Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Ekonomisk geografi - Mått och vikt - Mynt - Bankväsendet - Religiösa förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tyskland
581
av ockupationsmakterna förutom ett 30-tal utländska
bolag. Ett tyskt Gesellschaft für Luftverkehrsbedarf
grundades Vs 1953. Frankfurt a.M. har Västtysklands
största civila flygplats och var 1952 avgångsort för
mer än Vs av all utlandstrafik samt hade näst
Väst-Berlin störst inlandstrafik. Hamburg, Düsseldorf och
Hannover komma närmast i betydelse bland
Västtysklands flygplatser. Mer än varannan flygresa inom
Västtyskland berör Väst-Berlin, men genom den stora
flyktingströmmen är trafiken västerut mycket större än i
motsatt riktning. — Kommunikationerna mellan
exkla-ven Väst-Berlin och Västtyskland ha blivit mycket
besvärliga. Under tiden juni 1948—maj 1949 uppehöllos
de enbart med flyg via den s. k. luftbron (se Berlin,
sp. 789). Därefter har överenskommelse nåtts om att
3 luftkorridorer över östtyskt område skola få
användas mellan Berlin och Västtyskland.
Turisttrafiken är en betydande inkomstkälla för
Västtyskland. Av de 13,920,000 sängplatserna 1952 stodo
81,0 Vo till resandes förfogande. Av 3,188,000 turister
sommarhalvåret 1952 kommo från U.S.A. 495,000,
Nederländerna 348,000, Schweiz 318,000 och Danmark
283,000. Wiesbaden och Baden-Baden äro de kurorter,
som ha flest utländska gäster.
Mått och vikt. Metersystemet infördes 1872.
Fortfarande brukas sådana enheter som Zentner
= 100 Pfund = 50 kg, Doppelzentner =100 kg,
Pfund = V2 kg och 1 Tonne = 1,000 kg.
Mynt. Genom riksmyntlagen av 1873
infördes guldmyntfot med 1 Mark = 100 Pfennig
som enhet, motsv. 0,358423 g guld = 0,889 kr = V3
Thaler. Under i :a världskriget och
inflations-tiden därefter funnos mynt av järn (10 och 5
Pfennig), zink (10 Pfennig) och aluminium (500,
200, 3 Mark, 50 och 1 Pfennig). Efter den
oerhörda inflationen under efterkrigsåren
stabiliserades i nov. 1923 marken vid förhållandet 1
billion Mark = 1 Rentenmark = 100
Renten-pfennig = 1 Goldmark. I okt. 1924 erhöll den
nya enheten namnet Reichsmark = 100
Reichs-pfennig. Guldmyntfoten, suspenderad 1914,
återinfördes nu och bibehölls sedan. Efter
valutareformen 1948 har Reichsmark ersatts i
Västtyskland av Deutsche Mark (DM) = 100
Deutsche Pfennig, i Östtyskland av Deutsche Mark
Ost (DMOst, Ostmark).
Bankväsendet. Med Deutsche Reichsbanks
tillkomst 1875 blev sedelutgivningsrätten fördelad
på denna och ett fåtal statsbanker. Efter T:s
nederlag 1945 slogs det gamla banksystemet helt
i spillror. Numera handhas sedelutgivningen i
Västtyskland av Länderbank, i Östtyskland, där
bankväsendet förstatligats, av Deutsche
Notenbank. De tidigare storbankerna Deutsche Bank,
Dresdner Bank och Commerzbank ha i
Västtyskland uppdelats på vardera 3 nya institut.
Religiösa förhållanden. Efter det nazistiska
maktövertagandet förenades de 28 olika
evangeliska ”landskyrkorna” till en rikskyrka, kallad
Deutsche evangelische Kirche, under gemensam
riksbiskop. Då valet av sådan föll på Fr. v.
Bodelschwingh, uppstod en svårartad konflikt.
