Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sävstaholm - Sävström, August - Sävsångare - Säynätsalo - Sääksmäki - Sääminge - Söborg (medeltida köpstad) - Söborg (förstad till Köpenhamn) - Söckendag - Söder - Söderala - Söderarm - Söderbaum, 1. Henrik - Söderbaum, 2. Kristina - Söderberg, Hjalmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
•693 Sävström—Söderberg 694
för bildbara, sinnesslöa gossar. Slottet i novantik
stil i tre våningar med lägre flyglar uppfördes
1762—66 och ombyggdes 1804—15 efter ritningar
av C. C. Gjörwell.
Sävström, August Vilhelm, politiker (f.
1879 23 A), urspr. brädgårdsarbetare, senare
pråmskeppare, genomgick 1907—08 Brunnsviks
folk-högsk. S. spelade tidigt en betydande roll inom
nykterhetsrörelsen och blev 1910 ombudsman i
Templarorden, vars ordenschef han var 1914—21.
Han invaldes av socialdemokraterna i A. K.
1911. S. var 1933—52 A. K:s talman. Han har
ofta anlitats för statliga utredningsuppdrag. 1949
utgav S. memoarverket ”En talmans
levnadsmin-nen”.
Sävsångare, zool., se Kärrsångarsläktet.
Sä’ynätsalo [-lå], kommun i Tavastehus län,
Finland; 5,9 km2, 3,300 inv., finsktalande. Stor
träindustri.
Sääksmäki [sä’ks-], kommun i Finland, n. v.
om staden Tavastehus; 222 km2, c:a 5,000 inv.,
finsktalande. Gråstenskyrka från 1400-talet.
Sääminge [sä’m-], fi. Sääminki, kommun i
S:t Mickels län, Finland; 1,010 km2, c:a 12,500
inv., finsktalande. Kyrkan gemensam med
Nyslott.
Söborg [-bår], dansk medeltida köpstad,
belägen i Holbo hd i nordligaste Själland, hade fått
sitt namn efter den vid n oo-talets mitt av
ärkebiskop Eskil uppförda borgen och torde ha anlagts
som köpstad omkr. 1270. Efter grevefejden,
under vilken borgen ödelädes, har S. upphört att
räknas som stad. Den gamla borgen nyttjades
ofta_ som statsfängelse.
Söborg [-bår], nordvästlig förstad till
Köpenhamn, i Gladsakse kommun vid Utterslev
Mose; 13,837 inv. (1950). Huvudsakl.
villabebyggelse.
Söckendag, vardag, d. v. s. ej sön- el.
helgdag.
Söder, se Väderstreck.
Söderala, kommun i Gävleborgs län, Sydöstra
Hälsinglands domsaga, kring sjön Marman och
Ljusnans nedersta lopp, närmast s. om
Söderhamn; 339,16 km2, 14,602 inv. (1954). I
kommunen ingå Söderala församling (5,165 inv.),
Ljusne församling (5,127 inv.), Bergviks
församling (2,591 inv.) samt (sedan Vi 1952) Mo
sn (95,56 km2, 1,719 inv. 1954). S. är
småkupe-rad och sjörik skogsbygd. 4,379 har åker. S.
omfattar ett av nedre Norrlands viktigaste
träindustridistrikt. Bergvik och Ala nya ab. äger
sulfit- och sulfitspritfabrik i Bergvik (561
inv. 1951), kraftverk vid Höljebro i Ljusnan,
sågverk och hyvleri i A1 a (2,770 inv.) ;
Ljusne-Woxna ab. äger ett flertal trä- och
järnindustriföretag i Ljusne (613 inv.), Marma-Långrörs
ab. äger sulfitfabrik, sågverk m. m. i M a r m a
(1,024 inv.) och sulfitfabrik i Vall vik (835
inv.). I kommunen ligga vidare villasamhället
östanbo (1,451 inv.) och en mindre del av
industrisamhället Sandarne. Hälsinge flygflottilj
är förlagd hit (östansjö). Kyrkan från
nootalet är en av de märkligaste i Norrland (se
Hälsingland, sp. 708). Till kyrkan hörde en
vind
flöjel av förgylld koppar med ornament från
1000-talet (nu i Statens hist. museum,
Stockholm). Ingår i S., Ljusne och Bergviks pastorat
i Ärkestiftet, Ala kontrakt.
