Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vilhelm III (konung av England) - Vilhelm IV (konung av Storbritannien) - Vilhelm I (den tyste; furste av Oranien) - Vilhelm II (ståthållare i Nederländerna) - Vilhelm III (arvståthållare i Nederländerna) - Vilhelm IV (arvståthållare i Nederländerna) - Vilhelm V (arvståthållare i Nederländerna) - Vilhelm I (konung av Nederländerna) - Vilhelm II (konung av Nederländerna) - Vilhelm III (konung av Nederländerna) - Vilhelm IV (konung av Storbritannien)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
Vilhelm
300
honom. Ludvig XIV :s anfall på Holland 1672,
som förorsakade det aristokratiska partiets fall,
förde V. till makten. Han blev s. å. ståthållare
i Holland och Zeeland och högste befälhavare
över krigsmakten. Under kriget med Frankrike
visade sig f. ggn hans överlägsna politiska
begåvning. Han var under kriget på 1670-talet
själen i alliansen mot Ludvig XIV och efter
freden i Nijmegen (1678) ledaren av alla
sammanslutningar mot denne. Hans främsta mål
var att korsa Ludvigs världshärskarplaner. 1677
g. m. sin kusin Maria,
äldre dotter till
sedermera konung Jakob
II och presumtiv
arvtagare till Englands
krona, trädde han i
förbindelse med
oppositionen mot Jakob II
och följde 1688
an-maningen att landstiga
i England för att
fördriva Jakob. Efter
revolutionens
genomförande och V :s
bestigande av den
engelska tronen förde
han England in i 1689 års stora allians mot
Ludvig XIV och kämpade under det följ, kriget
själv i Nederländerna. Efter freden i Rijswijk
1697 inriktade sig V :s yttre politik främst på
ordnandet av den spanska arvsfrågan. Han sökte
sålunda få till stånd en delning av det spanska
väldet mellan de olika pretendenterna till arvet
efter Karl II av Spanien. Då detta
misslyckades och den franske pretendenten besteg Spaniens
tron, organiserade V. än en gång de europeiska
makterna till samlat motstånd mot Frankrike.
Redan i början av spanska tronföljdskriget
avled emellertid V. Han efterträddes på tronen av
sin svägerska, drottning Anna. — Litt.: Monogr.
av N. Japikse (2 bd, 1930—33) och G. J.
Re-nier (1932).
4) Vilhelm IV, se nedan Storbritannien och
Irland.
Nederländerna. 1) Vilhelm I, kallad den
tyste, furste av Oranien, ståthållare i
Nederländerna (1533—84), son till greve V. av
Nas-sau. V. uppfostrades till god katolik vid kejsar
Karl V:s hov. Han blev 1559 ståthållare i
Bur-gund samt i prov.
Utrecht, Zeeland och
Holland. Ehuru
katolik, ställde sig V.
redan från början
helt främmande för
Filip II :s i den
katolska motreformatio-nens tj änst arbetande
politik. På 1560-talet
motsatte han sig det
spanska inflytandet i
Nederländerna och
sökte städse under
skenet av att bevara
lojaliteten mot konungen tillvarataga de
nederländska provinsernas intresse. Då hertigen av
Alba 1567 fick i uppdrag att pacificera
Nederländerna, nedlade V. sina ämbeten och ställde
sig i spetsen för rebellerna. 1572 återtog V.
ståthållarskapet över Holland och Zeeland och
lyckades genom sin smidiga diplomati och
stora militära begåvning både ena de nederländska
provinserna (pacifikationen i Gent 1576 och
unionen i Utrecht 1579) och bjuda de
spanska trupperna effektivt motstånd. V. framstod
nu alltmer som den nederländska
frihetsrörelsens store ledare, särskilt sedan han övergått
till calvinismen. 1581 bröt V. även officiellt
med Filip och förklarades därefter i akt. V. var
sedan ständigt utsatt för spanska attentatsförsök,
och 1584 föll han offer för en lönnmördares kula.
— Litt.: C. V. Wedgwood, ”William the Silent”
(1944; sv. övers. 1946).
2) Vilhelm II, ståthållare i Nederländerna
(1626—50), efterträdde 1647 sin fader Fredrik
Henrik som ståthållare och fortsatte dennes
monarkistiska politik, varigenom han bidrog till de
skärpta partistriderna i Nederländerna.
3) Vilhelm III, den föreg:s son,
arvståthållare, se ovan England 3).
4) Vilhelm IV, arvståthållare (1711—51),
son till prins Johan Vilhelm av Nassau-Diez,
blev 1747 ståthållare i Nederländerna (jfr d. o.,
sp. 730).
5) Vilhelm V, den föreg:s son,
arvståthållare (1748—1806), efterträdde 1751 sin fader
och stod till 1766 under förmyndare. Ehuru utan
vare sig politisk el. militär begåvning, verkade
V. för det oraniska husets traditionella politik:
införande av den monarkiska statsformen i
Nederländerna. V:s monarkistiska kupplaner
förorsakade ett uppror, som dock 1787 kuvades med
bistånd av hans svåger Fredrik Vilhelm II av
Preussen. 1795 måste V. med anledning av det
republikanska partiets seger och den franska
invasionen fly till England, och 1802 nedlade han
alla sina ämbeten i Nederländerna.
6) Vilhelm I, den föreg:s son, konung
(1772—1843), deltog i revolutionskrigen mot
Frankrike, blev 1813 ”suverän furste av de
förenade Nederländerna” och 1815 konung i det då
nybildade riket samt storhertig av Luxemburg.
Efter revolutionen i Belgien 1830 motsatte sig
konungen länge Belgiens utbrytning, vilken han
icke erkände förrän 1839. Hans oböjliga
reformfientlighet väckte även i Nederländerna
missnöje, och 1840 abdikerade han.
7) Vilhelm II, den föreg:s son, konung
(1792—1849), deltog i Wellingtons kamp mot
Napoleon i Spanien och som befälhavare för
nederländska armén i slaget vid Waterloo. Han
besteg tronen 1840 och tvangs av revolutionen
1848 att gå med på genomgripande
författnings-reformer.
8) Vilhelm III, den föreg:s son, konung
(1817—90), lät efter sin tronbestigning 1849 J.
R. Thorbecke slå in på en liberal kurs, som
medförde en mängd reformer på olika områden.
Storbritannien och Irland. Vilhelm IV, ko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