En minoritetsgrupp, som benämnde sig Tyska
kristna och som på sitt program hade kravet
på kyrkans likriktning, fordrade, att i stället
Hitlers förtroendeman Ludvig Müller skulle
utses till riksbiskop. En ”statskommissarie” (Dr
Jäger) tillsattes för att ”bringa ordning” inom
kyrkan. Följden blev, att v. Bodelschwingh
måste nedlägga sitt ämbete, och till ny riksbiskop
utsågs Müller. Denne försökte förgäves komma
582
till rätta med den allt starkare oppositionen
(Pfarrernotbund och den i maj 1934
konstituerade s. k. bekännelsekyrkan, die
beken-nende Kirche). Oppositionen slöt sig allt
starkare samman och bildade i nov. 1934 en egen
central kyrkoledning. Dualismen mellan den
officiella, luterska kyrkoledningen och
bekännelsekyrkan, vars flesta ledare, bland dem pastor M.
Niemöller, tillhörde den unierade kyrkan, ledde
1935 till bildandet av Luterska rådet, som
i första hand representerade de ”intakta”
landskyrkorna i Hannover, Bayern och Württemberg
och vars främste man var biskop Marahrens.
Gentemot den nationalsocialistiska staten intog
Luterska rådet en i jämförelse med
bekännelsekyrkan mera positiv hållning, även till de
kompromissförslag, som från statens sida framlades
för att överbrygga motsättningarna. Dessa
förslag ledde emellertid icke till något resultat.
Under medverkan av Marahrens gjorde
kyrkominis-ter Kerrl bl. a. 1939 ett försök att skapa en
kyrkoförfattning, som kunde accepteras av båda
parter. Det framlagda förslaget, som innebar
ett avsevärt tillmötesgående gentemot statens krav,
avvisades emellertid av de övriga luterska
kyrko-ledarna. Vid krigsutbrottet hade ingen avspänning
kommit till stånd. Under kriget vidgades
motsättningarna, bekännelsekyrkan utsattes för hårt
tryck, och dess ledare sattes i koncentrationsläger.
Om gruppen Tyska kristna eftersträvade en
syntes mellan kristendomen och den
”nationalsocialistiska världsåskådningen” med dess
rasideologi, så framträdde också riktningar, som i
medveten motsats mot kristendomen ville ge det
religiösa komplementet till den
nationalsocialistiska åskådningen i en ”blodets och rasens
religion” på den gamla germanska trons grundval.
Dessa riktningar sammanslöto sig i Deutsche
Glaubensbewegung (Tyska trosrörelsen)
under ledning av prof. J. W. Hauer i Tübingen
samt utg. av den nationalsocialistiska tidn.
Reichs-wart, greve Reventlow. Tyska trosrörelsen kom
att löpa ut i negativt kristendomsbekämpande,
något som föranledde både Hauer och Reventlow
att i april 1936 anmäla sitt utträde.
Efter krigsslutet ställdes den tyska kyrkan
inför oerhörda arbetsuppgifter. Den evangeliska
kyrkan reorganiserades under namnet
Evangelische Kirche in Deutschland. Vid en
kyrkoledar-konferens i Treysa i aug. 1945 bildades Rådet
för den evangeliska kyrkan i Tyskland med
biskop Wurm som ordf, och Niemöller som v.
ordf. För det sociala arbetet skapades ett
särskilt organ, Evangelisches Hilfswerk.
Enl. den sista folkräkningen före 2:a
världskriget (1933) voro av landets c:a 70 mill. inv.
40,865,000 protestanter, 21,172,000 romerska
katoliker, 35,000 medl. av andra kristna samfund
och 500,000 judar. Numera äro av
Västtysklands befolkning (folkräkningen 1950) 24,358,794:
(51%) protestanter och 21,576,179 (45%)
romerska katoliker. För Östtyskland
föreligger-ingen religionsstatistik. — Evangeliska kyrkan i»
T. består av 13 luterska, 12 unierade och 2*
reformerta kyrkor. Romersk-katolska kyrkan
räk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
