Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wiechert, Ernst - Wied, ätt - Wied, Gustav - Wiedemann-Franz’ lag - Wiehe, Mikael - Vieille-Montagne, Société anonyme des mines et fonderies de zinc de la Vieille Montagne - Wieland, Heinrich - Wieland, Martin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
255
W ied—W ielan d
256
i :a världskriget, ”Die Magd des Jürgen
Dosko-cil” (1932; sv. övers. ”Färjkarlen”, 1934), ”Die
Majorin” (1934; sv. övers. 1935), ”Das einfache
Leben” (1939; sv. övers. 1940) och ”Die
Jeromin-Kinder” (2 bd, 1945—47). W. skrev vidare de
självbiografiska skildringarna ”Wälder und
Men-schen” (1936; sv. övers. ”Där vägen började”,
1939) med forts. ”Jahre und Zeiten” (1949) och
”Der Totenwald” (1946; sv. övers. ”1 dödens
skog”, s. å.), där han återgav sina upplevelser i
Buchenwald. Han verkade också som dramatiker.
Wied [vit], urgammal tysk ätt, som 1462
förvärvade grevskapet Wied (trakten n. om
Koblenz; mediatiserat 1806) och 1698 uppdelades i
linjerna Wied-Runkel, 1791 upphöjd i
riks-furstligt stånd och utslocknad 1824, och W i e
d-N e u w i e d, 1784 förlänad samma värdighet. Den
sistn. linjen är sedan 1824 ensam innehavare av
grevskapets samlade domäner i Nassau och
Rhen-provinsen. Till den senare linjen hörde prins V i
1-helm av W. (1876—1946), systerson till
drottning Lovisa av Sverige-Norge och brorson till
Carmen Sylva. Han var 7/s—5/s 1914 furste av
Albanien. Hans bror, prins Victor av W., (f.
1877), kav.-officer och diplomat, var legationsråd
i Stockholm 1919—22 och tysk minister där
1933—43-
Wied [viÖ], Gustav Johannes, dansk
författare (1858—1914). Han försökte sig i olika yrken,
blev tidningsman och uppmärksammades som
humoristisk berättare på 1890-talet. Av W:s många
verk (samlade 1915—16 i 8 bd) må nämnas
berättelserna ”Menneskenes börn” (2 bd, 1894),
”Lys-tige historier” (1896), romanerna ”Slægten”
(1898), ”Livsens ondskab” (1899), ”Knagsted”
(1902), ”Pastor Sörensen & Co.” (1913),
”Fæd-rene æde druer” (1908), de s. k. satyrspelen
”Erotik” (1900; uppf. i Sthlm s. å.), ”Adel,
gejstlig-hed, borger og bonde” (1897), ”Det svage kön”
(1900), ”Dansemus” (1905) och ”Ranke viljer”
(1906; uppf. i Sthlm s. å.). — W. var en
komiker, som drev med tillgj ordhet och högtidlighet,
en humorist, som framställde människorna såsom
groteskt löjliga genom sitt beroende av animaliska
drifter och begär.
Wiedemann-Franz’ lag [vi’da—fra’nts], en av
G. H. Wiedemann och R. Franz 1853 upptäckt
lag, enl. vilken förhållandet mellan
värmeledningsförmågan och den elektriska ledningsförmågan
är nära detsamma för alla metaller. Lagen
kompletterades 1882 av L. Lorenz, som visade, att
nyssnämnda förhållande är nära proportionellt mot
absoluta temp. Lagen är icke strängt giltig;
särskilt vid låga temp. kunna avvikelser bli stora.
Wiehe [vi’a], Mikael Rosing, dansk
skådespelare (1820—Ö4). Han blev 1837 elev vid Det
kongelige teater, där han 1845—55 och från 1856
var anställd. Han följde 1855 F. Höedt till
Hov-teatret. W. uppbar tidigare med känslovärme och
flammande temperament, ej sällan med genialitet,
romantikens älskarroller för att senare överraska
.med realistisk karaktärs fr am ställning.
Vieille-Montagne [vjäj-måta’nj], Société
anonyme des mines et fonderies de
zincdelaVieille Montagne,
metallindu
stribolag med säte i Angleur, Belgien, grundades
1837 för övertagande av Zinkgruvorna vid
Vieille-Montagne i Moresnet i prov. Liége men har
under årens lopp utvidgats betydligt, så att det
numera äger gruvor, smältverk och zinkvittfabriker
i flera europeiska länder. I Sverige äger bolaget
Ämmebergs zinkgruvor jämte betydande
markområden. förvärvade 1857. Gruvfältet omfattade
31 utmål, vilka 1869 sammanslogos till ett enda.
Huvuddelen av malmen exporteras från Sverige
till V :s smältverk i Belgien. Antalet
industriarbetare i Ämmeberg är c:a 250.
Wieland [vi’lant], Heinrich Otto, tysk
kemist (f. 1877), prof. i organisk kemi vid tekniska
högsk. i München 1917, vid univ. i Freiburg
i.Br. 1921, i München
1925. W. har utfört
arbeten om
Cannizza-ros reaktion och
uppställt teorien om den
intramolekylära
dehyd-reringen. Han har
undersökt oxidationsför-loppet vid
organismernas andning, det
animaliska hjärtgiftet
bu-fotalin samt framför
allt gallan och dess
specifika
beståndsdelar, gallsyrorna;
genom sistn.
undersök
ningar, för vilka W. erhöll 1927 års Nobelpris i
kemi, har han väsentligt vidgat kännedom om
mekanismen för gallans verksamhet vid
födoämnenas resorption i tarmen.
Wieland [vi’lant], Christoph Martin, tysk
författare (1733—1813). Han uppfostrades strängt
pietistiskt, studerade juridik i Tübingen men
sysslade alltmer med vitterhet, vistades 1752—54 hos
Bodmer i Zürich, blev 17
staden, Biberach, och
1769 prof. i filosofi i
Erfurt. W. kallades
1772 av hertiginnan
Anna Amalia till
Wei-mar som lärare för
hennes söner och
stannade kvar där
efter fullbordat värv. —
W :s tidigaste verk
voro lärodikter,
bibliska epos o. s. v.; först
på 1760-talet frigjorde
sig hans egenart. Med
”Comische
Erzählung-en” (1764) och ”Die
Abenteuer des Don Sylvio von Rosalva” (s. å.)
uppträdde han som berättare i modern fransk stil.
I ”Geschichte des Agathon” (1766—67) skrev han
en uppfostringsroman på grundval av egen
erfarenhet. Som rokokoepiker i fri efterbildning av
Ariosto diktade han lättflytande berättelser och
sagor: ”Der neue Amadis” (1771) m. fl.; ypperst
är ”Oberon” (1780; sv. övers. 1816), en elegant
och färgrik riddardikt. Han skrev även romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
