Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Takryttare - Takränna (fotränna) - Takskiffer - Takskägg - Takstol - Takt - Takta - Taktik - Taktisk enhet - Taktstreck - Taktäckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
761
Takränna—Taktäckning
762
kyrkor, i regel över korskvadraten i skärningen
mellan huvud- och tvärskeppsaxlarna, någon gång
över koret (se t. ex. bild 6 å pl. vid
Byggnadskonst).
Takränna (fotränna), en längs takfoten
anbragt ränna med uppgift att uppsamla
regnvattnet från taket och leda det till vissa utlopp,
från vilka vattnet endera kastas fritt ut och
tillräckligt långt från byggnaden el. också ledes
genom stuprännor (stuprör) ned till marken,
rännsten, kloakledning, uppsamlingskärl el.
-brunn.
Takskiffer, se Taktäckning.
Takskägg, se Tak.
Takstol, se Tak.
Takt, i) Den fina, instinktlikt säkra känsla,
som ger förmågan att i varje läge bete sig och
handla så, att det icke sårar och på samma gång
fyller de etiska kraven.
2) (Mek.) Se Förbränningsmotor.
3) (Mus.) Urspr. körledarens slag med
handen för att markera de rytmiska förhållandena,
sedan beteckning för notvärdena; blev till sist
en tidsgruppering, reglerande hela tonstycket.
Grundformerna äro härvid tvåtakt (med ett
nedslag; jämn t.) och tretakt (med ett
nedslag och två uppslag; ojämn t.). T. begränsas
genom taktstreck. — Dirigentens stav kallas
taktpinne; dennas markering av rytmen
kallas taktering (taktslagning). — Se även
Rytm.
Takta säges hästen göra, då den från skritt
av nervositet övergår till en mer el. mindre
trav-artad rörelse.
Taktik (fr. tactique, av grek, taktiké, av
ta’ttein, ordna), krigsv., konsten att använda
trupper, krigsfartyg och flygstyrkor i samband med
strid; nyttjas även i överförd bemärkelse, t. ex.
i politik el. förhandlingsväsen. — T a’k t i k e r,
person, skicklig i taktik; adj. t a’k t i s k. — T.
åsyftar krigskonstens enskildheter, men den
högre t. är svår att avgränsa från strategien. Den
formella t. omfattar truppernas etc.
kombinerande för strid samt stridsformer, den
tillämpade t. syftar på dessas användning under olika
förhållanden. Den formella t. finner sitt uttryck
i de olika truppslagens exercisreglementen, vid
flottan därjämte i manöverreglementen m. m.,
den tillämpade i armé- och
truppslagsreglemen-ten, taktiska anvisningar el. föreskrifter m. m.
Taktisk enhet, krigsv., för självständig
strids-verksamhet av mindre omfattning organiserad
enhet ur ett truppslag, t. ex. kompani och
bataljon vid inf. och division vid art. Även vid
sjö- och flygstridskrafterna kan man tala om t.
Taktstreck, se Takt 3).
Taktäckning. De vanligaste t.-materialen vid
lutande tak äro tegel, plåt, skyddsbelagd papp
(”underhållsfri” takpapp), skiffer och
asbestcement; härjämte förekomma undantagsvis alltjämt
de gamla beläggningsmaterialen träspån, halm,
vass och jordtorv. För plantak (lutningar från
1:20—1:50) begagnas gjutasfalt (c:a 10 mm) på
underlag av skyddsbelagd papp el. också
membranisoleringar, bestående av en tunn bitumen-
Uppläggning och fastsättning av taktegel.
matta ovanpå ett flerskiktat, asfaltbehandlat
pappunderlag. Ur eldsäkerhetssynpunkt
föredra-ges tegel, plåt, skiffer och i viss mån
asbestcement som t. Anläggningskostnaden blir dock vanl.
lägst för papptaken. Hållbarheten är störst för
tak, utförda av kopparplåt, skiffer el. gjutasfalt,
medelmåttig för tegel- och asbestcementtak,
relativt låg för tak av papp, även om pappen är
skyddsbelagd. — Tegeltak böra användas
endast om taklutningen överstiger 200 (ofalsat
tegel) el. 150 (falsat tegel). Takteglet lägges vanl.
på underlag av träpanel, som täcks med
asfaltpapp. Ovanpå pappen spikas en lutande s.k. s t r
ö-1 ä k t, som korsas av b är läk t (se fig.), vilken
i sin ordning uppbär tegelpannorna. Ströläktens
uppgift är att möjliggöra vattenavrinning från
pappunderlaget. Tegelpannorna kunna uppläggas
löst på bärläkten el. spikas vid denna, alternativt
fästas med stålkrokar el. galvaniserad tråd. Nock
och takryggar täckas med plåt el. med särskilda
nocktegel, som spikas vid en på högkant
ställd planka, nockryggen. — Plåttak
utföras av svartplåt (tjocklek 0,7 mm),
galvaniserad plåt (ev. korrugerad, tjocklek c:a 0,55 el.
0,70 mm) el. av mjuk kopparplåt (o,e mm). Tak
av korrugerad plåt el. av korrugerade
asbestce-mentskivor böra ha en lutning av minst 200, av
enkel falsad plåt minst 300. Om alla skarvar äro
dubbelfalsade, kan en lutning av io° och ned till
c:a 7° tillåtas. Falsad takplåt lägges alltid på
panel och ofta på underlag av papp.
Genomspik-ning får ej förekomma. Svartplåt linoljestrykes
på undersidan före läggningen, varjämte alla
fogar tätas med blyvittsoljefärg före falsningen.
överytan målas med rostskyddsfärg. Även
galvaniserad plåt måste efter någon tid
rostskydds-målas, enär zinklagret småningom vittrar bort.
Kopparplåt, som är den dyraste av alla gängse
beläggningar, fordrar i regel intet underhåll, om
alla skarvar (som sig bör) äro dubbelfalsade.
— Papptak utföras i regel med skyddsbelagd
papp. Taklutningen bör vid enkel slättäckning
med dold spikning vara minst 120, vid
listtäckning minst i8° och vid dubbel slättäckning och
asfaltklistring mellan de båda papplagren minst
5°. — Skiffertak läggas med skifferplattor
av 5—15 mm tjocklek. Lutningen bör i regel
överstiga 250. Plattorna spikas på läkt, vanl.
utanpå en panel, varvid pappmellanlägg bör
användas, om lutningen understiger 450. För t.,
bestående av asbestcementplattor
(tjocklek 4—5 mm), gälla ung. samma regler som för
skiffertak. Läggmetoden är likartad även för
spåntak (beläggningsmaterial U-formade,
tjär-impregnerade takstickor, ”kyrkspån”, kluvna ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
