Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Te (blad) - Handelssorter - Teakträdet - Team-work, lagarbete, grupparbete - Teasdale, Sara - Teater - Den antika teatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
835
Teakträdet—T eater
836
(fermentering), som försiggår vid en temp. av
35°—40°. De grågröna bladen sammanhopas och
få ligga täckta med dukar, tills de erhållit den
karakteristiska ”kopparfärgen”. Jäsningen har
stort inflytande på t:s kvalitet; bladen erhålla
därigenom sin mörka färg och sin arom.
Jäsningens kemiska processer avbrytas genom
torkningen, som gör produkten hållbar. Grönt
t e erhålles därigenom, att bladen genast, utan
föreg. jäsningsprocess, rostas, rullas och vridas
samman. Bladen måste under denna behandling
ständigt omröras, till förekommande av
brun-färgning. Genom siktar sorteras det svarta teet
sedan i Flowery orange pekoe (pekko), som är
finast och mest består av de yngsta bladen,
vidare orange pekoe, pekoe och pekoe souchong
samt stundom ett ännu grövre te, benämnt
congoe. För grovt te av dessa sorter, som ej
kunnat passera siktarna, får gå igenom
ytterligare en maskin för att bråkas sönder, varefter
en ny siktning företages och de olika slagen av
”brokente” erhållas. Å andra sidan blir en del
te för fint. Detta utförsäljes som olika slag av
smulte, benämnda fannings och dust. Förr var
det svårt att frakta te i oklanderligt skick (i
lådor) sjöledes till Europa, och man föredrog då
äkta ryskt te el. karavante, d. v. s.
te, som på kamel- eller hästrygg forslats över
Asiens och Rysslands torrare trakter till Europa
och därför ej tagit så stor skada av fuktighet.
—• T e g e 11 e beredes av avfallsrester — blad
och grenar — vid teberedningen. Det pressas
till tegelstensformade kakor med tillsats av
något bindemedel. Det begagnas av de
nomadiserande mongolfolken i Asien. Innan det förtäres,
uppmjukas det i vatten, varefter mjölk och salt
tillsättas.
De viktigaste teproducerande länderna äro
Indien, Ceylon, Java, Sumatra, Kina och Japan. I
mindre skala förekommer också teproduktion i
Afrika, på Mauritius och i s. Brasilien. Orsaken
till den ringa teodlingen utanför Östasien är, att
den mänskliga arbetskraften är för dyr.
T :s stimulerande beståndsdel är t e i n el.
koffein. Dess sammandragande smak beror
på halten av garvsyra (4,5—25%). Av vikt för
t:s smak är också närvaron av en eterisk olja
(0,5—1 °/o).
Teakträdet [tik-], Tectöna gra’ndis, ett till
järnörtfamiljen (V erbenaceae) hörande stort
träd, som växer vilt i höglänta, torrare trakter
i Bortre Indien samt på Java och som spritts till
andra delar av tropiska Asien. Veden påminner
om mahogny, är mörkbrun, hård men
jämförelsevis lätt och lättbearbetad. Den har omfattande
användning som skeppsbyggnadsvirke och virke
till järnvägsvagnar. Ur den friska veden
erhålles en olja, som har samma användning som
linolja; även det torra virket är oljehaltigt och
skyddar därför järn, ss. spikar, för rost.
Team-work [ti’m-<j)5’k] (eng.), lagarbete,
grupparbete, sätt och organisationsform
för genomförande av en vanl. begränsad
arbetsuppgift, vilken fordrar medverkan från flera
personer.
Teasdale [ti’zdéil], Sara, amerikansk
författarinna (1884—1933). T. har särsk. gjort
sig känd genom sin kärlekslyrik, som räknas till
Amerikas förnämsta och som uppskattats för
sin melodiska form och sin varma, kvinnligt
betonade känsla. Samlad uppl. av ”Poems” i 3 bd
(1923).
Teäter (grek, the’atron, lat. theätrum), urspr.
åskådarmassan, senare åskådarplatsen vid de
antika grekiska skådespelen, slutligen hela
anläggningen för uppförandet och åskådandet av
skådespel; skådeplats, skådebana, teaterhus;
teaterkonst och teaterväsen i allm.
Den antika teatern. I många primitiva
religioner liksom i folkbruk förekomma rituella
handlingar av dramatisk karaktär; ofta utföras
de i rytmisk form (dans). Endast hos grekerna
har ur dessa frön ett verkligt drama uppstått,
från vilket allt senare drama härstammar. Hos
grekerna funnos tre olika slags dramatiska
föreställningar: 1) tragedien, som framställer ett
ämne ur hjältesagan, endast undantagsvis ur
gudamytologien. Ordet trag6idi’a är en
sammansättning av tra’gos, bock, och oide, sång. 2)
Satyrdramat, i vilket kören bestod av satyrer,
kostymerade som bockar. 3) Komedien, d. v. s.
den äldre komedien, som för oss blott
representeras av Aristofanes. Ordet kom6idi’a hänsyftar
på vissa uppsluppna upptåg. Kören, efter vilken
stycket vanl. benämnes, är ofta fantastiskt
kostymerad. Dramat var urspr. en rituell handling i
Dionysos’ kult. Det var framförallt knutet till
Aten. Komedi existerade även på Sicilien och i
s. Italien. Den yngre komedien (Menandros
m. fl., vilka på latin bearbetats av Plautus och
Terentius) är ett borgerligt lustspel, som utgår
från Euripides’ ombildning av tragedien.
I det äldre dramat intog kören huvudplatsen.
Aischylos införde en andre och Sofokles en
tredje skådespelare; först därigenom blev en
dramatisk handling möjlig, och körens roll
inskränktes alltmer, tills den hos Euripides
närmast motsvarar vår mellanaktsmusik. Kören var
kostymerad i enlighet med den roll, som tilldelats
den. I skådespelarnas kostym röjes dramats
rituella ursprung. Skådespelarna buro alltid mask.
Det fanns ett rikt urval av masker för olika
T. v. rollbild av grekisk skådespelare. Se även bild
vid Koturn. —• T. h. grekisk teatermask. Se även bild
vid Mask.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
