Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tryckfrihet (pressfrihet) - Tryckfrihetsförordningen - Tryckfrihetskommittén - Tryckfrihetsombud - Tryckfrihetsprocess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tryckfrihetsförordningen—Tryckfrihetsprocess
408
407
— T. infördes tidigast i England genom praxis
i slutet av 1600-talet, och därnäst i Sverige 1766,
då den fick grundlags skydd. Efter att under
den gustavianska tiden ha varit skäligen hårt
trängd blev den åter och definitivt grundlagfäst
1809 genom den nämnda R. F. § 86 samt
närmare reglerad i en Tr. O. 1810, omarbetad 1812.
T. har därför i Sverige sedan länge betraktats
som en oumbärlig del av den medborgerliga
rörelsefriheten, som man alltid varit angelägen
att slå vakt om. Endast ett väsentligt undantag
är att anteckna, näml, den under Karl
Johans-tiden bestående indragningsmakten. Ett annat
undantag, som dock varit avsett endast för
tider av krig och därmed jämförliga,
utomordentliga förhållanden och därför knappast tillämpats
under tiden intill 2:a världskrigets utbrott 1939,
gavs genom bestämmelserna i 1812 års Tr. O.
§ 3, mom. 9, och § 5, mom. 13, varigenom K. m:t
fick befogenhet att i händelse av ”missförstånd”
el. ”missnöje” hos främmande makt ingripa
genom konfiskation utan rättegång. Dessa rester
av äldre tiders administrativa övervakning
avskaffades genom 1949 års Tr. O. Slutl. infördes
1941 som ett slags beredskapslagstiftning i svensk
rätt stadganden om förhandsgranskning el.
censur samt om införsel- och utgivningsförbud.
Dessa bestämmelser som icke kunde sättas i
kraft annat än under särskilt kvalificerade
förutsättningar och heller icke tillämpats,
avskaffades redan 1945. Av likartad beredskapsnatur
var en förordning Vs 1940 rörande förbud i
vissa fall mot befordran av periodisk skrift med
allmänna trafikmedel. Detta transportförbud, som
konstruerats i likhet med en äldre tids
indrag-ningsmakt, togs i början i flitigt bruk men
avskaffades fr. o. m. V4 1944. — Litt.: N.
Alex-anderson, ”Föreläsningar öfver den svenska
t-processen” (1907), ”Svenskt t.” (1950); K.
Petersson, ”Pressen och t.” (1941); H. Eek, ”Om
t.” (1942), ”Nya t.-förordningen” (1948); E.
Fahlbeck, ”T.-rätt” (1951).
Tryckfrihetsförordningen, se Tryckfrihet.
Tryckfrihetskommittén el., som den också
hetat, Kommitterade till tryckfrihetens vård, var
ett enl. 1809—10 års statsskick givet organ för
riksdagen att ”utöva vård över tryckfriheten”.
T. bestod av justitieombudsmannen som ordf, och
6 av riksdagen vart fjärde år utsedda, för
”kunskaper och lärdom” kända personer. T.
avskaffades genom 1949 års Tr. O. och avgav sin
sista berättelse till riksdagen 3/i 1950.
Tryckfrihetsombud förordnas av
justitieministern, i regel på varje ort, där tryckeri (annat
än enbart accidenstryckeri) anlagts, för att
under honom öva tillsyn och kontroll av
tryckeriverksamheten och vaka över Tr. O:s efterlevnad.
Anses utgiven skrift brottslig el. har i tryck
utgivits allmän handling, som ej må utges, äger
t., inom 1 vecka från det han mottagit skriften,
provisoriskt taga den i beslag. Anmälan härom
inges ofördröj ligen till justitieministern, som har
att inom 2 veckor fatta beslut, huruvida
beslaget skall bestå, och ev. anställa åtal.
Tryckfrihetsprocess i egentlig mening är det
judiciella förfarandet i tryckfrihetsmål, alltså i
fall av ”missbruk av tryckfriheten”. Andra
förseelser mot Tr. O. handläggas som brottmål i
allm. Egentliga tryckfrihetsbrott äro
sådana förseelser, som innefatta lagstridigt
innehåll i tryckt skrift och därigenom åsidosätta de
i Tr. O. meddelade reglerna ”till skydd för
enskild rätt och allmän säkerhet”. När innehållet
i och för sig icke är brottsligt, är ej fråga om
tryckfrihetsmissbruk, även om brottslighet i
annat avseende kan föreligga. Enl. den i Tr. O.
kap. 7 givna ”brottskatalogen” äro som
tryckfrihetsbrott att anse otillåtet yttrande i tryckt
skrift, vilket innefattar högförräderi, uppror och
krigsförräderi, även i form av försök el.
förberedelse, politiska förbrytelser i form av
smä-delse el. annan missfirmlig gärning mot
konungen och kungahuset, riksdagen, ämbets- och
tjänstemän i och för deras funktion el. mot
främmande makter och deras representanter,
uppvigling och samhällsfarlig ryktesspridning, vidare
hets mot folkgrupp med viss härstamning el.
trosbekännelse, skymfade av sådant, som av svenska
kyrkan el. annat, i Sverige verksamt trossamfund
hålles heligt, framställning, som sårar tukt och
sedlighet, samt ärekränkning mot enskild person.
Begränsningen av straffbarhet till endast i Tr. O.
uttryckligt angivna förfaranden för med sig, att
vissa handlingar kunna gå straffria, då de
begåtts med hjälp av tryckpressen, ehuru de eljest
skulle vara att bestraffa. Detta är emellertid en
direkt följd av den liberala
tryckfrihetslagstiftningen. — Talan föres av allmän åklagare, efter
förordnande av justitiekanslern, el. i vissa fall
av kränkning av enskild, endast av denne som
målsägare. Tryckfrihetsmål handläggas av
rådhusrätten i länets residensstad, ev. annan särskilt
förordnad rådhusrätt. Avgörandet i t.
tillkommer i regel en jury. I ett förberedande
förfarande skall först fastslås, vem ett eventuellt
ansvar för skriften skall drabba, och i samband
därmed parternas ståndpunkter klarläggas. T
princip är det mot skriftens förf, el., vid
periodisk skrift, dess utgivare, som talan skall
föras. Under vissa förutsättningar kan ansvaret
ledas över till förläggaren, resp, ägaren, vidare
till boktryckaren och i sista hand till utspridaren.
Under förberedelsen skola även vidtagas
erforderliga åtgärder för juryns bildande. Denna
ta-ges från en jurymannalista på 24 personer,
utsedda av landstingen samt av stadsfullmäktige i
de större städer, som stå utanför landstingen,
för 4 år i sänder bland inom länet boende svenska
medborgare, som uppnått 25 års ålder och äro
”kända för omdömesgillhet, självständighet och
rättrådighet”; de böra dessutom representera
”skilda samhällsgrupper och meningsriktningar”
liksom också olika delar av länet. De skola vara
fördelade i två grupper om 16, resp. 8 led.; de
senare skola vara el. ha varit nämndemän vid
härads- el. rådhusrätt. Jurymannauppdraget är
en medborgerlig skyldighet. Då jury skall
medverka i t. — detta är ej obligatoriskt, ty
parterna kunna ha enats om att hänskjuta målet
direkt till domstolen utan föregående
jurypröv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
