Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thordénkoncernen - Thoreau, Henry - Thorén, Esaias - Thorén, Fritz - Thorez, Maurice - Thorild (Thorén), Thomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
Thoreau—Thorild
60
Esaias Thorén: Improvisation.
devallavarvet ab. (grundat 1946) med
tillhörande ab. Uddevallavarvets skeppsdockor (1952)
samt en rederikoncern. I denna ingå Thordén
Lines ab. (1941), Rederi ab. Aranäs (1931) samt
Fastighets-ab. Aspekullen (1945). Rederirörelsen
drives med 3 fartyg, vilka gå i lastlinjefart
mellan nordamerikanska ostkusthamnar och
skandinaviska samt baltiska hamnar. — T. grundades av
skeppsredare G. Thordén (f. 1894).
Thoreau [t>ä’råu], Henry David, amerikansk
författare (1817—62). Han tillhörde Emersons
vänkrets. T. var en excentrisk individualist, som
kände avsmak för det konventionella
sällskapslivet men lidelsefullt älskade naturen; åt studium
av och samliv med denna ägnade han sig i
självvald ensamhet. Hans bästa verk är ”Walden”
(1854; sv. övers, av Frans G. Bengtsson 1924),
som återger hans tanke- och stämningsliv i
vildmarken. — Monogr. av Ethel Seybold (1951).
Thorén, Theodor Esaias, målare (f. 1901
9/n), tillhör Halmstadsgruppen. T. studerade tills,
m. Sven Jonson i Stockholm och Paris samt
utförde under 1920- och 1930-talen bl. a. kubistiska
reliefer och konstruktivistiska skulpturer i trä
och metall. Han blev under 1930-talet surrealist,
och man kunde i hans arbeten från denna tid
(”Strandens vinge”, 1938) spåra impulser såväl
från Tanguys ödsliga strandbilder och Dalis
utstuderade fantasterier som från Arps organiska
skulpturer. Vid 1930-talets slut framträdde ett
religiöst drag i T:s konst, och under 1940-talet
arbetade han med dekorativa kompositioner av
surrealistiska element och med en stark
koncentration på färgens eget värde. Han har under
senare år utbildat ett dekorativt
”stillebensmåle-ri”. T. är representerad bl. a. i Göteborgs
museum och i Tessininst. i Paris.
Thorén, Fritz William Frans, skolman,
författare (1899—-1950), fil. dr i kemi 1930, lektor
vid Solbacka lärov. 1933—37, vid Umeå
folksko-leseminarium 1937-—44, ägnade sig sedan helt
åt författarskap. Litterärt anknöt T. till
1800-talets naturalism. Huvudmotivet i T:s diktning
är förhållandet mellan man och kvinna, kärleken
inom och utom äktenskapet; hans syn på den
erotiska upplevelsen var vanl. pessimistisk. Han
publicerade sina två första böcker under pseud.
Fredrik Thomas. T. utgav romanerna ”En
son” (1936), ”Du vinge utav bly” (1937), ”Jag
är eld och luft” (1939; filmad), T:s mest
betydande roman, ”Ericus rex” (1941), en historisk
roman om Erik XIV, ”Herre med portfölj”
(1942; filmad), ”Att vinna hela världen” (1943),
”Kärlek” (1945), ”Jag orimlige” (1947),
”Äktenskap” (1948) och ”Svart madonna” (1950;
postumt utg.).
Thorez [tårä’z], M a u r i c e, fransk politiker
(f. 1900), ingick som ung i det kommunistiska
partiet, blev 1930 partisekr. 1932 invaldes T. i
deputeradekammaren och arbetade ivrigt för
etablerandet av den s. k. folkfronten 1935. 1936
blev han ordf, för kommunisternas
deputeradegrupp och var därmed i verkligheten även
partiledare. Han flydde vid krigsutbrottet 1939 till
utlandet och dömdes för desertering. Under
kriget vistades han i Sovjetunionen men kunde
återvända till Frankrike 1944 och var nov. 1945—jan.
1946 minister utan portfölj i de Gaulles
samlingsregering och jan.—dec. 1946 v.
konseljpresident under Gouin och Bidault samt jan.—maj
1947 under Ramadier. Han uteslöts ur Ramadiers,
regering, då han jämte övriga kommunistiska
ministrar understödde de strejkande vid de av
staten ägda Renault-verken. T. vistades under en
svårartad sjukdom 1951—53 åter i Ryssland.
Thorild (till 1785 Thorén), Thomas,,
skald, filosof (1759—1808). T., som
härstammade från en bohuslänsk allmogesläkt, blev tidigt
föräldralös, kom 1772 till Göteborg, från vars
gymnasium han 1775 begav sig till Lund. Där
befruktades hans tankeliv av upplysningens idéer,
men han kom också samtidigt i kontakt med
förromantiken. Med utgångspunkt och inspiration
från denna utformade han en originell
världs-och konståskådning och framträdde därvid som
den svenska förromantikens främste banerförare
i dess opposition mot franskklassicismens
regelvälde och upplysningens materialism. Vad som
framför allt karakteriserade denna, åskådning,
sådan den sedan under hans liv alltmer
konsekvent utbildades, var dess i en dynamisk,
deterministisk panteism grundade naturalistiska,
individualistiska och optimistiska kynne. 1781
lämnade han Lund och begav sig till Stockholm, där
han drömde sig i egenskap av Gustav IH:s
”vän” få övertaga rikets styrelse. Han insände
till Utile Dulcis vittra tävling 1781 en lärodikt
på hexameter över ämnet ”Passionerna”, där han
i ett patetiskt språk förkunnade sin filosofiska
åskådning och glorifierade förromantikens
litterära storheter. Då sällskapet endast tillerkände
skaldestycket ett mindre pris, avsade sig T.
högdraget priset och gav samtidigt uttryck åt den
revolutionerande, av hans temperament och
världsåskådning dikterade uppfattningen, att ”vart
snille är fött lagstiftare, självskapare i sitt ämne”.
I den hetsiga, av T. hänsynslöst förda litterära
strid, som med anledning härav utbröt mellan T.
och Kellgren, drog den förre det kortaste strået,,
men han kastade sig då med oförminskad kamp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
