Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urinorganens sjukdomar - Urinröret - Urinsekter - Urinsten - Urinstämma - Urinsyra, trioxipurin - Urinämne, karbamid - Urkantonerna - Urkristendom - Urkund - Urladdning - Urlus, Jacques - Urmia - Urmun - Urnes - Urnordiska - Urobilin - Urogenitalorganen - Urografi - Urologi - Uromastix, taggsvansödlor - Uromyces - Urotropin - Uroxen - Ursa - Ursholmen - Urshult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
803
U rinr öret—U rshult
804
det förträngda området (uretrotomi). Även
sjukdomar i den omgivande vävnaden, framför allt
prostatahypertrofi, kunna framkalla liknande
symtom. Om ofrivillig urinavgång se Enuresis.
Urinröret, anat., se Urinorgan.
Urinsekter, Apterygöta, underklass bland
insekterna, uppvisande många ursprungliga drag.
Antennerna äro vanl. långa, ögonen i regel föga
utvecklade el. saknas. Mundelarna äro bitande el.
stundom sugande; de äro antingen fria och ha
väl utvecklade palper (ectognatha) el. indragna
i ett s. k. atrium (entognatha), i vilket fall
palper saknas el. äro rudimentära. Vingar
saknas. Bakkroppen består av 6 el. io—12 segment
och har på buksidan tydliga, stundom
egendomligt ombildade benrudiment. U. leva
företrädesvis på fuktiga ställen, på ytan av söt- el.
salt-vattenssamlingar el. på snö- och isfält; några
få arter leva i myr- el. termitbon. Utvecklingen
sker direkt utan förvandlingar. U. omfatta fyra
delvis artfattiga ordningar, Protura, 1 a r
v-borstsvansar, fjällborstsvansar
och hoppstj ärtar.
Urinsten, dets. som biåssten och njursten (se
Njursjukdomar, sp. 927).
Urinstämma, det tillstånd, då urinen ej kan
avgå från blåsan, oaktat denna är fylld.
Vanliga orsaken är förlamning av biåsmuskulaturen
el. mekaniskt hinder, t. ex. förstorad
prostatakörtel. Jfr Stranguri.
Urinsyra, trioxipurin, en i urin (därav
namnet), i giktknölar (se Gikt) och i
exkremen-ter från fåglar och kräldjur förekommande
pu-rinbas. U. utgöres av vita, i vatten svårlösliga
små kristaller och ger med baser svårlösliga
salter.
Urinämne, karbamid, H2N . CO . NH2,
förekommer framför allt i urin, som hos
människan innehåller 1,5—2 % härav. En vuxen, på
blandad kost levande person avsöndrar 20—30
g u. per dygn. Numera fås u. fabriksmässigt
ur kolsyra och ammoniak. I djurkroppen bildas
det som avfallsprodukt vid äggviteämnenas
förbränning. U. kristalliserar i långa, färglösa, i
vatten och alkohol lättlösliga kristaller. Det
nyttjas som gödsel samt i mindre mängder som
fixermedel i parfymerierna. Med väteperoxid
bildar det en hållbar, fast förening, vilken
brukas som desinficerande ströpulver, tillsats till
tandkrämer m. m.
Urkantonerna, Schwyz, Uri och Unterwalden,
se Schweiz, sp. 889.
Urkristendom, vedertaget namn på kyrkans
äldsta skede, den grundläggande missionstiden,
som utmynnade i den gammalkatolska kyrkan
omkr. 150. Inom denna tidrymd kan man dra
en periodgräns vid år 70, då Jerusalems
förstöring beseglade judekristendomens öde. Vid
denna tidpunkt voro även de stora ledande
apostoliska personligheterna borta. Det äldre,
”apostoliska” skedet (före år 70) har sin
utgångspunkt i Jerusalem, i ”urförsamlingen” med dess
övervägande judisk-eskatologiska karaktär.
Utvecklingen börjar med uppkomsten av
hednamissionen, som i första hand är knuten till aposteln
Paulus. Häftiga slitningar mellan judaism och
hednamission skakade kyrkan under de första
årtiondena. I de kristna församlingarna i
Syrien, Mindre Asien och Grekland samt i Rom
utbildades gudstjänst och författning, lära och
kanon. Denna utveckling betecknas av en
växande uniformitet, entusiasmens och det glödande
framtidshoppets utslocknande. Ämbetets och
skriftens inflytande växte, en kristen teologi och
ritus grundlädes i nära samband med hellenistisk
filosofi och fromhet. Utvecklingen fullbordades
genom kyrkans kamp mot gnosticism och
monta-nism samt under förföljelserna. — Litt.: J.
Weiss, ”Das Urchristentum” (1917); A. v.
Har-nack, ”Die Mission und Ausbreitung des
Chris-tentums” (4:e uppl. 1923); O. Linton, ”Das
Problem der Urkirche” (1932); V. Grönbech,
”Kristus, den opstandne frelser” (1941; sv. övers.
1943).
Urkund (ty. Urhinde), källskrift, se
Handskrift. — Urkundslära, se Diplomatik.
Urladdning, se Elektriska urladdningar.
Urlus [y’rlys], Jacques, holländsk sångare,
tenor (1867—1935). Han vann internationellt
rykte som wagnersångare.
Urmia’, stad i Persien, se Rezayeh.
Urmun, gastrulahålighetens (urtarmens)
öppning (se Embryologi, fig. 2).
Urnes [ü’rnès], Norges äldsta stavkyrka, i
Solvorn i Sogn, ö. om Lusterfjorden, uppf. 1100.
— Se bild 4 å pl. vid Norsk konst.
Umordiska, den äldsta kända formen av ett
särskilt nordiskt språk, skilt från andra
germanska språk. U. anses ha varit relativt enhetlig
över hela det nordiska språkområdet. Se vidare
Nordiska språk.
Urobilin, färgämne, vars grundsubstans, u r
o-b i 1 i n o g e n, förekommer i urin. Vid inverkan
av ljus och luft övergår detta senare färglösa
ämne i det brunröda u.
Urogenitälorganen, sammanfattande
benämning på urin- och könsorganen.
Urografi, med., se Röntgendiagnostik, sp. 544.
Urologi, läran om urinorganen och deras
sjukdomar.
Uroma’stix, t aggs v an s ödl or, till
kräl-djursfam. agamider hörande ödlesläkte från
Nordafrikas och v. Asiens ökentrakter. Hithörande
former utmärkas av kort, tjock kropp, platt
huvud och tillplattad svans, som på översidan bär
tvärgående rader av taggiga fjäll.
Tagg-svansödlan, U. aegypticus, når en längd av
60 cm.
Uro’myces, bot., se Rostsvampar och
Betsjuk-domar.
Urotropin, kem,, farm., se
Hexametylentetra-min.
Uroxen, paleont., se Oxsläktet.
U’rsa, astron., se Björnen.
Ursholmen, fyrplats strax s. om Kosteröarna.
Urshult, kommun i Kronobergs län, Mell.
Värends domsaga, Kinnevalds hd, mellan sjön
Åsnen och blekingegränsen; 240,88 km2, 3,263 inv.
(1955). Sjörik, småkuperad skogsbygd; i s. sjön
Mien. 2,099 har åker. Betydande fruktodling (se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
