Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tarantel - Tarantella - Tarantism - Taranto - Tarantobukten - Tarapacá - Tarascon - Tarasp-Vulpera-Schuls - Taraval, Guillaume - Taraxacum - Tarbes - Tarde, Gabriel de - Tardenoisien - Tardieu, André
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
805
Tarantel—Tardieu
806
Tara’ntel, benämning på en del arter av
släktet Ho’gna (Taran’tula), tillhörande fam.
jaktspindlar. Mest känd är den fordom för sina
giftiga bett fruktade italienska t., H. tarantula, vars
kroppsfärg är gulröd med av rödvit infattning
omgivna tvärband på bakkroppen. T., vars hona
når en längd av 2,5 cm, är icke giftigare än
andra större spindlar, och något dödsfall som
följd av dess bett är ej känt. Se vidare
Jaktspindlar och Tarantism.
Tarante’lla, neapolitansk folkdans (från
Ta-ranto i Apulien), vanl. i 6/s takt i snabbt tempo;
dansas vanl. solo av man och kvinna el. två
kvinnor. I konstmusiken betecknar t. ett mycket
snabbt karaktärsstycke, mest för piano.
Taranti’sm, folkhysterisk företeelse, som
iakttogs i Italien under 1300- och 1400-talen. De
sjuka hemföllo först åt djup melankoli, men vid
åhörandet av musik väcktes de ur sin dystra
sinnesstämning och började en konvulsivisk dans
(”tarantella”), varmed de fortsatte, tills de
dignade av trötthet. Folktron tillskrev denna
sjukdom bettet av en spindel, taranteln.
Ta’ranto [-tå], huvudstad i prov. Taranto
(2,436 km2, 421,572 inv.) i Apulien, Italien, vid
nordligaste delen av Tarantobukten; 174,171 inv.
(1951). Stadens huvuddelar ligga på en ö och en
landtunga mellan en lagun och havet. På ön
ligger den gamla staden, det antika Tarents (se
nedan) akropolis med den medeltida katedralen.
Vid den djupa Canale navigabile ligger Castello
San’ Angelo från 900-talet, utvidgat 1577. På
kanalens andra sida vidtaga nyare stadsdelar.
Näst Spezia är T. Italiens största örlogshamn
med varv och mek. verkstäder. T. har havsbiol.
laboratorium, meteor, och geofysiskt
observato-rium. — Under 2:a världskriget blevo natten
till 12/ii 1940 vid ett brittiskt flyganfall mot
hamnen några av italienska flottans största enheter
svårt skadade. Senare flyganfall vållade skador
även i staden. — Grundat som grekisk
(spartansk) koloni, T a r e n t (grek. Taras, lat. T ar
entum), omkr. 700 f. Kr., utvecklade sig T. snart
till en blomstrande handelsstad (berömd bl. a. för
sin purpurtillv.).
Ta’rantobukten [-tå-], bred bukt av Joniska
havet i s. Italien, mellan halvöarna Apulien och
Kalabrien.
Tarapacå [-kaz], Chiles nordligaste provins;
55,287 km2, 103,000 inv. Huvudstad: Iquique. T.
är centrum för brytningen av chilesalpeter och
har även koppar- och silvergruvor.
Tarascon [-skå’], stad i dep.
Bouches-du-Rhöne, i s. Frankrike, på Rhönes ö. strand; c:a
8,000 inv. T. är berömt genom konung Renés
slott från 1400-talet och A. Daudets roman
”Tar-tarin de Tarascon”.
Tara’sp-Vulpera-Schuls [-vo’lpera-/o’ls],
kurort i kantonen Graubünden, Schweiz, i Nedre
Engadin; c:a 1.200 m ö. h.; c:a 2.000 inv.
Mineralkällor. Järnväg till S:t Moritz.
Tarava’1, G u i 11 a u m e Thomas (Raphael),
fransk målare (1701—50), inkallad 1732 av
Hår-leman för dekorering av Kungl. slottet. T.
utförde med hjälp av sin landsman ornamentsmålaren
Konung Renés slott i Tarascon.
Deslaviers bl. a. takmålningarna i röda salongen,
”Svea omgiven av dygderna”, i gröna salongen,
”Juno och vindarna”, samt påbörjade
plafonderna i slottskapellet. Han målade även altartavlor
(Kimstads kyrka), stilleben och djur
(Nationalmuseum). T :s mest betydande produktion
ut-göres dock av dekorativa saker, ss.
dörröverstyc-ken och tavlor med amoriner (se bild vid d. o.)
med allegoriska emblem. T., som stannade till
sin död i Sverige, ivrade för bildandet av Kungl.
ritarakademien (1735) — varur senare Konstakad.
uppstod —, vars förste ledare han blev med prof :s
titel. Med sin konst introducerade T. i Sverige
det franska rokokomåleriet.
Tara’xacum, bot., se Maskros.
Tarbes [ta’rb], huvudstad i dep. Hautes
Pyré-nées i s. v. Frankrike, vid övre Adour; c:a 45,000
inv. Biskopssäte. Märkliga byggnader äro bl. a.
katedralen (1100—1300-talen). T. är romarnas
Turba.
Tarde [ta’rd], Gabriel de, fransk sociolog
(1843—1904), från 1899 prof, vid Collège de
France. T. var en av Frankrikes mest framstående
sociologer och grundläggare av en utpräglat
psykologisk riktning inom samhällsforskningen. Det
elementära sociala fenomenet är enl. hans åsikt
den från geniala personer utgående suggestionen,
som drar med sig de andras efterbildning av
deras originella insats. T:s främsta verk är ”Les
lois de 1’imitation” (1890).
Tardenoisien [tardanæazja’], en mesolitisk
kultur i Västeuropa, som uppkallats efter
boplatsen Fère-en-Tardenois i dep. Aisne, Frankrike.
Se Mesolitiska kulturer, sp. 841.
Tardieu [-djö’], André Pierre Gabriel
Ame-dée, fransk politiker (1876—1945). urspr.
journalist, även verksam som lärare vid École des
Sciences politiques, 1914—24 och 1926—36 medl.
av deputeradekammaren. T. var 1917—18 fransk
överkommissarie i U.S.A., 1918—20 minister för
de befriade provinserna, under fredskonferensen
1919 Clemenceaus främste medarbetare. 1926
inträdde T. som minister för offentliga arbeten i
Poincarés samlingsregering och övergick 1928 till
posten som inrikesminister, vilken han behöll
även under Briand juli—nov. 1929. Vid dennes
avgång bildade T., som tillhörde de s. k. vänster-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
