Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjeljabinsk - Tjeljuskin, Kap - Tjelsund, Tjeldsund - Tjelvar - Tjeremchovo - Tjeremisser - Tjerkassy - Tjerkesser - Tjerkessiska AO - Tjerkessiska språket - Tjernigov - Tjernozem, Tsjernosem, Tjernozjom, svarta jorden - Tjernysjevskij, Nikolaj Gavrilovitj - Tjertjen - Tjervonets - Tjetjener - Tjetjen-ingusjska autonoma republiken - Tjetjenser, tjetjener el. tjetjer - Tjimkent, Chimkent Tschimkent - Tjita, Chita - Tjitjerin, Georgij Vasiljevitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111 Tjeljuskin—Tjitjerin 178
drives med brunkol. I trakten finnas väldiga
brunkolsfyndigheter.
Tjeljuskin [t/eljo’sjkjin], Kap T., Eurasiens
nordligaste punkt, på Taj myrhalvön i Sibirien,
77° 36’ n. br. T. upptäcktes 1742.
Tjelsund [ke’lsun], T j e 1 d s u n d, se Hinnöy.
Tjelvar (forngutniska Pielvar), enl. Guta saga
Gotlands förste bebyggare. Gotland var förut
förtrollat, så att det sjönk om dagen men var
uppe om natten. T. tände först eld på ön, så
att den ej mera sjönk.
Tjeremchovo [t/erje’mkava], stad i
Irkutsk-området, Sibirien, RSFSR, 131 km n. v. om
Irkutsk vid järnvägen från Krasnojarsk; 65,907
inv. (1939). Centrum för
Tjeremchovo-stenkols-området.
Tjeremi’sser, ett i ö. Ryssland bosatt
finsk-ugriskt folk, som 1926 uppgavs omfatta omkr.
428,000 pers. Till största delen bo t. på Volgas
n. strand v. om Kazan i ett autonomt område
(se Mari). T. delas etnografiskt i bergs-,
ängs-och öst-t, de sistn. n. om Ufa (c:a 100,000),
med åkerbruk och boskapsskötsel som
huvudnäring. Hemindustrien (framför allt bruksföremål
av bast el. bark) var före revolutionen rätt
betydande. Till sin religion voro många t. i gamla
Ryssland ännu hedningar med förfäderskult samt
tro på naturgudomligheter och andar. Som
medlare mellan gudar och människor stodo
trollkarlar och präster.
Tjerka’ssy [t/er-], stad i Kievområdet,
Ukrainska SSR, vid Dnjeprs h. sida, 160 km s. ö.
om Kiev; 51,693 inv. (1939). T. var under
1500-talet ett viktigt centrum för kosackerna.
Tjerke’sser (kalla sig själva adighé,
människor), ett av Kaukasus-folken i egentlig mening,
förr även kallade c i r k a s s e r, kring Kuban
och Terek och deras bifloder, c:a 200,000. Den
största och mest bekanta t.-stammen är
kabardi-nerna (80,000). Ett stort antal t. utvandrade,
sedan de 1864 definitivt besegrats av ryssarna, till
Syrien, Mindre Asien och Balkanhalvön. T. äro
rätt högresta, smärta och välvuxna med smal,
rak näsa, brunt hår och bruna ögon; kvinnorna
äro berömda för sin skönhet. T. äro stolta och
tappra men hämndgiriga och voro förr fruktade
rövare. Mansdräkten (den långa rocken med
patronfickor på bröstet etc.) har antagits av
andra Kaukasusfolk och även av kosackerna.
Huvudnäring var tidigare boskapsskötseln, men
nu torde jordbruket vara viktigare. Ännu på
1700-talet voro t. kristna, men då blevo de flesta
muhammedaner.
Tjerke’ssiska AO, autonomt område inom
Stavropolområdet, Nordkaukasien, i Kubans
käll-område; 3,316 km2; 97,233 inv. (1939). T.
upprättades 1928. Huvudstad är Tjerkessk (c:a
25,000 inv.).
