Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Terry, Ellen - Terräng - Terrängavskärning - Terrängbil - Terränglöpning - Terrängridning, terrängritt - Ters - Terschelling - Terseron - Terserus, Jöns - Tersett, terzett - Tersites - Tersmeden, ätt - Tersmeden, 1. Carl - Tersmeden, 2. Wilhelm - Tersteegen, Gerhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
Terräng—Tersteegen
6
målaren G. F. Watts. En son till T. är G o
r-don Craig (se d. o.). T. utgav 1908 ”Story
of my life” (2:a uppl. 1920). 1931 utkom hennes
brevväxling med G. B. Shaw.
Terrä’ng, mark(beskaffenhet); i terräng =
markledes, ej på banade vägar; vinna t. = vinna
utbredning, göra framsteg.
Terränga vskärning, sådan sträckning i
terrängen, där denna ändrar karaktär, t. ex.
övergången från öppen till bevuxen (betäckt)
terräng, ett höj dpartis begränsning mot slät
terräng, ett vattendrag.
Terrängbil. T. äro i regel 4-hjulsdrivna,
varvid antalet växellägen är utökat, varjämte
anordningar bruka finnas för att temporärt låsa
differentialväxlarna (för undvikande av slirning).
Stort spel mellan hjul och stänkskärmar medger
stark krängning. Vissa t. utföras med krypkedjor
(”larvfötter”) i st. f. hjul.
Terränglöpning (till fots), idrottsgren inom
fri idrott, äger rum i omväxlande terräng på
utstakad bana. Banan, ev. i 2 varv (max. 10 km
totallängd), markeras tydligt med lappar av
papper el. tyg (röda på banans v., vita på h. sidan,
synliga minst 125 m) och lägges så, att tagandet
av genvägar i möjligaste mån förhindras. Start
sker gemensamt (alltid vid mästerskapstävling)
el. med bestämda mellanrum.
Terrängridning, terrängritt, tävling i
rid-ning i terräng på tid (vid femkampens t. viss
max.-tid) med naturliga (vid behov konstruerade)
hinder. Tävlingsklasser (enl. sv. regi.): svår,
medelsvår och lätt med hindrens max.-höjd mellan
1,25 och 1,05 m samt max.-bredd 4,5—3,5 m,
distanserna mellan 5 och 2,5 km (vid femkampens
t. vanl. 5 km).
Terrängvinkel, vapentekn., vinkeln mellan
horisontalplanet genom ett eldvapens mynning och
terränglinjen (räta linjen mellan
mynningen och målets fot).
Ters (av lat. te’rtia, tredje; ital. ter sa). 1)
Fäktkonst, se d. o., sp. 376. I lågters (vid
sabelfäktning) är handen sänkt under höfthöjd,
naglarna vända nedåt samt eggen nedåt och åt
höger.
2) Mus., tredje tonsteget i diatoniska skalan.
Man skiljer mellan stor t. (c—e), liten t.
(c—ess), överstigande t. (c—eiss) och
förminskad t. (ciss—ess).
Terschelling [tärskä’lirj], en av de västfrisiska
öarna vid nederl. Nordsjökusten; 108 km2, c:a
5,000 inv.
Terserön [el. -ä’n], människa, som har en
vit och en mulatt till föräldrar.
Tersörus, Johannes (Jöns) Elai, teolog (1605
—78). Han blev 1632 lektor i grekiska vid
Västerås gymnasium och 1640 tredje teol. prof, vid
Äbo akad. Vid riksdagen 1647 bekämpade han
Jonas Magnis förslag att erkänna hela
Konkor-diebokens symboliska anseende inom kyrkan. Teol.
prof, i Uppsala 1647, flyttade T. dit 1648. I
Uppsala föreläste han först N. T. och undervisade
(f. ggn vid denna fakultet) i kyrkohistoria. Snart
övergick han till G. T., vars grundtext
drottningen gav honom uppdraget att utge i kritisk uppl.
1650 spelade T. en be-
sedan prästeståndet vid
kritiken, måste han be-
med lat. övers, och kommentar. Vad som utkom,
om Genesis (1655) och Exodus (1660), vittnar om
T:s stora lärdom och kritisk-vetenskapliga
förmåga. Hans ”Sacra chronologia” _ (1657) och
dess ”Appendix” innehålla kronologiska tabeller,
som för Sverige svälla ut till en
sammanhängande historisk framställning t. o. m.
Røskilde-f reden. Vid riksdagen
tydande roll som en
av ledarna för de
ofrälse stånden vid
dessas yrkande på
reduktion. 1658
utnämndes han till biskop i
Åbo (tillträdde 1659).
Han invecklades snart
i en lärostrid med
den strängt ortodoxe
teol. prof. E.
Sveno-nius, som angripit
vissa satser i T:s
”Förklaring öfver
cathe-chismum” (1662). Juli
1663 suspenderades T.,
katekesen indrogs, och
1664 års riksdag gillat
gära avsked. Dock utnämndes han redan 1665
till kyrkoherde i Riddarholmen, 1668 till
kyrkoherde i Klara och 1671 till biskop i Linköping.
Att han alltjämt höll fast vid sina dogmatiska
särmeningar framgår bl. a. av hans ”Spörsmåls
book öfver cathechismum” (1673).
Riksdagsan-teckningar av T. finnas tryckta i Loenboms
”Historiska märkvärdigheter”, 2 (1767),
självbiografiska anteckningar i Tengströms ”Handlingar i
Finlands kyrkohistorie”, 2 (1822). — Litt.: R.
Holm, ”J. E. T.”, I (1906; går till 1659); B.
Lövgren, ”Ståndsstridernas uppkomst” (1915).
Terse’tt, terze’tt, mus., tonstycke för tre
solostämmor.
Tersites, se Thersites.
Tersmèden, adlig ätt, inkommen till Sverige
med Herman T. (d. 1667), förvaltare på Larsbo
och Saxehammars bruk. Dennes sonson,
bergsrådet och bruksägaren Jacob T. (1683—1752),
far till nedannämnde T.i), adlades T. 1751. En
brorson till T.i), generalmajoren och presidenten
i Kammarrätten Fredrik T. (1752—1819), far
till T.2), blev 1809 friherre enl. R. F. § 37;
ättegrenen utslocknade 1914. — Litt.: E. A.
Jansson, ”Tersmederna på Larsbo” (1943).
1) Carl T., amiral, memoarförfattare (1715
—97), viceamiral 1774. T. är främst känd som
förf, av vidlyftiga, kulturhistoriskt värdefulla
memoarer (utdrag utg. av N. Sjöberg och N.
Erd-mann, 6 bd, 1912—19, sammandrag av
Ann-Mar-gret Holmgren, 1925).
2) Wilhelm Fredrik T., den föreg:s
brorsons son, frih., bruksägare, politiker (1802—
79). Han tog 1830 avsked som ryttmästare. T.
var en driftig och framgångsrik bruksidkare. Han
var (liberal) led. av ståndsriksdagarna 1828—66
och av Första kammaren 1867—74 samt ivrade
särskilt för representationsreformen.
Tersteegen [-stè’g-], Gerhard, tysk
mys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
