Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vilhelm II (tysk kejsare) - Vilhelm (Tyska rikets kronprins) - Wilhelm, Heinrich - Vilhelm av Sabina - Vilhelm av Tyrus - Vilhelm Erövraren - Vilhelmina (kommun, köping) - Vilhelmina (drottning av Nederländerna)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
Wilhelm—Vilhelmina
304
ententemakterna hade emellertid gjort honom
ansvarig för krigets utbrott, och även inom
Tyskland hyste man överdrivna föreställningar om
V:s betydelse för tysk politik. Personligen hade
han helt visst samma uppfattning. Vid
centralmakternas sammanbrott i nov. 1918 fick V. bära
en större ansvarsbörda, än som eg. tillkom
honom. President Wilson framställde också
kejsaren som det väsentliga hindret för freden. Den
nye rikskanslern, prins Max av Baden, sökte då
till sist förmå kejsaren att abdikera. V. flydde
över gränsen till Nederländerna, och republiken
utropades, sedan V. med sin vanliga tveksamhet
övervägt, om han skulle med pålitliga trupper
söka krossa den revolutionära rörelsen i
Tyskland el. söka döden i öppen strid med fienden
på västfronten. V. var från 1918 bosatt i
Nederländerna, där han bl. a. författade några
arbeten till försvar för sig och sin politik:
”Ver-gleichende Geschichtstabellen von 1878 bis zum
Kriegsausbruch 1914” (1921), ”Ereignisse und
Gestalten aus den Jahren 1878—1918” (1922; sv.
övers, s. å.) och ”Aus meinem Leben 1859—88”
(1927). Källpublikationer av intresse för V:s
historia äro vidare ”Reden 1888—1912” (4 bd,
1897—1913), ”Briefe Wilhelms II. an den Zaren
1894—1914” (1920; sv. övers, s. å.). Se vidare
”Letters of the Empress Frederick”, utg. av F.
Ponsonby (1928); J. Ziekursch, ”Politische
Ge-schichte des neuen deutschen Kaiserreiches”, 3
(1930). En psykologiskt intressant men mycket
subjektiv skildring ger E. Ludwig, ”Wilhelm II.”
(1926; sv. övers. 1927).
3) Vilhelm, den föreg:s son, Tyska rikets
och Preussens kronprins (1882—1951), erhöll en
övervägande militär uppfostran och innehade
under i:a världskriget olika militära befälsposter
på västfronten. V. lämnade i nov. 1918 vid
revolutionen Tyskland och slog sig ned i
Nederländerna. V12 s. å. avsade han sig alla
rättigheter till den preussiska kronan och den tyska
kej sarvärdigheten. V. återvände 1923 till
Tyskland, där han levde tillbakadraget som
privatperson till sin död. Han utgav 1922 ”Erinnerungen”
(sv. övers, s. å.), 1925 ”Ich suche die
Wahr-heit!”.
Wilhelm, Heinrich, tysk skulptör (d.
1652), verksam i Sverige, anlitades mycket av
Axel Oxenstierna och utförde flera kyrkliga
skulpturverk, bl. a. epitafier över Axel
Oxenstierna och medl. av dennes släkt (Jäders kyrka,
Stockholms Storkyrka och Riddarholmskyrkan),
epitafier över Ebba Leijonhuvud och medl. av
Stureätten (Uppsala domkyrka), gravmonument
över Gabriel G:son Oxenstierna (Tyresö kyrka)
samt över Johan Adler Salvius (Stockholms
Storkyrka). Från 1643 till sin död ledde han
bygget av riddarhuset.
Vilhelm av Sabi’na, kardinalbiskop, påvlig
legat (d. 1251), var urspr. kartusianmunk och
blev biskop i Modena 1222. På 1220- och
1230-talen besökte V. Estland, Livland och Gotland
för att befästa kristendomen där. I Preussen
inrättade han fyra biskopsdömen under Rigas
överhöghet. 1244 blev V. kardinalbiskop av
Sa
bina (landet mellan Anio och Tiber). På
uppdrag av Innocentius IV begav han sig 1247 som
legat över England till Norge och Sverige och
ledde Skänninge möte 1248.
