Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torv - Torvmark - Torvmosse - Torvströ - Tory - Torydemokrater - Torö - Torönsborg, Thorönsborg - Tosaskolan - Toscana, Toskana - Toscanelli, Paolo da Pozzo - Toscanini, Arturo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
Torvmark—Toscanini
276
som sedan 1953 lett till ny försöksverksamhet vid
Sösdala, är den s. k. våtkolningen. Den
innebär, att våt torvmassa upphettas under tryck
till 200 å 2250, varvid en viss uppluckring av
kapillärnätet äger rum. Den så behandlade massan
kan härefter centrifugeras och därpå mekaniskt
pressas till en vattenhalt av c:a 50%. Denna
vattenhalt är tillräckligt låg, för att termisk
torkning med åtföljande brikettering härefter skall bli
ekonomiskt möjlig. — Likväl syftar man att gå
ännu längre för att på ett för stordrift lämpligt
sätt kunna nyttiggöra t:s bränslevärde, näml, att
i nära anslutning till torvtäkterna framställa
t o r v g a s genom pyrolys. Gasen skulle
härefter genom ett riksomfattande högtrycksnät ledas
till de större förbrukningsorterna, varvid
systemet skulle matas ej endast med torvgas utan även
med skiffergas.
Torvströ framställes av låghumifierad
vit-mosstorv, vanl. genom stickning. Denna
stick-torv får kvarligga under vintern för att frysa och
torkas genom kupning följande sommar. Torven
rives härefter maskinellt, rensas och packas i
balar med måtten 100 X 65 X 50 cm. Det finaste
och ur absorptionssynpunkt värdefullaste
torvströet kallas torvmull. Grovt torvströ
användes som isolationsmaterial för trossbottnar,
torvmull som gödselströ i ladugårdar, till
inblandning i jordförbättringsmedel (bl. a. i
”bio-hum”) o. s. v. Den svenska årsproduktionen av
torvströ uppgår till c:a 200,000 balar om i
genomsnitt 55 kg.
Torvmark, mark, bildad av torvjordarter. T.
växla mycket med hänsyn till ytformer,
vegetation, fuktighetsförhållanden, torvavlagringarnas
beskaffenhet etc. och en mängd olika typer av t.
ha uppställts på grundvalen härav. Jfr Mosse.
Torvmosse, urspr. beteckning för mosse, som
använts för torvtäkt el. som innehåller lämpligt
material härför, antingen för bränntorv- el. för
torvströtillverkning. Termen har sedermera i
stor utsträckning felaktigt kommit att brukas
som synonym till myr.
Torvströ, se Torv, sp. 275.
Tory [tä’ri], eng., se Tories.
Torydemokrater [tå’ri-], de led. av det
engelska konservativa (tory-) partiet, vilka på 1880-talet
sökte föryngra partiet genom att uppställa ett
positivt reformprogram. Ledare var R. Churchill.
Torö, sn i Stockholms län, Sotholms hd,
omfattar de numera sammanvuxna bergiga öarna
Oxnö (Oxö), Svärdsö och Torö (tills. 24,03 km2,)
samt längst i s. Landsort (se d. o.); 28,59 km2,
418 inv. (1955). På Torö den sandiga örudden.
ön är sedan 1930 med bro förbunden med
fastlandet. 353 har åker. Fisklägen: Herrhamra och
Krokskär. Egendom: Herrhamra. Kyrkan av trä
är byggd 1699. Ingår i Sorunda och T. pastorat
i Strängnäs stift, Södertörns kontrakt. Tillhör
storkommunen ösmo.
Torönsborg, Thorönsborg, gods i S:t
Anna sn, Östergötlands län; areal med
underlydande 12 gårdar 3,436 har, varav 600 åker. Det
nuv. slottet uppfördes 1756 av sten i 2 vån. med
frontespis. Det rymmer bl. a. bibi, och tavelsaml.
Bland ägare till T. märkas Karl Knutsson Bonde
samt 1500—1812 medl. av ätten Gyllenstierna och
därefter Mörner. Nuv. ägare är greve Gösta
Mörner.
Tosaskolan [tå-], se Japansk konst, sp. 385.
Toscana [tåska’-], T os kana, mell. Italiens
nordligaste landskap; 22,980 km2, 3,153,535 inv.
(1951). T. är till större delen ett bergland,
genom-satt av brottlinjer och sänkningsfält. I n. stryka
nära kusten de vilda, av kalksten uppbyggda, 1,946
m höga Apuanska alperna (med berömda
marmorförekomster, ss. vid Carrara). S. om Arnos
dal utbreda sig de 1,059 m höga Toskanska
malmbergen, och på andra sidan T:s andra huvudflod
Ombrone möter s. T:s vulkanlandskap med den
1,734 m höga trakytkäglan Monte Amiata. Längs
kusten utbreda sig Maremmernas delvis utdikade
sumpmarker med ohälsosamt klimat. I mell. T. är
bergsbruket av betydelse (järnmalm, svavelkis,
brunkol). T:s huvudnäring är dock åkerbruk och
trädgårdskultur. Fruktbarast och tätast befolkad
är den n. delen, särsk. Arnodalen.
T. var under äldsta historiska tid befolkat av
etrusker och kom under 4:e och 3:e årh. f. Kr.
under Rom. Under folkvandringstiden intogs T.
av heruler, östgoter och langobarder samt styrdes
därefter av kejsarens markgrevar. Efter den
markgrevliga ättens utgång på manssidan 1052
upprördes T. av våldsamma inbördesfejder, vilka
småningom upplöste T. i en rad småstater, ss.
Pisa, Siena och Florens. Den sistnämnda staten
kom på 1300-talet under ledning av ätten Medici,
som inom kort lyckades bringa större delen av T.
under sitt välde. 1569 fick Co simo de’ M e d
i-c i av påven titeln storhertig av T. Då dynastien
1737 utslocknade på svärdssidan, tillföll T. hertig
Frans Stefan av Lothringen, sedan 1745
tysk-romersk kejsare, som gjorde T. till en
se-kundogenitur. Under hans son Leopold I (reg.
1765—90) gjorde T. betydande materiella
framsteg. Under Ferdinand III (reg. 1790—
1824) indrogs T. i revolutions- och
Napoleonskri-gen samt förvandlades med Frankrikes stöd till
konungariket Etrurien (1801—08). 1808
—14 var T. införlivat med Frankrike, men vid
restaurationen återgick det till storhertig
Ferdinand. Under dennes son Leopold II (reg. 1824
—59) deltog T. i de italienska enhetssträvandena,
och den nationalförsamling, som sammanträdde i
aug. 1859, förklarade lothringska huset avsatt och
proklamerade T :s införlivande med konungariket
Sardinien.
Toscanelli [tåskanä’li], Paolo da Pozzo,
florentinsk naturforskare (1397—1482). T. är
mest bekant för sina förbindelser med
Colum-bus (se d. o., sp. 7).
Toscanfni [tåska-], Ar t ur o, italiensk
dirigent (f. 1867). Han var urspr. violoncellist men
började snart framträda som dirigent. 1898—1903,
1906—08 och 1920—29 var han knuten vid
Scala-teatern i Milano, med vars ensemble han våren
1929 gästade Wien och Berlin. Han var 1908—15
fast anställd vid Metropolitan Opera House i
New York och 1927—36 en av ledarna för New
Yorks filharmoniska orkester samt gästade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
