Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Warming, Eugen - Varmluft - Varmluftsbad - Varmluftsbatteri - Varmluftsmaskin, varmluftsmotor - Varmluftssystem - Varmsåg - Varmvattenapparat - Varmvattenbehandling - Varmvattensystem - Varna, Stalin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
W. snart in på anpassningsfrågor, särskilt
livsformsproblemet, som sysselsatte honom till hans
död; bland hithörande arbeten äro ”Om
skudbygning, overvintring og foryngelse” (i
”Naturhistorisk forenings festskrift”, 1884),
”Halofytstudier” (1897), ”Om planterigets livsformer”
(1908), ”Om jordudlöbere” (1918), ”Ökologiens
grundformer” (1923) m. m. De stora
brasilianska samlingarna beskrevo W. och hans
medarbetare i ”Symbolae ad floram Brasiliae
centralis cognoscendam”
(40 avh., 1867—93).
Grundläggande för
kunskapen om den
ytterst egendomliga
familj en Podostemaceae
är ”Familien
Podostemaceæ” (6 dlr,
1881—1901). W. inlade även
stor förtjänst om
embryologiens utveckling. 1884 bereste W.
Västgrönland och 1885
Finnmarken och
lämnade talrika bidrag till
kännedomen om
polarväxternas biologi. Med det nu klassiska
arbetet ”Om Grönlands vegetation” (1888)
framträdde W. som växtgeograf; 1892 följde ”Lagoa
Santa, et bidrag til den biologiske plantegeografi”,
enastående som monogr. över ett tropiskt område.
Genom ytterligare resor, bl. a. till Västindien och
Venezuela (1891—92), lärde W. känna talrika
vegetationstyper, och hans ”Plantesamfund”
(1895; flera uppl., övers. och bearb.) inledde
en ny epok, den ekologiska växtgeografiens.
Danmarks vegetation skildrade W. allmänfattligt i
”Dansk plantevækst” (3 dlr, 1906—19). Genom
sina utmärkta handböcker utövade W. vidare ett
avgörande inflytande.
Varmluft, meteor., luftmassa, som är varmare
än normalt och leder sitt ursprung från lägre
breddgrader. Under rörelsen mot n. stryker den
fram över kallare underlag och blir därigenom
stabilt skiktad, vilket yttrar sig bl. a. i
uppkomsten av dimmoln och jämn vind. Tropikluft är
ett slags v., som dock sällan når Sverige. En
motsats till v. är kalluft, t. ex. polarluft, som
genom beröring med varmare underlag blir labilt
skiktad och ger byig vind.
Varmluftsbad, en badform, i vilken kroppen
uppvärmes och bringas i svettning genom att
omslutas av upphettad luft. I vår tid äro de
s. k. romerska el. turkiska baden den mest
förekommande typen av allmänna v. Ju varmare
och torrare v. är, dess lättare och rikligare sker
transpirationen; ju fuktigare v. är, dess
besvärligare och sparsammare sker den egentliga
utdunstningen. I det heta mättade ångbadet kan
transpirationen alldeles hämmas. I ett mycket
torrt v. kan man fördraga en värme av ända
till 100°, i ett mättat ångbad knappast 60°. V.
nyttjas dels som kraftigt svettdrivande medel,
dels som förberedelse till ett kallbad. Som
medicinskt bad har det allmänna v. numera
ej stor användning. Däremot nyttjas mycket
lokalt v. i form av elektriska ljusbad.
Varmluftsbatteri, se Uppvärmning.
Varmluftsmaskin, varmluftsmotor,
värmemotor av kolvtyp, vid vilken luft el. annan
permanent gas får genomlöpa en
arbetsalstrande cykel. I sin enklast tänkbara form består
v. av en med kolv försedd cylinder, i vilken
gasen ömsevis upphettas och avkyles, varvid
kolven rör sig utåt, resp. inåt; en dylik maskin
skulle dock komma att arbeta ytterligt långsamt
och med försvinnande låg verkningsgrad.
Praktiskt kunna v. realiseras endast genom att
värme tillföres och bortskaffas kontinuerligt och
härvid under förmedling av rumsskilda delar hos
maskinen. Maskiner av detta slag fingo
praktisk betydelse först genom av John Ericsson 1833
och senare gjorda konstruktioner. Tillkomsten
av gas- och bensindrivna explosionsmotorer på
1880- och 1890-talen samt av elektrisk
kraftdistribution vid samma tid medförde emellertid,
att intresset för v. praktiskt taget upphörde. En
viss renässans för v. (även om man här ej
inbegriper de moderna gasturbinerna) synes dock
ha inletts genom de i första hand för
militärbruk (drift av elgeneratorer) vid
Philips-fabrikerna i Holland utvecklade v., med vilka
experimentarbete synes ha påbörjats 1944. Dessa
maskiner, som äro av sluten typ och ha slutet
vevhus, arbeta med förhöjt tryck (i medeltal 20
à 25 atö) och inom ett temp.-intervall, som
sträcker sig upp till c:a 700°. Regeneratorernas
värmeackumulerande fyllning har fått form av
fintrådiga metalltrådshärvor, som anbringas runt
cylindrarna och i omedelbart grannskap till
uppvärmnings- och avkylningszonerna.
Varmluftssystem, se Uppvärmning.
Varmsåg, se Såg.
Varmvattenapparat, en vanl. med gas- el.
elektrisk uppvärmning försedd hushållsapparat,
där vatten mer el. mindre snabbt kan uppvärmas
till bad, disk o. dyl.
Varmvattenberedare, anordning för liknande ändamål; även
benämning på det med invändig varmvattenslinga
försedda tryckkärl, som i bostäder med
centraluppvärmning förser kök och badrum med
varmvatten.
Varmvattenbehandling, trädg., nedsänkning i
varmt vatten av hela växter, rotstockar el.
avskurna grenar med ändamål att göra dessa mera
lämpliga för drivning. V. ersättes numera ej
sällan av ångbad, som i vissa fall är lättare
att åstadkomma. Ångbadet sker i en sluten
behållare, i vilken ångan insläppes underifrån. Det
kräver ung. dubbelt så lång tid som v., och
temp. bör icke överskrida 35°.
Varmvattensystem, se Uppvärmning.
Varna, Stalin, huvudstad i distr. Stalin
(Varna), Bulgarien, vid en liten vik av Svarta
havet; c:a 78,000 inv., landets till storleken 3:e
stad och dess viktigaste hamn med stor export
av jordbruksprodukter och import av
industrialster. V. har bomullsspinnerier, skeppsvarv
(sedan 1950), havsbiologisk station och havsbad. V.
var urspr. en koloni till Miletos och hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
