Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppland - Fornlämningar - Historia - Vapen - Litt. - Uppland, hertig av (titel) - Upplands artilleriregemente - Upplands-Bro - Upplands enskilda bank
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
759 Uppland—Upplands enskilda bank 766
pets starka nivåförändringar. De äldsta spåren
av mänsklig bebyggelse, i övervägande grad
li-hultyxor, koncentrera sig helt till den obetydliga,
till Sala-trakten gränsande areal ovan c:a 65 m
ö. h., som då låg ovan Litorinahavets nivå. I den
mån landskapet höjde sig ur havet, togs det
emellertid i besittning av människan. Av boplatserna
tillhör det övervägande antalet den vid denna tid
i Uppsverige förhärskande jägar- och
fiskarkulturen, men en av dem enmansgravkulturen.
Liknande spridnings förhållanden med de yngre
fynden på lägre nivåer utvisar bronsåldern, som
med sina c:a 260 fynd är betydligt rikare än
grannlandskapens och utgör den nordligaste av
de större bronsåldersbygderna i Sverige.
Gravfynden från denna tid äro visserligen få men
högst märkliga. I fråga om hällristningar intar
U. 3:e rummet efter Bohuslän och Östergötland.
Liksom på Gotland gå U :s förbindelser under
äldre bronsåldern huvudsakl. mot s., men senare
få de östtyska inflytelserna stor betydelse. Den
förromerska järnåldern är liksom i
Norden f. ö. fyndfattig, men på sista tiden ha
mäktiga gravfält med bautastenar och runda el.
fyrkantiga stenflak börjat uppmärksammas.
Under romersk järnålder har U. haft en stark
bebyggelse, såsom framgår av de i många
hundratal uppträdande gravfälten samt rikt utstyrda
gravar. Folkvandringstiden företrädes i
sitt äldre skede av rika guldfynd och
”kungshögar”. Även den yngre delen av denna period är i
Ü. utomordentligt väl representerad genom
fynden från Tuna, Ultuna, Valsgärde och Vendel.
Vikingatidens mest betydande fynd i U. äro
Bir-ka (se bilder vid d. o.), spåren av templet i
Gamla Uppsala samt graven vid Ärby. F. ö.
kännetecknas detta tidevarv av den stora
mängden bygravfält med förhärskande brandgravskick
och de brända benen samlade i ett lerkärl.
Liknande gravars uppträdande vid Grobin och i
Ryssland är ett tecken på att upplänningarna
tagit betydelsefull del i expansionen mot ö.
under äldre vikingatid. I kampen mot
kristendomen utgjorde U. med sina frejdade kultplatser
hedendomens sista bålverk. De äldsta
kyrkobyg-gena i Sigtuna och Gamla Uppsala antyda,
vilken betydelse kyrkan fäste vid provinsens
inlemmande.
Historia. Alltifrån den historiska tidens början
har U. spelat en central roll inom det svenska
riket. Sveakonungen valdes på tinget vid Mora
stenar, och ”svearna”, d. v. s. upplänningarna,
utövade för de övriga landskapen undersåtarnas rätt
att till- och avsätta konungar. Rikets härsmakt
vilade under den tidigare medeltiden förnämligast
på U. och övriga mälarlandskap, och landskapet
var i detalj indelat för uppställande av manskap
med utrustning till ledungsflottan; samma
indelning bibehölls senare för utgörande av den mot
krigsskyldigheten svarande ledungsskatten.
Enheterna för dessa prestationer voro hundarena, som
voro även judiciella enheter, svarande mot
häraderna i andra landskap. U. var urspr. indelat i
tre ”folkland”, Attundaland, Tiundaland och
Fjärdhundraland, samt Roden, d. v. s. skärgården,
där hundarena voro ersatta av skeppslag.
Landskapet var emellertid från slutet av 1200-talet en
enhetlig lagsaga, söm erhöll skriven lag, den s. k.
Upplandslagen, 1296. U. var under medeltiden
odlat och befolkat huvudsakl. på lerslätterna i
landskapets s. och centrala delar. Genom sin i
Uppsverige dominerande folkrikedom, sin mäktiga
adel och sin centrala ställning i kyrkligt avseende
som säte för rikets ärkebiskop kom U. under
medeltiden att stundom behärska rikspolitiken och
stundom att i varje fall utöva ett oundvikligt
inflytande på den. Under 1200-talet var U. härden
för det mot Birger Jarl och hans släkt fientliga
folkungapartiet, under 1300-talet var det centrum
för den rådskoalition, som störtade Magnus
Eriksson och inkallade Albrekt av Mecklenburg,
och under 1400-talet stödde U:s bönder och adel
den ärkebiskopliga, konstitutionella politiken, med
Erik av Pommern, Karl Knutsson och Sturarna.
Administrativt var U. indelat i flera län, av vilka
de viktigaste voro Stockholms, Uppsala, Svartsjö
och Stäkets. Sedan Vasakonungadömets strama
förvaltning minskat den landskapliga
självständigheten, slutade U:s särpräglade insatser i
rikspolitiken; den sista var det s. k. korvtåget, som
bönderna företogo 1598 mot Sigismunds anhängare.
Under 1600-talet medförde storgodsens
utveckling och uppbyggandet av betydande adliga slott
en starkare social differentiering, medan
järnbrukens uppkomst förändrade det dittills ensidigt
agrara U :s sociala struktur och gav landskapets n.
delar ökad vikt. Av slotten kvarstå från
medeltiden Vik samt delvis Rydboholm, örbyhus m. fl.,
från 1500-talet främst Penningby, från 1600-talet
Salnecke, Skokloster, Salsta, Sjö m. fl. De flesta
slott och herresäten äro i nuv. skick från
1700-talet och början av 1800-talet. Karl XII:s
skatter och utskrivningar jämte ryssarnas härjningar
i skärgården medförde nöd, som åter botades
under frihetstidens fredsperiod. Efter enskiftet har
ett starkt uppsving inträtt i U:s åkerbruk.
Vapen. Enl. k. br. av 17/n 1939 ”1 rött fält
riksäpplet av guld”. Se färgpl. vid Landskapsvapen.
Litt.: ”U. Skildring af land och folk”, utg. av
A. Erdmann m. fl. (2 bd, 1905—08); ”Svenska
turistfören:s årsskrift” (1915); ”U.”, red. av O.
Lundberg (1935); ”Svenska turistfören:s
resehandböcker. Mälarlandskapen” (1939);
”Uppländsk bygd. En saml. studier tillägnade W. v.
Essen” (1940); M. Sjöbeck, ”U.” (1948).
Uppland, hertig av, titel, som burits av
prins Gustaf (1827—52) och till 1934 av dåv.
prins Sigvard (f. 1907).
Upplands artilleriregemente, uppsattes enl.
1892 års urtima riksdags beslut och förlädes
intill 1901 i Stockholm, därefter i Uppsala; det
benämndes till utgången av 1904 Andra Svea
artilleriregemente. Enl. 1925 års
för-svarsordning indrogs U.
Upplands-Bro, storkommun i Uppsala län,
Trögds tingslag, består av socknarna Bro och
Låssa, Stockholms-Näs, V. Ryd, Håbo-Tibble
och Håtuna; 235,06 km2, 3,522 inv. (1955).
Upplands enskilda bank, se Uplands enskilda
bank ab.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
