Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tacitus, Publius Cornelius - Tacka - Tackel - Tackjärn - Tackla (sport) - Tackling (sjöväsen) - Tackoffer - Tacks - Tacksägelsedag - Tacna - Tacoma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
747
T acka—T acoma
748
samtal under Vespasianus’ regering, i vilket
jämförelser anställas mellan den klassiska tidens
talare och en senare tids. 2) ”Agricola”, en
bio-gr. över T:s svärfader, Gnejus lulius Agricola.
Den är ett äreminne, som huvudsakl. redogör
för Agricolas ståthållarskap i Britannien och
därigenom fått karaktären av en historisk
mo-nogr. 3) ”Germania” (98 e. Kr.), eftervärldens
förnämsta kunskapskälla om germanerna vid
denna tid. 4) ”Historiae” och 5) ”Annales”. De
två sistn. arbetena, intetdera fullständigt bevarat,
äro T:s mest betydande verk. ”Historiae”
skildrade tiden från 1 jan. 69 till Domitianus’ död
(96). De bevarade delarna omfatta icke fullt
två år (69 och 70). ”Annales” behandlade tiden
från Augustus’ död till slutet av 68, alltså även
den första tiden efter Neros död. Därav finnes
i behåll skildringen av Tiberius’ regering (med
en mindre lucka) samt av tiden 47—66, således
en god del av Claudius’ och större delen av
Neros regering. T. har som källor anlitat några
av honom nämnda historieförfattare, brev och
memoarer, en del offentliga urkunder och även
muntliga meddelanden. Han hyste förkärlek för
den aristokratiska republikanska författningen och
framhåller med skärpa envåldsmaktens missbruk
men anser denna nödvändig som garanti för
den inre freden. T. sysslar mycket med de
inre bevekelsegrunderna till människors handlingar,
dock ej alltid med framgång. Särskilt anses han
ha misstecknat bilden av Tiberius. T:s stil är
berömd. Den nådde sin högsta mognad i
”Annales”. T. verkar med korthuggen fras och
tillspetsade uttryck. Tonen är allvarlig, stundom
bittert moraliserande.
Uppl.: Textuppl. av C. Halm, G. Andresen och
E. Koestermann (2 bd, 1934—36).
Kommenterade specialuppl. av A. Gudeman (”Agricola”, 1902,
”Dialogus”, 2:a uppl. 1914, ”Germania”, 1916),
H. Goelzer (”Historiae”, 1920), H. Furneaux
(”Annales”, 2 bd, 1884—91). övers, av O.
Kol-modin (”Annalerna”, 1833—35), V. Lundström
(”Agricola”, 1896), P. Persson (”Dialogus”,
”Agricola”, ”Germania”, 1929). — Litt.: R.
Reitzenstein, ”T. und sein Werk” (i ”Neue Wege
zur Antike”, 4, 1927).
Tacka. 1) (Husdjurssk.) Hona av tamfåret.
2) (Metall.’) Ett i någorlunda regelbunden
form gjutet metallstycke, t. ex. silver-, bly-,
tenn-, koppar- och järntacka.
Tackel (holl. takel), grova taljor, som på
segelfartygstiden uppsattes till väders för att
användas till svåra tyngders lyftande.
Tackjärn, i masugn el. annan smältugn
framställt järn med hög kolhalt. Det gjütes till
tackor (därav namnet) el. föres i flytande form
till stålugnar.
Tackla, spor tv., att angripa en motspelare (gå
honom in på livet), som har (spelar el. bär)
bollen el. motsv. föremål. — Subst.: T a c
k-1 ing.
Tackling, sjöv., gemensam benämning på
tågvirke, block, stållinor, kättingar m. m., avsedda
för fästande, hanterande el. stöttning av master,
rundhult och segel å fartyg.
