecklade sig
W. hastigt (42,340 inv. 1901) och är nu ett
centrum för v. Canadas vetehandel med en av
världens största vetebörser samt knutpunkt för
präriestaternas kommunikationsväsen. W. är säte
för ett av Hudsonbaykompaniets huvudkontor
samt har stor livsmedelsindustri (särsk. kvarnar),
trävaru- och maskinindustri (ss.
järnvägsverk-städer) m. m. I W. ligger Univ. of Manitoba
(gr. 1877).
Winnipegsjön [coi’nipeg-], Lake W i n n
i-p e g, sjö i s. Manitoba, Canada; 24,340 km2;
217 m ö. h.; 21 m djup och 418 km lång i
n. n. v.—s. s. ö. W. avrinner genom Nelson
River till Hudson Bay. Största tillflöden äro
från v. Saskatchewan, från s. Red River och
Winnipeg River (877 km lång).
Vinnitsa [vji’njitsa], huvudstad i
Vinnitsa-området i Podolien, inom Ukrainska SSR, vid
vänstra stranden av Bug och
Kiev—Odessa-järn-vägen, 220 km s. v. om Kiev; 92,868 inv. (1939).
Vin- och byggnadssäd. Då tionden till
biskopen, sockenkyrkan och de fattiga under Gustav
I:s regering indrogs till kronan, fingo kyrkorna
därav bidrag till kostnaden för vin (vinsäd) och
kyrkobyggnadens uppehållande (byggningssäd),
som i kronans räkenskaper sedermera upptagits
under namn av v., vilken avlöstes 1871.
Vin- & spritcentralen, ab., Stockholm, statligt
monopolföretag för handel med vin och sprit,
grundades 1917 på underlag av en utredning av
dr Ivan Bratt och dir. E. Wennerberg och med
det uttalade huvudsyftet att från
rusdryckshante-ringen avföra det enskilda vinstintresset. V.
övertog alla spritförädlingsverk i landet och inlöste
även samtliga importagenturer för vin och sprit.
Dess stamaktier ägdes till en början av ab.
Stock-holmssystemet, men 1920 överlätos dessa aktier
till ett konsortium, bestående av 10 av K. m:t
godkända personer, varigenom staten erhöll ett direkt
inflytande på V:s verksamhet. I samband med
1923 års förändring av
rusdrycksförsäljningsför-ordningen överläts all partihandel med rusdrycker
till V., som härigenom blev ett av K. m:t
oktroje-rat monopol bolag. — V:s nuv. organisation är
följ.: stamaktierna (0,4 mkr) ägas av 10 enskilda
och av K. m:t godkända personer, varvid
utdelningen är begränsad till 5,5%. Preferensaktierna
(14,6 mkr) ägas av Pensionsförsäkringsfonden,
varvid utdelningen är begränsad till 5 %. Sådana
vinstmedel, som åtgå för utdelningar, fonderingar
etc., inlevereras till statsverket. Av styrelsens 8
led. utser K. m:t 4, däribland ordf.; de övriga
utses av bolagsstämman. — Bolagets
industriverksamhet är fördelad på följ. 8 anläggningar: i
Stockholm (Reimersholme), Eslöv, Göteborg,
Karlshamn, Sundsvall, Södertälje, Åhus (med
Rödaleds bränneri) och ödåkra. Dessutom finnas en
lageranläggning för vin i Stockholm och en depå
i Malmö; en filial för inköp och lagring av
starkvin finnes på Madeira (i Funchal). Bränning i
NF XXII — 12
V :s egen regi äger t. v. rum endast i Rödaled ;
dock uppfördes 1954 ett whiskybränneri i
Södertälje. övrig råsprit inköpes dels från de svenska
potatisbrännerierna, dels från landets olika
sulfitspritfabriker genom ab. Svensk sprit. Sedan okt.
1934 driver näml. V. all partihandel även med
skattefri sprit. Medelantalet anställda vid V.
uppgick 1953 till 1,365, varav 435 tjänstemän.
Vinogradoff [vinågra’dåf], Sir Paul (Pavel
Gavrilovitj), rysk-engelsk historiker (1854—
1925). Han var 1884—1902 prof. i historia i
Moskva, från 1903 jur. prof. i Oxford och erhöll
1917 engelskt adelskap. V. var en av Europas
främsta medeltidskännare. Hans huvudverk var ett
banbrytande arbete om den engelska
livegenskapens uppkomst, ”Villainage in England” (1892).
Vinogradskij [vjinagra’tskaj], Sergej
Niko-lajevitj, rysk mikrobiolog (1856—1946), en
av markbakteriologiens grundare och främjare.
1886—90 tillkom i Strassburg och Zürich hans
storverk: upptäckterna av svavel- och
järnbakteriernas bränslen och av salpeterbildarna samt
deras kemosyntetiska assimilation av kolsyra. I
Petersburg upptäckte han den första fritt levande
kvävesamlande bakterien. V. var där 1891—1902
avdelningschef och 1902—05 dir. vid kejserliga
inst. för experimentell medicin. 1922 kom V. till
Pasteurinstitutet, satte upp laboratorium i Brie
nära Paris och verkade där som förnyare av
markbakteriologien med sina genialt enkla,
smidigt anpassade metoder.
Vinpalm, bot., se Borassus.
Vinranka, vinstock, buskartade
klänge-växter av vinsläktet, Vitis, tillhörande
vinfamiljen, Vitaceae. Omkr. 40 arter äro kända från n.
halvklotet; de flesta finnas i Nordamerika och
Östasien. Bladen äro femflikiga; de små
blommorna ha fem grönaktiga kronblad. Frukten, som
kallas druva, är ett klotrunt el. ovalt avlångt
bär med 2—4 päronformiga frön (se Russin och
Korinter). De mogna druvorna ha en matt grön,
gulaktig, röd el. violett daggblå färg. Vinklasarna
alstras av årsskott, utvuxna från kraftiga
knoppar. Den äkta vinrankan, Vitis vinifera,
härstammar från Kaukasus och länderna vid
Kaspiska havet. Från Asien och ö. Medelhavsländerna
spreds den av fenicierna till v. Europa. — Om
kult se Dionysos. — De viktigaste amerikanska v.
äro V. labrusca (fox grape, rävdruvor) och V.
aestivalis från ö. samt V. Lincecumi från s. v.
Nordamerika. Dessa arter och deras
korsnings-produkter lämna de värdefullaste druvorna och
vinerna. V. amurensis från n. ö. Asien odlas upp till
Stockholmstrakten för sina ornamentala, om
hösten purpurfärgade blad. — Om det till v.
hänvisade jungfruvinet se Vildvin. — Lönande
vinodling existerar endast i varmtempererat klimat
med en årlig medeltemp. av 150 och en värme
under vegetationsperioden, som är tillräcklig, för
att de nedre delarna av skotten skola mogna (se
bild 2 och 13 å pl. vid Frankrike). Där
värmen är mycket hög och torka råder, är
bevattning nödvändig. I n. vinodlingsområdena kan v.
endast odlas på vinberg, som anläggas
terrassfor-migt på bergssluttningar med södersol samt ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
