Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Transudation - Transumera - Transuraner - Transvaal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
315
Transudation—Transvaal
316
Transudation, den process, vid vilken vätska
(transudat) utträder ur blodkärlen i
omgivande vävnader el. i preformerade hålrum
(bukhålan m. fl.). T. är en fysiologisk företeelse
(lymfbildning) men kan också vara patologisk.
Till den patologiska t. hör exsudation.
Transumèra, göra utdrag ur skriftlig
handling. — T r a n s u’m t, sådant utdrag.
Transuräner, grundämnen med högre
atomnummer än uran, även kallade uranide r, då
man enl. N. Bohr kunde förutse, att dessa, då
ännu oupptäckta, grundämnen voro mycket lika
uran. Genom vissa kärnreaktioner trodde man sig
ha funnit t. redan före 2:a världskriget. De
första säkra upptäckterna av t. gjordes dock i
samband med atombombforskningen i U.S.A..
Sålunda upptäcktes elementet med atom-nr 93 1940 av
McMillan och Abelson. Det erhöll namnet
nep-t u n i u m med symbolen Np. Nästa element, med
atom-nr 94, upptäcktes s. å. av G. T. Seaborg och
medarbetare och erhöll namnet plutonium
med symbolen Pu. Vid neutronbestrålning av uran
med masstal 238 erhåller man radioaktivt uran
239, som under /i-strålning övergår i neptunium
239. Även denna isotop är en /?-strålare, som
övergår i plutonium 239. Denna process har haft
stor betydelse, då den i stor skala utförts i s. k.
uranmilor för framställning av Pu 239, det ämne,
som slutl. användes i atombomben. 1945 upptäckte
Seaborg och medarbetare även elementen med
atom-nr 95 och 96, för vilka upptäckarna 1946
föreslagit namnen a m e r i c i u m, Am, och c
u-r i u m, Cm. De sist upptäckta grundämnena i
denna serie ha atom-nr 97 och 98 och ha
preliminärt fått namnen b e r k e 1 i u m och c a 1
i-f o r n i u m. Hela serien kallas numera även a
k-t i n i d e r n a, då alla element fr. o. m. aktinium
äro varandra lika i elektronkonfigurationen.
Flera grundämnen i denna serie äro teoretiskt
möjliga, och samma forskargrupp, som upptäckt nr 97
och 98, anser sig redan ha funnit nr 99 och 100.
Flera kunna väntas.
Transvaal [holl. utt. transfä’l, eng. [-trä’nz-väl]-] {+trä’nz-
väl]+} (d. v. s. landet på andra sidan floden Vaal),
prov, i Sydafrikanska unionen, omfattande den
forna, av holländska boer bildade Sydafrikanska
republiken, i s. gränsande till floderna Pongola
och Vaal, i v. och n. till Limpopo (se karta vid
Sydafrikanska unionen); 286,065 km2, 4,802,405
inv. (1951), motsv. ung. 38% av unionens hela
befolkning. Huvudstad: Pretoria.
T. uppfylles av sydafrikanska höglandet, som i
centrala T. bildar en platå med isolerade
taffel-berg. Berggrunden utgöres av granit och
kristal-liniska skiffrar, genomsatta av eruptivbergarter,
särskilt grönstenar. Genom flodernas erosion har
platåranden sönderdelats i flera bergmassiv, ss.
Steenkampsberg (1,970 m ö. h.), Transvaal
Drakensberg och Zoutpansbergen med Blaauwberg
(2,045 m) och Magatobergen längst i n. Från
randbergen stupar platåranden brant ned mot ö.
till 150—250 m ö. h. I s. T. bildar Witwatersrand
(1,852 m) vattendelare mellan Vaal River och
Limpopo River. Detta område ligger mest 1,500
m ö. h. och kallas High Veld, och dess vågformi-
ga yta avbrytes av platåformade el. spetsiga
rest-berg (kopjes). — Klimatet är subtropiskt med
sommarregn. Pretoria (1,359 m ö. h.) har ii^n
medeltemp. i juli, 21 °4 i jan. och 660 mm
årsnederbörd (regntid nov.-—mars), medan
Johannesburg (1,750 m ö. h.) har 8°s, resp. 21 °s och 750
mm. Nederbörden avtager mot v. men understiger
ej 375 mm i v. T. På de mot indiska oceanen
vettande bergssluttningarna i ö. T. kan
nederbörden uppgå till 1,750 mm. — Vegetationen är till
större delen stäppartad med lågvuxna buskar och
gräs, som äro av stor betydelse för fårbetet.
Stäppen är urspr. trädlös. Inom de
nederbörds-rikare områdena i n. och ö. finnas dels buskstäpp
med Euphorbia, dels savann med småskog,
ap-brödträd, torniga akacior och storbladiga buskar
samt galleriskogar längs vattendragen. Längs
gränsen till Portugisiska Östafrika ligger Kruger
National Park med en yta av mer än 20,000 km2.
— Befolkningen utgjordes enl. 1946 års census
av 1,063,121 européer (vita), 3,110,766
infödingar (bantunegrer), 59,986 färgade (biandfolk) och
37,758 asiater (huvudsak!, indier). 1951 beräknades
européerna till 1,205,458 och övriga folk till
3,472,640. När T. togs i besittning av boerna 1835
—38, hade zulufolket nyss underkuvat de äldre
infödingarna, som huvudsakl. utgjordes av
be-chuaner. Starka motsättningar råda mellan de
olika människogrupperna på gr. av
rasmotsättningar, sociala och ekonomiska skrankor. De
största städerna äro Johannesburg (880,014 inv.,
därav 359,539 européer; 1951), Pretoria (284,182,
resp. 151,426), Germiston (170,784, resp. 72,436),
Springs (120,776, resp. 32,182) och Benoni
(108,926, resp. 36,675).
De viktigaste odlade växterna äro majs, durra
och bomull. T. är Sydafrikanska unionens
ledande producent av tobak, som odlas huvudsakl. i
Rustenburg och angränsande distrikt (v. om
Pretoria). Konstbevattningsanläggningar finnas inom
Bush Veld vid övre Limpopo och Olifants River.
Jordbrukets och boskapsskötselns huvuduppgift
är att försöka täcka den stora konsumtionen av
livsmedel i gruvsamhällen och städer. —
Bergsbruket är ekonomiskt sett T :s viktigaste
näringsgren på gr. av den rika förekomsten av olika
mineral. Guldproduktionen utgjorde 1948 350,000
kg, d. v. s. 97 % av Sydafrikanska unionens
produktion el. 50% av hela världens. De viktigaste
guldfälten ligga vid Witwatersrand och sträcka
sig 80 km från Randfontein i v. till Springs i ö.
och därefter 32 km mot Heidelberg i s.
Diamanter utvinnas vid Premier Mine 40 km ö. om
Pretoria. T. har Sydafrikas viktigaste
platinaförekomster (Rustenburg, Lydenburg, Potgieters rust
och Witwatersrand). Andra viktiga mineral, som
utvinnas, äro koppar (Messina-gruvan), tenn
(Waterberg), asbest (Pietersburg, Letaba och s.
om Prieska) och järnmalm (Pretoria och
Rusten-burg-distrikten). Av stenkol finnas betydande
förekomster, särsk. i s. ö. T. Utom järn- och
metallindustri märkas även livsmedels-, bryggeri-,
tegel- och lervaru- samt tobaksindustri.
Järnvägsnätet hade 1950 en längd av 5,470 km.
Johannesburg är en viktig knutpunkt i Sydafrikas flygnät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