Stående el. fasta t., stående godset, som
vanl. består av hamptross el. stållina, tjänar till att
giva stöttning åt master, stänger, bogspröt, klyvarbom,
dävertar m. m. De viktigaste delarna av den stående
t. äro på undermaster: takelhangare, stag och vant
samt lejdare för stagsegel; på stänger och bramstänger:
stag, vant och barduner; på bogspröt:
bogsprötsurr-ningen, vater-, stamp- och bogstag, perter och
sido-gajar; på dävertar: för-, akter- och mellangajar; på
rår: deras stroppar och fasta påkrängningar. Stag,
vant och barduner benämnas efter de rundhult, som
de stötta (stängstag, bramvant etc.) Löpande t. el.
löpande godset, vanl. av manillatågvirke,
ut-göres av de tåg, med vilka segel sättas och bärgas
samt stänger, rår, segel, ankare, roder o. s. v. hissas
el. manövreras. Av det löpande godset må nämnas:
på master och stänger: tackel, stängvindare, bramrep
och sejnfall; på rår: kardeler, fall, rackbälten, brassar,
toppläntor m. m.; på gafflar och bommar: klo- och
pikefall samt gaffelgärder, bomdirkar och bomskot; på
råsegel: för segelsättning märssegelstalja, halsar,
boliner och skot samt för bärgning el. revning gigtåg,
gårdingar, buktalja, revtaljor el. revskänklingar;
gaffelsegel, som äro fast litsade till gaffeln, sättas medelst
uthalare, då de äro bomsegel, eljest medelst skot, och
bärgas med brokar, gigtåg el. halsupphalare;
gaffelsegel, som löpa på gaffeln, sättas med uthalare till
gaffeln och med skot samt bärgas med inhalare,
gigtåg och skotupphalare; stagsegel sättas med fall och
skot samt bärgas med nedhalare el. gigtåg. Flaggor,
vävkula o. dyl. signaltecken hissas med sejnfall.
Löpande t. på stora segelfartygs ankare utgöres av
katt-och kipginor och på roder av drilltåg, grundtaljor,
nottalj or och sortlina. Även den löpande t. benämnes
efter de master, segel o. s. v., för vilka den är avsedd,
och den skäres ofta genom särskilda ledarblock till
väders för att gå klart samt genom fotblock i däck
för att kunna utsträckas och halas.
I begreppet t. inneslutas ofta även master,
stänger, rår, gafflar, bommar, spiror och annan
rundhult samt allt i fråga om rigg, som
bestämmer ett segelfartygs typ. — Att upptackla,
rigga på ett fartyg är att sätta på plats dess
stående t., motsatsen avtackla el. avrigga.
Motsv. procedur med den löpande t. kallas att
skära i, resp, skära ur löpande godset.
Tackoffer, se Offer.
Tacks [eng. utt. täks] (eng., eg. nubb), av
järn- el. mässingstråd framställda, koniskt
pressade stift med 6—20 mm längd och väsentligen
avsedda för skoindustriens behov (fastsättning av
klackar och klacksulor).
Tacksägelsedag, se Böndagar.
Tacna [ta’kna], stad i sydligaste Peru, vid
kustfloden Tacna; omkr. 45,000 inv.; huvudort
i den liknämnda prov. Handelscentrum med
järnväg till hamnstaden Arica. Under kriget 1879
—83 erövrades prov. T. och Arica av Chile,
men enl. fredsfördraget skulle deras öde avgöras
genom folkomröstning efter 10 år. Denna kom
aldrig till stånd, och området förblev i Chiles
besittning trots peruanska protester.
Tacna-Aricafrågan tillspetsade sig ånyo 1921,
sedan Bolivia uppträtt med anspråk på Arica.
Efter olika medlingsförslag och långvariga
förhandlingar löstes frågan slutligen genom
fördraget i Lima 1929, enl. vilket T. återlämnades till
Peru men Arica behölls av Chile mot
överlämnandet av 6 mill. doll. och ett hamnområde vid
Aricabukten.
Tacoma [takåuhna], stad i staten
Washington, U.S.A., vid en vik av Puget Sound; 144,000
inv., därav många födda i Sverige. T. är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
