- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 20. Steninge - Terni /
809-810

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tarmkanalen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

809

Tarmkanalen

810

Fig. i. Schematisk bild av
matsmältningsorganen.

I munhålan, 2 svalget, 3
matstrupen, 4 magsäcken, 5
tarmarna, 6 övre magmunnen, 7
nedre magmunnen, 8 tom- och
krumtarmarna (tecknade
avsevärt förkortade), 9
tolvfinger-tarmen, 10 tjocktarmen, 11
blindtarmen, 12 maskformiga
bihanget, 13 ändtarmen.

dat rör, 6—8 m
i längd och 2—3
cm i diam., som
består av t o 1
v-f ingertarmen
(duodenum)
närmast magen, som
upptar
avsöndringarna från lever och
bukspottkörtel och
som sitter orörligt
fäst vid bukhålans
bakre vägg,
jeju-num (tomtarmen) och ileum
(k rumtarmen);
de två sistn. äro
rörliga och starkt
slingrade. I denna
tarmavdelning får
innehållet tunn
grötlik konsistens
genom tillblandning
av
digestionsväts-korna och erhåller
genom närvaron av
den i duodenum
tillkomna gallan gul
färg.

Grovtarmen
el.
tjocktarmen (colon; 10
i fig. 1),
tarmens bakre del, är
kortare (1,20 m)
men betydligt
vidare än
tunntarmen. Genom stark
resorption, särskilt
av vatten, får
tarminnehållet där en
allt fastare
konsistens, j u närmare

det kommer mynningen (anus). Tjocktarmen, som
avgränsas från tunntarmen genom en
valvelbild-ning (valvula ileocoecalis), börjar i högra
höftregionen med blindtarmen (11 i fig. 1), som
fortsätter på högra sidan uppåt i k o 1 i k t a
r-m e n (colon ascendens med dess tvärställda del,
colon transversum, och dess på vänster sida
nedåt-stigande avd., colon descendens); på denna senare
del följer S-tarmen (colon sigmoideum), som
böjer ned i bäckenhålan och går utefter dess
bakre vägg som ändtarmen (intestinum rectum;
fig. 2). Denna har ett mera rakt förlopp och
mynnar på kroppens yta med en analöppning.
Grovtarmen är omkr. 7 cm i diam. Dess yta
är ojämn och företer tre längslöpande rader
blås-lika upphöjningar (haustra coli), skilda av tre
släta, smala och likaledes längsgående band
(tae-niae coli, se nedan). Tarmens lumen är uppdelat
genom halvmånformiga veck (plicae semilunares).
Däremot företer ändtarmens lumen ett mera
likformigt utseende. Dess bäckendel har en
spolfor-mig utvidgning (ampulla recti), som övergår i

Fig. 2. Ändtarm av en
vuxen människa. Ung.
*/s förminskning. Väggen
genomklippt i främre
medellinjen.

Sph. sphincter ani.

den med dubbel muskelring, sphincter ani,
försedda tarmöppningen (stolgången).

Hela t. är sammansatt av följ, lager, som
ligga koncentriskt utanpå varandra. Lumen
be-klädes av en slemhinna (tunica mucosa), på vars
yttre yta finnes ett denna tillhörigt lager av glatt
muskulatur (lamina
mus-cularis mucosae).
Utanför denna uppträder ett
lager av mer el. mindre
fettrik bindväv (tela
submucosa), som
förbinder slemhinnan med
tarmväggens av glatta
muskelceller bestående
muskelskikt (tunica
muscularis). På dennas
utsida omklädes t., särsk.
de delar, som äro mera
fritt rörliga, av
bukhinnan (tunica ser osa).
Hela t:s slemhinna
innehåller tätt bredvid
varandra stående, enkla
rörformiga körtlar,
Lieberkühnska
körtlarna
(glandu-lae intestinales propriae;
fig- 3), och mellan dessa
inskjuta inom
tunntarmens område blad- el.
fransliknande slemhin-

neutskott i lumen, t a r m 1 u d d (villi
intestinales’, fig. 3). Inom grovtarmen saknas
villi. Tolvfingertarmen äger förutom dessa
körtlar även stora körtelmängder, som utbreda sig
i tela submucosa, Brunnerska körtlarna
(glandulae duodenales). Slemhinneytan beklädes
dels av ett resorberande, dels av ett
slemhinneav-söndrande epitel. Särsk. i grovtarmen äro de
slem-producerande cellerna utomordentligt talrika, och
de Lieberkühnska körtlarna innehålla här
uteslutande sådana körtelceller. Genom tarmluddets
närvaro förstoras väsentligt tarmslemhinnans
resorberande yta. Denna yta ökas inom tunntarmen i
än högre grad genom cirkulära slemhinneveck

Fig. 3. Ett stycke av tunntarmsväggen, sedd från
insidan. Ung. 10 ggr förstoring.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:22:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfft/0507.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free