Vilhelm av Ty’rus, historieskrivare
(1100-talet). V. var född i konungariket Jerusalem
av frankiska föräldrar och blev 1175 ärkebiskop
i Tyrus. Hans historia på latin i 23 böcker om
korstågen är berömd.
Vilhelm Erövraren, se Vilhelm, England 1).
Vilhelmina. 1) Kommun i Åsele och
Vilhelmina tingslag i Västerbottens län, s. Lappland;
8,695,16 km2, 8,617 inv. (1955); 1945 funnos 215
lapsktalande, av vilka 91 bedrevo renskötsel. V.
sträcker sig från Åsele sockengräns till norska
gränsen och når i n. v. åtskilliga höjder över
1,000 m, ss. Marsfjället (1,589 m) och
Grönfjället (1,375 m). Genom V. rinna
Ångermanälven och dess biflod Vojmån; de bilda flera
stora och djupa sjöar. Ung. halva landarealen
tillhör staten och över V10 storbolagen.
Huvudbygden är belägen kring Malgomaj och
Volg-sjön, och trakten kring den senare räknas som
Lapplands förnämsta jordbruksbygd. 4,593 har
åker. I byn Laxbäcken vid Malgomajsjön
ligger Malgomaj s lantmanna- och lanthushållsskola
(350 m ö. h.; öppnad 1939). 16 km s. v. om
Vilhelmina kyrkby ligger Kristinebergs
mönsterjordbruk. Kapellbyn Dikanäs (332 inv. 1951;
480 m ö. h.) har under senare år blivit ett
centrum för Vojmåns dalgång med arbetsstuga, såg,
mejeri, fiskodlingsanstalt och konservfabrik för
fjällfisk. Sockenkyrkan är belägen inom V.2).
I v. V. finnas 3 träkapell, bl. a. F a t m o m a
k-k e lappkapell. Latiksbergs kapell byggdes
1933—34. — V. bildar jämte V.2)
Vilhelmina församling (8,741,40 km2; 10,823 inv.
1954) i Lappmarkens första kontrakt av Luleå
stift. Den indelas i Vilhelmina
kyrko-bokföringsdistrikt (6,495 km2, 7,489
inv. 1954), bestående av huvuddelen av V. jämte
V.2), och Dikanäs
kyrkobokförings-di strikt (2,245,61 km2, 1,180 inv. 1954). —
Litt.: O. P. Pettersson, ”Gamla byar i V.” (3
bd, 1941—46).
2) Köping i Åsele och Vilhelmina tingslag, s.
Lappland, belägen inom s. delen av V.i), vid
Volgsjön och Inlandsbanan; 46,24 km2, 2,219 inv.
(1955). V. är kyrkby i Vilhelmina förs.,
huvudort för V.i), tingsplats (jämte Åsele) för Åsele
och Vilhelmina tingslag, betydande handelsplats
och näst Lycksele s. Lapplands största samhälle.
Dess forna karaktär av kyrkstad gick förlorad
genom en svår brand 1921, men de tätt
hop-byggda kyrkstugorna ge alltjämt en del av
samhället en ålderdomlig prägel. Kyrkan, av trä
uppfördes 1836—40. Intill kyrkan ligger
Zaka-rias Bång begraven, enl. traditionen förebild till
Runebergs ”Sven Dufva” (minnessten, rest 1948).
Folkets hus har stor och modern teaterscen. V.
har samrealskola, epidemisjukhus, arbetsstuga och
småindustrier. I kyrkligt avseende bildar V. jämte
V.i) Vilhelmina förs, (se V.i). V. blev
muni-cipalsamhälle 1917 och köping 1947.
Vilhelmina (holl. Wilhelmina) Helena Paulina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
