Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tronföljd - Tronhimmel - Trons artiklar - Trontal - Tro- och huldhetsed - Troost, Cornelis - Troostit - Trop - Tropaeolum - Tropiker - Tropikfront - Tropikfåglar - Tropisk - Tropiska sjukdomar - Tropism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
391
Tronhimmel—Tropism
392
huset: ”konungadotter, om hon till är, eller ock
furstedotter, som då äldst och oförsedd (ogift)
är”. 1650 fick pfalziska huset agnatisk
tronföljds-rätt, vilken 1683 utsträcktes till att bli
agnatisk-kognatisk på sätt i Norrköpings arvförening
uttryckligen var stadgat. Vid Karl XII :s död valdes
Ulrika Eleonora, då hon och hennes äldre syster
förklarades icke ha med avseende på sina
giftermål iakttagit de i Norrköpings arvförening
stadgade villkoren. Genom ständernas ”förening” 24
mars 1720 överflyttades kronan till Ulrika
Eleonoras gemål Fredrik I. 1743 fick Adolf Fredrik
arvsrätt för sina manliga bröstarvingar. En
tron-följ dsförordning tillkom 1809 efter Karl Augusts
val till tronföljare, och sedan Karl Johan följ,
år blivit kronprins, fastställdes den nu gällande
successionsordningen 26 sept. 1810. Den tronföljd,
som därigenom tillerkändes Karl Johans äkta
bröstarvingar, är agnatisk, lineal efter
förstföds-lorätt, den ofödde hans rätt förbehållen. Enl. §
5 i 1810 års successionsordning, sådan den
utformats 1937, förlorar prins arvsrätt till riket för
sig och sina bam, om han tager till gemål enskild
svensk mans dotter. Vanl. kräves också, för att
prins skall bevara sin rätt till tronen, att
konungen ger sitt samtycke till hans äktenskap, på egen
hand, ss. i den svenska successionsordningen enl.
äldre utformning, el. efter hörande av sina
offentliga rådgivare, ss. det bestämts 1937.
Tronhimmel, takhimmel av något dyrbart, ofta
rikt broderat tyg, som upphänges över en tron el.
högsätet i ett rum för att utmärka dess plats. Till
en t. hör i regel alltid ryggstycke, som kläder
väggen bakom tronen och är utfört i samma tyg
som t. — Se bild å sp. 275 vid Baldakin.
Trons artiklar, se Trosbekännelse.
Trontal, det hälsningstal, som monarken (el., å
hans vägnar, en minister el. annan därmed
betrodd person) plägar hålla till representationens
församlade medlemmar vid ett riksmötes början
och som innebär en inledning till representationens
överläggningar. I Sverige förekom t. redan i dess
första riksdagsordning (1617). Nu gällande
bestämmelser om t. återfinnas i R. O. § 34. T. är i
Sverige huvudsakl. en ceremoniell akt, medan det
i flera länder (främst England) givit upphov till
storpolitiska svarsdebatter.
Tro- och huldhetsed skulle förr avläggas till
konungen av alla ämbets- och tjänstemän vid
tillträde av tjänsten samt av ett stort antal andra
personer. Den innefattade en edlig försäkran om
trohet och lydnad mot konungen och svensk lag
och myndighet. Från mitten av 1800-talet har t.
successivt avskaffats (1878 för flertalet civila
tjänstemän, 1887 för krigsmän). Sedan 1924
skyldigheten för naturaliserad utlänning att gå t.
upphävts, avlägges dylik numera endast av manliga
medl. av kungahuset vid uppnådd
myndighetsålder.
Troost [trast], C o r n e 1 i s, holländsk målare
(1697—1750). Han målade regentstycken och
enskilda porträtt, utmärkta av skarp uppfattning och
förträfflig behandling av luft och ljus. Därjämte
målade han livliga genrebilder i gouache och
pastell. Hans bästa oljetavlor finnas i Rijksmuseum
i Amsterdam (bl. a. ”Alexander vid Granicos”),
hans bästa gouache- och pastellmålningar i Haags
museum.
Troostit, metall., den strukturbeståndsdel i
stål, vilken uppkommer, om stålet från
härdnings-temp. kyles med stor, men för härdning
otillräcklig hastighet. T. utgöres av ytterst finlamellär
perlit.
Trop [trSp]. 1) Bildligt talesätt, figurligt
uttryck, poetisk bild.
2) (Filos.’) Skeptiska t. kallas de olika grunder,
som av senantikens skeptiker, särskilt
Aeneside-mus, Agrippa och Sextus Empiricus, anfördes för
deras bestridande av allmängiltig kunskaps
möjlighet.
Tropae’olum, bot., se Blomsterkrasse.
Tropiker (av grek. tro’pos, vändning). 1) Astr.,
dets. som vändkretsar.
2) Tropikerna, områdena mellan
vänd-kretsama, d. v. s. mellan lat. n. och s. 23°27’,
heta zonen.
Tropikfront, meteor., är liksom i fråga om
andra fronter (kall-, varm- och polarfront)
gränsområdet mellan två olika luftströmmar, i detta
fall mellan de över världshaven inom
lågtrycks-rännan vid ekvatorn rådande nordost- och
syd-ostpassaderna.
Tropikfåglar, Phdethon, släkte av de
stork-fågelartade fåglarnas ordn. De äro smärt byggda
med svagt böjd näbb, svaga ben och långa vingar.
De två mell. stjärtfjädrarna äro starkt
förlängda. T. äro skickliga flygare, som leva av fisk och
bläckfisk. De höra hemma vid de varma havens
kuster men anträffas ej sällan hundratals km
från land. De häcka på öde öar och kuster. Den
vanliga tropikfågeln, P. aethereus, är vit med
svart tvärstreckning ovan och ett svart streck
genom ögat. Omkr. 1 m lång.
Tropisk [trä’-], bildlig, figurlig (se Trop);
adj. till tropik (se Tropiker). — (Astron.) En
himlakropps omloppstid med avseende på
vårdag-jämningspunkten kallas tropisk omloppstid.
Tropiska sjukdomar kallas sjukdomsformer,
som antingen uteslutande el. i jämförelsevis stor
frekvens förekomma (äro endemiska) inom
tropikerna. Bland viktigare t. må nämnas a)
sjukdomar, som visserligen förekomma även i andra
trakter men inom tropikerna förete den största
spridningen och de svåraste fallen, ss. kolera,
malaria och pest, b) gula febern, c)
vissa svåra former av dysenteri el. rödsot,
med vilka de ofta förekommande
leverab-scesserna (se Leversjukdomar) anses stå i
samband, d) åtskilliga hudsjukdomar (t. ex.
ele-phantiasis), e) k ål a-å z ar, vidare papataci
och denguefeber och f) f i 1 a r i o s i s,
förorsakad av Filaria (se d. o.).
Tropi’sm, tvångsmässiga rörelser hos växter
och djur i förhållande till en retningskälla. Om
t. hos växter se Retnings fysiologi, sp. 907 ff.
Tillläggas bör, att mekanismen vid foto- och
geotro-pismen synes vara en starkare tillväxt av
cellerna på ena sidan av organet. Vid positiv
fototro-pism är tillväxten starkare på den från ljuset
belägna sidan av växtdelen. Det har vidare visats,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
