Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tuberkulos - Tuberkulosbyrå - Tuberkulosförordningen - Tuberkulossanatorium - Tuberkulös - Tuberos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
449
Tuberkulosbyrå—T uberos
450
således uppvisar negativ tuberkulinreaktion,
förefinnes en viss, av ärftliga faktorer avhängig
beredskap att utbilda ett lokalt vävnadsförsvar
mot inträngande tuberkelbaciller men samtidigt
kanske en av yttre faktorer betingad, tillfällig
nedsättning av motståndskraften. Då det tar 3—8,
i regel 6 veckor, innan vävnadsförsvaret hinner
träda i funktion, sker oftast en spridning från
det ursprungliga invasionsstället, ”primärhärden”,
via lymfbanorna till närmast liggande el. mera
centralt belägna lymfkörtlar, vilka tills, m.
primärhärden bilda det s. k. primärkomplexet.
Härunder slår tuberkulinreaktionen om till positiv,
”allergien”, d. v. s. det ändrade reaktionsläget,
inträder. Sjukdomsprocessens avgränsning kan nu
ske så snabbt och effektivt, att vidare spridning
ej uppstår, primärkomplexet med hjälp av den
uppkomna immuniteten läker ut och kanske
försvinner så spårlöst, att därefter endast
omslaget i tuberkulinreaktionen från negativ till
positiv utvisar, att infektion ägt rum, el. också kan
ett sekundärstadium med fj ärrspridning ha
hunnit äga rum med uppkomst av isolerade
organhärdar el. i svåraste fall miliar-t.
Mottagligheten för t. är i hög grad beroende
av individens ålder vid infektionstillfället —
spädbarn och ungdom i pubertetsåldern äro känsligast.
Även sjukdomsförloppet och typen av den
organ-t., som uppstår, äro beroende av infektionsåldern:
bensystemet är särskilt mottagligt under
tillväxtåldern, lunga och lungsäck i och närmast efter
pubertetsåldern, trol. njurar och genitalorgan i
samma åldersperiod. Under de senaste 50 åren
har t:s epidemiologiska bild i väsentliga
hänseenden ändrats: spädbarns-t. är praktiskt taget
försvunnen, ben-, led- och rygg-t. äro numera
sällsynta, njur- och genital-t. spela fortfarande en
viktig roll, men lung-t. dominerar alltmera.
Under samma tidsperiod har dödligheten i t.
sjunkit från c:a 2 till 0,2 per 1,000 inv. Bland
dödsfallen dominera lungsotsfallen, medan övriga
or-gan-t., även de tidigare nästan alltid dödligt
förlöpande fallen av miliar-t. och
hjärnhinneinflammation, ofta kunna räddas med hjälp av den
moderna kemoterapien. Sedan omkr. 1950 ha de vid
centraldispensärerna registrerade fallen sjunkit
från c:a 90,000 till 77,754 (1952), vilket ger
siffran c:a 1% aktiva t.-fall i befolkningen. T. är
därför fortfarande en sjukdom av betydelse.
Kända voro 1952 7,000 öppna fall, d. v. s. 1:1,000
av befolkningen, och antalet ännu icke kända,
oupptäckta fall uppskattas till c:a 3,000,
sammanlagt 10,000 smittsamma t.-fall i landet.
T:s behandling har alltjämt som grundval
den konservativa, s. k. hygienisk-dietetiska
behandlingen, i regel genomförd på sluten
vårdanstalt. Denna kombineras numera nästan alltid
med kemoterapi och kompletteras ofta med aktivt,
kirurgiskt ingripande, helst som radikalingrepp,
varvid hela det sjuka området el. i varje fall de
irreparabelt destruerade organpartierna borttagas.
Den s. k. kollapsbehandlingen vid lung-t. har
väsentligt förlorat i betydelse men användes
alltjämt för vissa typer av fall (gasbehandling,
lung-lösning, plomboperationer, revbensoperation). De
NF XXI — 15
radikala kirurgiska ingreppen, vanligast
förekommande som lung- och nj uroperationer, innebära
inom den medicinska specialgren, som benämnes
thoraxkirurgien, att en el. flera lunglober, delar
av lober el. ej sällan en hel lunga avlägsnas
operativt efter förutgående långvarig vilokur med
kemoterapi. Tack vare det effektiva
kemoterapi-skydd, som kan föregå och efterfölja det
kirurgiska ingreppet, äro utsikterna i det enskilda, icke
alltför avancerade fallet att anse som goda efter
sådan kombinerad behandling. Den moderna
kemoterapien mot t. bygger huvudsakl. på tre medel,
de båda kemoterapeutica PAS
(para-aminosali-cylsyra) och INH (iso-nikotinsyrehydracid) samt
streptomycin (resp, dihydrostreptomycin), som är
ett antibioticum. Även andra medel äro på sina
håll ännu i bruk (Conteben) el. under utprövning
(Viomycin m. fl.). Vissa former av tidigare
oftast dödligt förlöpande t. hos människan (akut
miliar-t. och tuberkulos hjärnhinneinflammation)
kunna numera varaktigt botas, om behandlingen
kan insättas i tid. Även lung-t. av vissa typer och
måttlig utbredning kan mycket gynnsamt
påverkas med kemoterapi, ofta så att långvarig
an-staltsvård och kirurgiska ingrepp kunna undvikas.
Den väsentliga svårigheten ligger i uppkomsten
av kemoresistens hos bakteriestammarna. Det har
emellertid visat sig, att med kombinationer av de
kemiska medlen resistensutvecklingen väsentligt
fördröj es el. helt kan förhindras. —- Se även
Lungtuberkulos och för kronisk hudtuberkulos
Lupus 1).
För husdjurens del spelar t. (även kallad
pärlsot på gr. av tuberklernas pärlliknande
utseende) numera knappast någon roll, sedan
nöt-kreaturs-t. praktiskt taget utrotats i Sverige. Även
om man sålunda ej längre behöver räkna med t.,
orsakad av den b o v i n a bakterietypen, kan
t.-smitta givetvis överföras från människa till djur;
i detta fall rör det sig om smitta med den h
timan a bakterietypen. Sådan smittöverföring
torde vara vanligast till hundar och katter, som
komma i intim kontakt med tuberkulösa människor.
Fågel-t. (a v i ä r typ) har under senare år blivit
allt sällsyntare och spelar knappast någon roll
längre. — Det nu till lyckligt slut förda arbetet
att bekämpa t. hos nötkreatur har bedrivits bl. a.
med hjälp av tuberkulin. Besättningar utan
reagerande djur gentemot tuberkulin betecknades
r e a k t i o n s f r i a. En del av dessa besättningar
ha haft hälsovårdsnämnds tillstånd att sälja
opas-teuriserad mjölk, kontrollmjölk. Särskilt
sträng kontroll har fordrats beträffande hygienen
i sådana besättningar. Besättningar, reagerande
mot tuberkulin, ha under en övergångstid stått
under klinisk veterinärkontroll, varvid
t.-smittbä-rande djur gallrats ut och slaktats, klinisk
besättning.
Tuberkulosbyrå, se Dispensär.
Tuberkulosförordningen, se Lungtuberkulos,
sp. 163.
Tuberkulossanatorium, se Sanatorium.
Tuberkulös (fr. tuberculeux), förorsakad av
tuberkler; behäftad med tuberkulos.
Tuberos [-å’s], bot., se Narcissväxter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
