Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syriska språket - Syrjäner - Syrjänernas autonoma område - Syrjänska språket - Syrmien, Sirmien - Syror - Syros - Syrphidae - Syrsan - Syrsläktet - Syrsor - Syrten - Syrtut - Syskonbarn - Sysmä - Syssel - Sysselsättningsterapi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
651
Syrjäner—Sysselsättningsterapi
652
K. V. Zetterstéen, ”De semitiska språken” (1914);
C. Brockeimann, ”Syrische Grammatik” (5:e uppl.
t938)._
Syrjäner, finsk-ugriskt folk, huvudsakl. bosatt
i Komi ASSR (se d. o.) i n. ö. delen av europ.
Ryssland. De sydligare vid Kamas bifloder
boende s. kallas permijaker, och deras
område gränsar till votjakernas, s:s närmaste
stam-fränders, land. Den mellan vikingarna och
österlandet anknutna handeln i slutet av 1 :a
årtusendet avlöste s:s och votjakernas
gemensamma s. k. permiska järnålderskultur och förde,
jämte bolgarriket vid mell. Volga, nya impulser
till dem. Tidigare än andra östfinska folk blevo
s. kristnade och erhöllo sitt eget skriftspråk
genom sin apostel den helige Stefan (d. 1396 som
s:s biskop).
Syrjänernas autonoma område, före 1936
namn på Komi ASSR.
Syrjänska språket, se Finsk-ugr i ska språk.
Sy’rmien, S i r m i e n, serbokroat. Srem, ung.
Szerém, det fruktbara området mellan Donau och
nedersta Sava i Jugoslavien. S. bebos mest av
serber, kroater och tyskar. Huvudort är Zemun.
S. är antikens Sirmium.
Syror, kem., enl. den klassiska definitionen
föreningar, som med baser ge salter. S. ha fått
sitt namn därav, att deras vattenlösningar ha sur
smak. S. färga blått lackmuspapper rött. De
oorganiska s. bildas enl. gammal
uppfattning ur metalloidoxid och vatten i mots. till
baserna, vilka bildas ur metalloxid och vatten.
En dyl. syresyra är svavelsyra, som bildas av
svaveltrioxid och vatten: SOs + H2O = H2SO4.
Andra oorganiska s., ss. HC1, klorvätesyra, bildas
direkt ur metalloid och väte. Organiska
s., ss. ättiksyra, CHs. COOH, innehålla den för
dem karakteristiska karboxylgrupen, —COOH.
Sedan Arrhenius uppställt den elektrolytiska
dis-sociationsteorien, uppfattade man s. som
föreningar, vilka innehålla jonogent bundet väte, som
under saltbildning kan ersättas med metall. Med
jonogent bundet väte menas, att detta vid
föreningens upplösning i t. ex. vatten övergår i
jonform. Ju större tendens ett ämne har att
avspjälka vätejoner, desto starkare är det som
s. Man skiljer mellan 1-, 2- el. flerbasiska s.,
beroende på det antal dissocierbara vätejoner, som
varje molekyl innehåller. Den modernaste
uppfattningen av s. och baser har framförts av
Brönsted, som sammanfattar dem under
beteckningen protolyter. Brönsted definierar en syra
som ett ämne, som kan avge en vätejon, och en
bas som ett ämne, som kan upptaga en vätejon
(proton).
Syros, ö, se Kykladerna.
Sy’rphidae [-f-], se Svävflugor. (Felaktig
hänv. till S. fr. Blomflugor och Microdon).
Syrsan, fjärd i Tjust, n. Småland.
Syrsläktet, Ru’mex, företrädesvis i n.
halvklotets tempererade zon växande släkte av fam.
Polygonaceae, kännetecknat genom tretaliga
blommor med 6 ståndare och 3 fruktblad samt
trekantig nöt. Hithörande omkr. 100 arter äro
vanl. högvuxna, fleråriga örter med små blom-
Ängssyra.
1 jordstam, bladrosett, stjälkbas,
2 han-, 3 honblomställning,
4 fruktställning.
Hussyrsa.
mor i kransvis
sittande knippen,
samlade i stora
ställningar på
övre delen av
stjälken. I Sverige
finnas 14 arter.
Allmänna i
nästan hela landet
äro R. acetosa,
ängssyra, och
R. acetosella,
bergsyra, med
enkönade
blommor på skilda
stånd, samt R.
do-mesticus, g å r
d-s k r ä p p a, med
tvåkönade
blommor.
Syrsor,
Gry’lli-dae, fam. av
ordn. r ä t v i n
g-a r. Kroppen är
cylindrisk med
stort huvud och
långa,
borstfor-miga, mångledade
antenner. Bakbenen äro kraftiga hoppben, de
platta framvingarna äro kortare än bakvingarna,
vilka senare i vila ligga hopveckade under
framvingarna. Bakkroppsspetsen har ett par långa,
böjliga spröt. Honorna ha långt
äggläggnings-rör. Hannarna kunna frambringa ljud genom
att sätta framvingarna i vibrerande rörelse. S.
föra ett dolt liv i gångar i marken,
under stenar och löv. I Sverige
finnes hussyrsan (Gryllus
do-mesticus) inomhus ända upp till
Uppland. Den är ett nattligt djur,
dolt om dagen. Dess ljud är ett
svagt, enformigt kvittrande. — I
s. Sverige finnes mul l
vads-syr san (Gryllotalpg vulgaris),
ända till 5 cm lång, med frambenen utbildade
till kraftiga grävfötter; den skadar växterna
genom gångar i jorden.
Syrten, bukter av Medelhavet på Afrikas n.
kust; Stora S. bildar halvön Kyrenaikas v.
begränsning, Lilla S. el. Gabèsviken intränger
i s. Tunisien innanför ön Djerba.
Syrtüt, liv-, långrock; bordsställ.
Syskonbarn, i äldre juridiskt språk dets. som
kusiner, i dagligt tal däremot om ens broders
el-systers barn.
Sy’smä, kommun i S:t Michels län, Finland,
693 km2, c:a 10,000 inv., finsktalande. Kyrkan,
av gråsten, är från 1400-talet.
Syssel (fno. sy sia), da. och no., administrativt
distrikt under en sysselmann, som från mitten av
1100-talet var den kunglige
distriktsombudsman-nen. Sysselindelningen betecknar
grundläggningen av en av konungamakten organiserad
ämbets-mannaaristokrati.
Sysselsättningsterapi, med., är en utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
