Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidvatten, ebb och flod - Tidvattenskraftverk, ebb och flod-kraftverk - Tidö - Tieck, Ludwig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Tidvattenskraf tverk—T ieck
110
särsk. i det inre av havsvikar, som samla
flodvågen, t. ex. i Hull och London 6,3 m (men vid
Yarmouth mittemellan dem 1,8 m), i Lissabon
4 m, i Brest 6 m och innerst i Saint Malo-golfen
n. om Bretagne n å 12 m. Längs Nordamerikas
ö. kust är t. i allm. svagare än på den europeiska
sidan av Atlanten, men innerst i Fundy Bay
mellan Brunswick och Nova Scotia uppnås
likväl den största flodhöj d, som man känner, näml,
vid springflod 15 V2 m (4 å 5 husvåningars
höjd). — I hamnar med stort t., är det ofta
endast vid högvatten möjligt för fartyg att löpa
in el. ut, och på sjökorten äro därför även
hamntiderna utsatta. För att möjliggöra lastning och
lossning under alla tider på dygnet har man i
en del större hamnar inrättat s. k. hamndockor
med slussportar, som endast vid högvatten stå
öppna (jfr Docka).
T. åtföljes av kretsande el. fram- och
återgående förflyttningar av vattnet, s. k. t i d v a
t-tensströmmar (tidströmmar). Ute på
öppet vatten svänger deras strömriktning vanl.
kompassen runt under 12 tim. 25 min., och varje
särskild vattenpartikel kretsar därvid inom ett
område, som i Nordsjön kan vara på sin höjd
några km vidsträckt och ute på djupt hav sannol.
ännu mindre. Endast i närheten av kusten kunna
dessa strömmar få någon större hastighet, särsk.
utanför framskjutande uddar (t. ex. n. om
Ska-gens udde upp till 5 å 6 knop) och ännu mer i
trånga sund (malström). I senare fallet blir
strömmen i regel fram- och återgående, d. v. s.
växlar riktning (strömkantring), 4 gånger
per dygn, om det är normalt halvdygns-t. I själva
strömkantringen är t.-strömmen obetydlig
(spakvatten). Berömd för sina sugvirvlar är
Malströmmen mellan de två sydligaste öarna i
Lofoten, men den överträffas av Saltströmmen vid
inloppet till Saltfjord. De starkaste
t.-strömmar-na i Europa äro de i Pentland Firth (sundet
mellan Skottland och Orkneyöarna), där hastigheten
kan uppgå till 11 knop, d. v. s. tillräckligt för
att fullständigt hejda en vanlig lastångare. I
Medelhavet är t. rätt obetydligt, men på gr. av
att det samtidigt är ebb n. om och flod s. om
Sicilien och tvärtom, uppstå likväl i
Messinasun-det ganska starka strömmar och virvlar
(”Odys-séen”s Skylla och Charybdis). — Se bild 3 å
pl. vid Europa.
Tidvattenskraftverk, ebb och flo d-k r a f
t-v e r k, anläggningar för tillvaratagande av
energi ur tidvattnets rörelser. Tanken att utnyttja
denna energikälla, som för hela jorden
beräknats representera en bromsad effekt av c:a 1,500
mill. kW, är långtifrån ny: redan 1636 anlade
holländarna vid Brooklyn, N. Y., med
vattenhjul försedda bassänger för magasinering av
tidvatten. Holländaren Hess byggde 1871 vid
kusten av Ditmarschen en högre och en lägre
bassäng med ett mellankopplat vattenhjul för
drivning av vattenpumpar; i Canada togs 1890 ett på
Vancouverön anlagt t. för framställning av
elektrisk energi i bruk; en mindre försöksanläggning
av liknande slag har även utförts i Norge.
Planer ha utarbetats för anläggningar av större
Tidö. Borggårdsfasaden.
format, dels vid Normandies kust, dels i
Bris-tolkanalen samt vid Fundy Bay på Nordamerikas
atlantkust, men ha ännu ej kommit till
utförande.
Tidö, gods i Rytterne sn, Västmanlands län,
12 km s. om Västerås; c:a 903 har, därav 300
åker. Det nuv. slottet, huvudbyggnaden och tre
lägre flyglar kring en kvadratisk borggård, är
ett av landets förnämsta från 1600-talets förra
hälft. Komplexet uppfördes av Axel Oxenstierna
1625—45; efter 1640 övervakade N. Tessin d. ä.
dess fullbordande. Portalomfattningar m. m. äro
rikt skulpterade. I slottets inre finnas flera
minnen från 1600-talet, bl. a. dörrar, dekorerade
med intarsia (en dylik numera i Nationalmuseum
i Stockholm). T. ägdes på 1400-talet inom
ätterna Ulf och Gren; bland senare ägare
märkas en kort tid Gustav Vasa, 1608—1706 ätten
Oxenstierna och 1777—1817 ätten Dohna. Sedan
1890 tillhör T. ätten v. Schinkel som
fideikommiss.
Tieck [tik], Johann L u d w i g, tysk
författare (1773—1853). T. studerade i Halle,
Göttingen och Erlangen, vanns av Wackenroder för
romantiken men måste tjäna sitt uppehälle med
författarskap i upplysningstidens anda åt F.
Nicolai. I ”Volksmärchen” (1797; sv. övers., 4
bd, 1810—13), ”Romantische Dichtungen” (2 bd,
1799—1800) och ”Phantasus” (3 bd, 1812—16)
skapade T. representativa sagoberättelser och
ironiskt fantastiska sagokomedier (bl. a. ”Der
gestiefelte Kater”) samt romantiskt universella
dikter som ”Leben und Tod der heiligen
Geno-veva” och ”Kaiser Octavianus”. Han bildade
skola, och ehuru varken en ursprunglig ande el.
en stark karaktär utövade han länge ett vida
starkare inflytande än Novalis el. H. von Kleist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