Södera’rm, lots- och fyrplats i havsbandet vid
Söderarms farled, Stockholms n. skärgård.
Söderbaum. 1) Henrik Gustaf S., kemist
(1862—1933), fil. dr i Uppsala 1888, doc. i kemi
där s. å., lektor i kemi och mineralogi vid
Chalmers tekniska inst. 1893, Lantbruksakad:s
agri-kulturkemist samt prof. 1899, föreståndare för
lantbrukskemiska avd. vid Centralanstalten för
försöksväsendet på jordbruksområdet 1907—23.
Led. av Vetenskapsakad. från 1898, blev S. dess
v. sekr. 1918 och var dess ständige sekr. från
1923 till kort före sin död. S. var led. av
Vetenskapsakad :s Nobelkommitté för kemi samt
från 1927 ordf, i Nobelstiftelsen. S. ägnade ett
ingående studium åt J. J. Berzelius’ livsverk och
utgav om denne dels en förträfflig
levnadsteckning (3 bd, 1929—31), dels Berzelius’
”Själfbiografiska anteckningar” (1901) och
”Reseanteckningar” (1903), dels en monumental edition av
hans brevväxling med samtidens lärde (14 bd,
1912—32).
2) Kristina S., den föreg:s dotter, tysk
filmskådespelerska (f. 1912 Vs). S. kom 1928
till Tyskland, där hon erhöll teaterutbildning.
Efter scendebut 1936 kom hon 1937 till Ufa i
Berlin, upptäckt av filmregissören Veit Harlan.
Alltsedan debuten i ”Unga människor” har hon
uteslutande uppträtt i av Harlan regisserade
filmer, där hon tolkat övervägande melodramatiskt
betonade roller. På gr. av processen mot hennes
make, Veit Harlan, efter det tyska sammanbrottet
1945 för påstådd antisemitisk propaganda i filmen
”Jud Süss”, där hon f. ö. själv hade en ledande
uppgift, filmade S. ej under flera år; däremot
uppträdde hon sporadiskt på scenen. 1950
återupptog hon sin filmkarriär under maken; hennes
första i Sverige visade efterkrigsfilm var ”Fånge
nr 393”- S:s spelstil kännetecknas av friskhet
och poetisk charm.
Söderberg, Hjalmar Erik Fredrik,
författare (1869—1941), efter studentexamen 1888
anställd i Generaltullstyrelsen till 1896. S.
debuterade 1895 med Stockholmsberättelsen
”Förvillelser”. Redan i ”Historietter” (1898) uppenbarade
han sig som en prosans mästare; dessa historier
voro berättade med en elegans, esprit, knapphet
i ordvalet, som visade en icke vanlig intellektuell
och estetisk ambition. Med romanen ”Martin
Birks ungdom” (1901) blev S. en av sitt
tidsskedes ledande författare; dess desillusionerade
stämning, dess poetiska vemod, en stillsam och
orubblig kärlek till klarhet och sanning övade
inflytande på tidens ungdom, och skalkaktighetens
skimmer bidrog ytterligare till hans diktnings
behag. Samlingen ”Främlingarna” (1903) visade
prov på S:s komiska fantasi. I romanen ”Doktor
Glas” (1905), om rätten att döda, ha de lyriska
partierna största värdet. Därpå följde det
erotiska skådespelet ”Gertrud” (1906; uppf. i Sthlm
s. å.), samlingen ”Det mörknar över vägen”
(1907), det filosoferande kåseriet ”Hjärtats oro”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
