Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thiers, Adolphe - Thigmonasti, Thigmotaxis, Thigmotropism - Thiis, 1. Jens - Thiis, 2. Helge - Thilander, Harald - Thimig, Hugo - Thingvalla - Thingvellir - Thionville - Thisbe - Thisted - Thjórsá - Thlaspi - Thofelt, Sven - Tholos - Thoma, Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
Thigmonasti—Thoma
48
han också sin oerhörda arbetsförmåga. T.
innehar en rangplats även som historiker, främst
genom sina verk om franska revolutionens
hävder (10 bd, 1823—27) samt om konsulatet och
Napoleons kejsardöme (20 bd, 1845—62). —
Litt.: Biogr. av H. Malo (1932).
Thigmonasti, Thigmota’xis, Thigmotropi’sm
(tigmonasti, resp. tigmota’xis och
tig-m o t r o p i’s m), se Retningsfysiologi, sp. 908 f.
Thiis [tis], 1) Jens Peter T., norsk
museiman och konsthistoriker (1870—1942). T. blev
1895 dir. för Nordenf jeldske
kunstindustrimuse-um i Trondheim och 1908 chef för
Nasjonal-galleriet i Oslo, vars utveckling han ledde till
1941. T. gjorde här en betydande insats genom
sin strävan efter att så rikt som möjligt få den
moderna ‘ norska och
den f ranska konsten
företrädd. Han
gjorde också en
grundläggande insats som
konsthistoriker, bl. a.
genom sina arbeten
”Norske malere og
billedhuggere” (3 bd,
1904—07), ”Fransk
ånd og kunst” (4 bd,
1917—1939),
”Sam-lede avhandlinger om
nordisk kunst” (1920)
och ”Edv. Munch og
hans samtid” (1933).
Hans eleganta stil paras ej sällan med en
essäistisk formgivning, som t. ex. i de populärare
verken ”Eeonardo da Vinci” (1909), ”Renoir, den
franske kvinnes maler” (1941; sv. övers. 1944)
och ”Pisanello” (1941). Vid sin avgång 1941
promoverades han till heders-dr vid Lunds univ.
2) H e 1 g e T., den föregrs son, arkitekt (f.
1897), domkyrkoarkitekt i Trondheim. T., som
erhöll sin arkitektutbildning vid Tekniska högsk.
i Stockholm (examen 1919), övertog 1930
ledningen av Trondheims domkyrkas restaurering
och framlade 1933 sina planer för denna, vilka
till stora delar därefter följts.
Thila’nder, Harald Josias Eusebius,
blind-skriftsboktryckare (f. 1877 25/io). Blind, döv och
ofärdig i händerna sedan 1884, uppfostrades T.
på Eugeniahemmet 1886—1906 och har bedrivit
omfattande självstudier, särsk. i språk. Han blev
1908 red. för De blindas veckoblad och övertog
1912 utgivandet av Esperanta ligilo (båda på
blindskrift). Genom sin verksamhet för världens
blinda har T. vunnit både svenskt och
internationellt erkännande.
Thimig [ti’mik], Hugo, österrikisk
skådespelare och teaterledare (1854—1944). Han var
1873—^9^7 anställd vid Burgteatern i Wien, från
1897 även som regissör och från 1912 som dir.,
samt var några år fäst vid Theater in der
Joseph-stadt (Max Reinhardt), likaså i Wien. T. var en
karaktärskomiker med sprudlande fantasi och
strålande humor. Sonen H e r m a n n T. (f. 1890)
har gjort sig ett namn som frisk och fantasifull
komiker, dottern H e 1 e n e T. (f. 1889), g. m.
Max Reinhardt, är en betydande
karaktärsskådespelerska.
Thingvalla, se Karlstad.
Thingvellir [bi’ugvädler] (isl. Pingvellir,
”tingvallarna”), det berömda alltingsstället på
Island, 40 km ö. n. ö. om Reykjavik, på
Thing-vallaslätten, vid n. ändan av Thingvallavatn,
Islands största sjö. T. är ett av sprickor genomsatt
lavafält, härrörande från Skjaldbreiö o. a.
vulkaner. Det genomflytes av den rikt förgrenade
öxarå. Här hölls alltinget 930—1798. 17/e 1944
proklamerades den isländska republiken på T.
Thionville [tjävi’l], ty. Diedenhofen, stad
i dep. Moselle i Frankrike, vid floden Moselle
25 km n. om Metz; c:a 18,000 inv. Järnvägsknut;
metallindustri. Den av Vauban befästa staden
intogs av tyskarna i nov. 1870 och tillhörde till
1918 tyska Lothringen.
Thi’sbe, se Pyramus och Thisbe.
Thisted, stad i Jylland, se Tisted.
Thjörsä [bjå’rsau], isl. Pjorsd, längsta floden
på Island (200 km).
Thla’spi, bot., se Penninggräs.
Thofelt, Sven Alfred, militär, idrottsman och
idrottsledare (f. 1904 19/s), officer 1924,
överstelöjtnant 1949, överste 1954. T. har gjort sig
bemärkt som framstående modern femkampare
(bl. a. guldmedaljör vid Olympiska spelen 1928)
samt som god värjfäktare. Han var svensk
fem-kampsledare 1936—48 (utom 1944).
Tho’los (grek.; lat. tho^us}, kupol; rund, av
kupol täckt byggnad i allm.
Thoma [tå’mä], Hans, tysk målare (1839
—1924). Han började sina konstudier för
Schir-mer i Karlsruhe 1859, flyttade 1867 till
Düsseldorf samt vistades därpå i Paris, München,
Italien och Frankfurt. 1899 blev T. akademi- och
museichef i Karlsruhe. Hans tidigare arbeten ha
betecknats som äkta tysk bondekonst. I Paris
tog han bl. a. intryck av Courbet; senare
skönjas intryck av Böcklin. I skildringar av sin egen
hembygd, dess folk och natur är han mästare.
Betydligt ojämn, ofta banal, är han däremot i sin
fantasikonst. Vida högre stå en del sagomotiv
— oftast i litografi el. träsnitt. Han målade
Hans Thoma: Dal vid Siena, 1880.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