Tjerke’ssiska språket, tjerkessernas språk,
bildar jämte abchasiskan den n. v. gruppen bland
de kaukasiska språken. T. sönderfaller i två
huvuddiah, kabardiskan och adygeiskan
el. k j a c h i s k a n. Som skrift begagnar t. det
på olika sätt utbyggda latinska alfabetet.
Tjernigov [t/erjnji’gaf], ukrain. Tjernihiv,
hu
vudstad i Tjernigovområdet inom Ukrainska
SSR, vid h. stranden av Dnjeprs segelbara
biflod Desna; 67,356 inv. (1939). Flodhamn. Stort
museum. Katedralen i bysantinsk stil från 1024,
en av Rysslands äldsta byggnader, ödelädes
under 2:a världskriget. T. var redan 1024
huvudstad i ett självständigt furstendöme.
Tjernozem, Tsjernosem, T j er n o z’j om
[tjirnazjå’m], svarta jorden, se Jordarter,
sp. 529-
Tjernysjevskij [t/irny/ä^skaj], Nikol a j
Gavrilovitj, rysk författare (1828—89).
Han blev 1862 fängslad, dömdes 1864 trots
felande bevisning om revolutionär verksamhet till
deportation till Sibirien och fick först 1883 flytta
till Astrachan. I fängelset skrev T. den
konstlösa, utopiska samhälls- och äktenskapsromanen
”Tjto delat” (sv övers. ”Hvad skall man göra?”,
1885), som utövade ett djupgående inflytande på
radikal rysk universitetsungdom.
Tjertjen, se Cherchen.
Tjervonets [t/ervå’njäts], ryskt mynt, se
Ryssland, sp. 433.
Tjetjèner, folkslag, se Tjetjenser.
Tjetjèn-ingusjska autonoma republiken [-[-in-go’J-],-] {+[-in-
go’J-],+} RSFSR, mellan Kaukasus’ kam och
Terek, upprättades 1934 genom sammanslutning
av tjetjenernas och ingusjernas autonoma
områden men upphävdes 1944 för sin sovjetfientliga
inställning under 2:a världskriget och uppdelades
mellan Dagestan, Nordossetien och
Groznyjom-rådet.
Tjetje’nser, tjetjener el. tjetjer, folk
i Tjetjen-ingusjska autonoma republiken, uppdelat
i flera olika stammar, bland vilka kunna
nämnas i n g u s j er och karabulaker.
Tjimke’nt, Chimkent, Tschimkent,
huvudstad i Sydkazakstanska området inom
Ka-zakska SSR, Sovjetunionen, vid den
turkestansk-sibiriska järnvägen (Turksib), c:a 120 km n. om
Tasjkent; 74,185 inv. (1939). Betydande bly-,
kemisk och läkemedelsindustri. Elverk.
Tjita’, Ch i t a, huvudstad i Tjitaområdet
(640,800 km2; 1,05 mill. inv. 1947) inom
östsibiriska regionen, RSFSR, vid Sibiriska järnvägen
och Tjitas inflöde i Ingoda, den ena av Sjilkas
segelbara källfloder; 102,555 inv. (1939). Före
järnvägens tillkomst var den helt obetydlig ehuru
huvudstad i prov. Transbaj kalien. Tillv. av
lokomotiv och järnvägsvagnar, smältverk för
guldgruvorna i Tjitaområdet m. fl. industrier.
Tjitjerin [t/it/e’rjin], Georgij V a s i 1 j
e-vitj, rysk politiker (1872—1936). Son till en
adlig godsägare och diplomat, inträdde T. i ryska
utrikesdep. men blev för deltagande i
revolutionsrörelsen skild från sin tjänst 1904. Urspr.
socialist-revolutionär, ingick han 1905 i det
socialdemokratiska partiets mensjevikiska falang och
ägnade sig sedan en följd av år åt revolutionär
verksamhet i London, Paris och Berlin. Under
1 :a världskriget bedrev han antikrigspropaganda
bl. a. i England; efter bolsjevikrevolutionen blev
han häktad där men i början av 1918 utväxlad
mot engelske ministern i Petrograd, Sir George
Buchanan. Sedan han efter återkomsten till
Ryss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
