Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verdandi (studentförening) - Verden - Verdens Gang - Verdi, Giuseppe - Verdun (Frankrike) - Verdun (Quebec) - Verdurer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
171
V er den—V erdurer
172
3 nr årl.) än småskrifternas. — Litt.: O. v.
Zweigbergk, ”Studentföreningen V. 1882—1892”
(1892); ”V. genom femtio år” (1932).
Verden [fè’rdan], stad i Niedersachsen i
Tyskland, vid Aller, helt nära dess inflöde i Weser;
19,800 inv. (1952). Domkyrkan, fullbordad 1185,
ombyggdes 1270—1490 till en gotisk hallkyrka.
I Andreaskyrkan (från omkr. 1200) finns en
graverad mässingstavla (den äldsta i sitt slag i
Tyskland) över den 1231 avlidne biskopen Yso. V.
var fri riksstad från 1405 till mitten av 1500-talet.
BiskopsdömetVerden stiftades av Karl
den store. 1568 infördes reformationen, varefter
V. styrdes av en protestantisk biskop. 1645
besattes V. av svenskarna, som 1648—1719 innehade
V. och Bremen (se Bremen) som världsliga h
ertig d ö m e n. Sistn. år avträddes V. till
Hannover, lydde sedan under detta land — med
undantag för åren 1810—14, då det tillhörde
kungariket Westfalen — till 1866, vilket år det
införlivades med Preussen.
Verdens Gang, norsk tidning, utgavs av Peder
Olsen i Oslo från 1868. 1876—juni 1878 var
Johan Sverdrup red., 1878—1910 O. A.
Thommes-sen, som gjorde bladet till organ för den radikala
vänstern och landets mest spridda politiska
tidning. 1923 uppgick V. i Tidens Tegn. Efter
Norges befrielse från den tyska ockupationen
återupplivades V. som morgontidning, närmast
företrädande en liberal ståndpunkt. 1952
omändrades V. till en modernt utformad
eftermiddags-tidn., VG.
Ve’rdi, Giuseppe, italiensk tonsättare (1813
—1901). Han studerade musik bl. a. för
operare-petitören Lavigna i Milano. V., vars huvudsakliga
livsverk ägnades operan, vann sina första mera
betydande framgångar med ”Nabucodonosor”
(1842), ”Ernani” (1844) och ”Luisa Miller”
(1849). En glansperiod började med ”Rigoletto”
(1851), som följdes av ”11 trovatore” (1853;
”Trubaduren”) och ”La Traviata” (”Den
vilse-förda”, s. å.). I dessa V:s mest populära
operor, där sångmelodien är huvudbäraren av det
dramatiska uttrycket och orkestern oftast blott
ackompanjerar, verkar V:s teatertemperament
med elementär kraft. Mer reflekterande blir V.
under en därpå följ, övergångsperiod, då han
genom en ofta deklamatorisk textbehandling och
en mer än förut självständigt skildrande orkester
söker ge fördjupad själsdramatik. Även ”Un ballo
in maschera” (1859; ”Maskeradbalen”) och ”La
forza del destino” (1862; ”ödets makt”) hade stor
framgång. Mindre känd blev urspr. ”Don
Carlos”. En höjdpunkt betecknas av ”Aida”
(komponerad för öppnandet av en italiensk operascen i
Kairo; 1871), som är både pompös opera med
orientalisk kolorit och ett av äkta känsla och
lidelse fyllt drama. Efter ett längre uppehåll
överraskade V. med ”Otello” (1887), som i ett helt
spontant och förandligat tonspråk förverkligar en
friare formgivning. V:s sista verk för scenen,
”Falstaff” (1893), är en av kvickhet och humor
tindrande opera buffa. — Av V:s övriga
kompositioner märkas en stråkkvartett, ett melodiskönt
"Requiem” över Manzoni (1862) och ”Quattro
pezzi sacri” för kör (1898). — Biogr. av F. Toye
(1931), F. Törnblom (1948) m. fl.
Verdun [värdö’], stad och fästning i dep.
Meuse i n. ö. Frankrike, vid floden Meuse och
Canal de l’Est; 14,609 inv. (1946; 16,540 1931).
Biskopssäte. Katedralen, som härstammar från
1000-talet, blev förstörd under 1 :a världskriget
men har återuppförts och återinvigdes 1935. Den
väldiga stadsporten Porte-Chaussée uppfördes
under 1400-talet. I det från 1600-talet härstammande
stadshuset är ett krigsmuseum inrymt. I närheten
kyrkogårdar från striderna 1916.
V., det antika Virodünum, blev på 200-talet
biskopssäte. I V. slöts 843 det fördrag mellan
Ludvig den frommes söner Lothar, Ludvig den tyske
och Karl den skallige, som för alltid delade det
frankiska kejsarriket i ett franskt och ett tyskt
rike. V. självt räknades till Lothringen, kom
under resten av medeltiden att höra till tyska
kejsarriket, erövrades 1552 av Henrik II av
Frankrike och avträddes 1648 formellt till Frankrike, dit
det sedermera hört. — Under fransk-tyska kriget
1870—71 utgjordes V. av en bastions fästning med
ett citadell. Efter kriget utbyggdes V. till en
gördelfästning med 9 fort på 2,5—6 km avstånd.
Redan under 1880-tal et anlades ytterligare en gördel
på c:a 8 km avstånd, och under denna period
till-kommo bl. a. forten Vaux och Douaumont. Under
1 :a världskriget voro franska fältställningar
framskjutna 8—10 km framför fortgördeln. Den
tyska V.-offensiven tog sin början 21/a 1916 under
ledning av chefen för 5:e armén, tyske
kronprinsen. Anfallet gällde inledningsvis huvudsakl.
området ö. om Meuse och ledde så gott som
omedelbart till att den främsta ställningen togs.
Joff-re anbefallde försvar till det yttersta, insatte den
skicklige generalen Pétain som ledare och
dit-beordrade reserver, med den påföljd att de
fortsatta tyska anfallen småningom hejdades el.
begränsades. Först i början av april slöts dock
detta första skede av offensiven, sedan tyskarna
nått yttre fortgördeln och där tagit fortet
Douaumont samt i mars utökat anfallsområdet till
terrängen v. om Meuse. Fransmännen hade insatt
c:a 30 fördelningar och förlorat 37,000 man i
fångar. Ett 2:a offensivskede inträdde i början
av maj och ledde intill slutet av juni till tagandet
av ytterligare två fort, Vaux och Thiaumont. V :s
försvarare var då general Nivelle. Ett 3:e
offensivskede mitten av juli—början av aug.
ledde icke till större resultat, varefter V.-offensiven
praktiskt taget uppgavs. I slutet av okt. och mot
årets slut bragte franska motanfall
Douaumont-och Vaux-forten åter i fransk ägo. Slutligt
återställt blev läget i juli-aug. 1917, då fransmännen
återtogo tyskarnas terrängvinster v. om Meuse.
— Under 2:a världskriget kom V. icke att spela
någon roll. — Litt.: L. Gillet, ”La bataille de V.”
(1921); H. Pétain, ”La bataille de V.” (1929);
H. Wendt, ”V. 1916” (1931).
Verdun [vorda’n el. verdöhj], stad i prov.
Quebec, Canada, s. förstad till Montreal; c:a
80,000 inv.
Verdürer (av fr. verdure, grönska), vävda
tapeter med naturalistiska växtmotiv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
