Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyska litteraturen - Efter 1900 - Tyska orden, S:ta Mariahospitalets i Jerusalem riddarorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
549
Tyska orden
550
tare. En radikal samhällskritiker var Heinrich
Mann, — Tiden under och efter i:a
världskriget främjade den samhällskritiska och
social-etis-ka romanlitteraturen. Att nämna äro särsk. L.
Frank, E. Glaeser, E. M. Remarque,
A. Zweig, G. von der Vring, L. Renn
och T h. P 1 i e v i e r. Det fanns emellertid också
en heroisk-nationalistisk krigsromanlitteratur (W.
Beumelburg, E. E. Dw inger och J. v o n
der G o 11 z).
På 1920-talet fick litteraturen ännu sin
huvudprägel av de demokratiskt humanistiska
principerna, ofta med social-etisk färg. Att nämna äro
E. Kästner, A. Döblin, H. H. Jahn, H.
Fallada, M. Hausmann, J. Maass och
E. W i e c h e r t. Ett flertal författare odla den
historiska romanen och biografien, bl. a. L.
Feuchtw anger, A. Neumann, M.
B r o d och B. Frank. I katolsk anda skrevo
R. Schneider och Gertrud von Le
Fort, medan E. G. Kolbenheyer i stora
romaner behandlade mystikens och panteismens
tänkare. Den för t. karakteristiska Heimats-
(hembygds-) romanen odlas av Fr. Lienhard, G.
F r e n s s e n m. f 1. På en gång internationellt
och nationellt inställd är H. G r i m m.
Under den nazistiska perioden skedde en
uppdelning av t. i en h e m m a- och en
emigrantlitteratur. Medan en rad författare
”likriktades”, ss. Ina Seide 1, Agnes Miegel och
M. Mell, gåvo flera framstående förf, sitt
motstånd till känna, ss. Ricarda Huch, Stefan George,
Hausmann, Bergengruen, R. A. S c h r ö d e r,
Wiechert, A. Haushofer och Luise
Rin-s e r. En omstridd ställning intog den
uppmärksammade förf. Ernst Jünger. Det var
emigrantlitteraturen, som under
Hitler-ti-den i utlandet representerade t., med Th. Mann i
spetsen. Bland de landsflyktiga förf, må vidare
nämnas H. Mann, Th. Manns son Klaus
Mann, Werfel, Feuchtwanger, Döblin,
Schaef-fer, Maass, Brod, v. Unruh, B. och L. Frank, A.
och S. Zweig, Kästner, Remarque och Nelly
Sachs.
Efter 1945 växte småningom en ny litteratur
fram, starkt präglad av existentialismen. Den 20
år tidigare avlidne tysk-tjeckiske förf. Franz
Kafka kom nu att utöva ett stort inflytande,
som bl. a. gjort sig gällande hos H. Ka s ack,
H. E. N o s s a c k, W. Borchert, W. B a u e r
och H. Lange. Några förf, försökte finna nya
el. uppbygga gamla stödjepelare, särsk.
religionens, så t. ex. Elisabeth Langgässer och
E. S c h a p e r. På senaste tiden mycket
uppmärksammad är österrikaren H. B r o c h. — Litt.: G.
Ehrismann, ”Geschichte der deutschen Literatur
bis zum Ausgang des Mittelalters” (4 bd, 1918—
35) J EV. Scherer och O. Walzel, ”Geschichte der
deutschen Literatur” (4:e uppl. 1928); E. Alker,
”Modern t.” (1948); H. Schneider, ”Geschichte
der deutschen Literatur” (2 bd, 1949—50); P.
Hankamer, ”Deutsche Literaturgeschichte” (2:a
uppl. 1952).
Tyska orden, S:ta Mariahospitalets
i Jerusalem r id daror d en, vars
leda
möter ibland kallas kors herrar, stiftades
1191 vid Akkons belägring av tyska köpmän som
sjukvårdsorganisation efter johanniternas regel.
1198 ombildades T. till en andlig riddarorden med
förpliktelse att bekämpa de otrogna. Orden leddes
av en högmästare, vid vars sida stod ett råd av
ordens 5 högsta ämbetsmän. I spetsen för dess
olika provinser stodo landskomturer
(landskom-mendatorer) och för de särskilda borgarna
kom-turer med ett riddarkonvent som råd. Chefen för
de livländska ordensområdena kallades der
Herr-meister (herrmästaren, ej härmästaren). Riddarna
voro representerade i lands- och generalkapitel,
som sammanträdde årl. Ordens medl. sönderföllo
i den vanliga tredelningen riddare, präster och
tjänande bröder. — T. koncentrerade redan tidigt
sin verksamhet till Europa i st. f. Orienten. 1211
—25 kämpade den i Siebenbürgen mot
kumaner-na, och 1226 kallades hertig Konrad av Masovien
T. till hjälp mot de hedniska preussarna och gav
dem Kulm med område. S. å. tillerkände kejsar
Fredrik II T„ detta område och Preussen som
tyskt rikslän och gjorde högmästaren, vid denna
tid Fredriks anhängare Hermann v. Salza, till
tysk riksfurste. T. fick nu ett betydande uppsving
och erhöll genom stora mängder av korsfarare
militär styrka. Preussen erövrades, dess invånare
kuvades, Svärdsriddarorden anslöt sig 1237 till T.,
och de hedniska litauerna bekämpades. Från
Polen förvärvades 1308 Pommerellen, 1346 köptes
det danska Estland och 1399 det brandenburgska
Neumark. Gotland ockuperades tillfälligt 1398—
1408. Högmästarens residens flyttades från
Ak-kon vid denna stads fall 1291 och förlädes 1309
till Marienburg i Västpreussen. Litauens union
med Polen 1386 och kristnande medförde
emellertid en vändpunkt för orden; strömmen av
korsfarare sinade, och ordens militära slagkraft
minskades, medan dess rival Polen växte i styrka. 1410
led orden ett förkrossande nederlag mot den
polsk-litauiska hären vid Tannenberg, varefter
Samogitien gick förlorat. 1453 gjorde de
väst-preussiska hansestäderna uppror mot T. och
understöddes av Polen. Kriget varade till 1466 och
ledde till att Västpreussen och Ermeland
avträddes till Polen och den polske konungen
erkändes som suverän över Preussen. Ordensstaten med
dess typiskt medeltida struktur och dess
motsättningar mellan biskopsstift, städer och
ordensrid-dare hade allt svårare att hävda sig mot de
omgivande nationalstaterna Polen, Ryssland och de
skandinaviska rikena. Högmästaren Albrekt av
Hohenzollern, som 1511 tillträtt sitt ämbete,
övergick till protestantismen och förvandlade 1525
Preussen till ett ärftligt hertigdöme under
polsk suveränitet. Den siste regerande
högmästaren var Gotthard Kettler, som 1559 övertog
ledningen av T. som högmästarens koadjutor och
arbetade på att lägga det återstående ordenslandet
under Polen för att själv erhålla det som ärftligt
hertigdöme. S. å. avträddes ösel till Danmark.
Efter förvecklingar, som bl. a. ledde till att
Sverige förvärvade Estland 1561, fick Kettler nöja
sig med Kurland och en del av Livland, medan
ordenslandet 1562 underkastade sig Polen. 1530
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
