Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sylwan, 1. Otto - Sylwan, 2. Vivi - Sylvan, 3. Per - Sylvan, 4. Hakon - Sylwan, 5. Mark - Sylvanit, guldsilvertellurid - Sylvén, Nils - Sylvester (Silvester) - Sylvester(afton) - Sylvin - Sylvinit - Sylvius, Frans (De le Boë, François Dubois)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
621
S yl vanit—S ylvius
622
konst från Wivallius till Karlfeldt” (1934) och
”Svensk verslära” (1944). S. har dessutom utg.
en rad populära arbeten, ”Från stångpiskans
dagar” (1901), ”Svensk litteratur vid
aderton-hundratalets midt” (1903), ”Den moderna
pressen” (1906), ”Fyrtiotalets student” (1914) och
”Pressens utveckling under det nittonde
århundradet” (1924), samt monogr. över Kellgren (1912,
ny omarb. uppl. 1939), Sturzen-Becker (1919)
och Walter Scott (1922). S. har vidare utg.
”Lyx och komfort” (1937) och ”Bellman och
Fredmans epistlar” (1943). Som medarbetare i
litteraturhistoriska handböcker har S. skildrat
äldre europeisk litteratur från medeltiden till
1800, först jämte J. Bing i ”Europas
litteraturhistoria från medeltiden till våra dagar” (2 bd,
1910), senare i ”Bonniers illustrerade
litteraturhistoria”, 2:1—2 (1928), och svensk litteratur
under 1700-talet och liberalismens tidsålder i
”Svenska litteraturens historia”, 1—2 (1919—21,
2:a uppl. 1929).
2) Anna Sofia (Vivi) S y 1 w a n, den
fö-reg:s syster, textilhistoriker (f. 1870 4/»),
föreståndarinna för textilavd. vid Röhsska
konst-slöjdsmuseet i Göteborg 1914—1941; fil.
heders-dr 1941. S. har i sina textilhistoriska forskningar,
som varit starkt internationellt inriktade, förenat
studiet av mönster formerna med en ingående
vävteknisk kännedom, som gett märkliga och
bestående resultat. S. har bl. a. utg. ”Siden och
brokader” (1931; tills, m. Agnes Geijer),
”Svenska ryor” (1934), ”Woollen textiles of the
Luo-lan people” (i Hedinexp:s skriftserie, 1941),
”Investigation of silk from Edsen-gol and
Lop-nor” (därst., 1949) och ”Den skånska
dukagångs-drätten” (i ”Göteborgs kungl. vetenskaps- och
vitterhetssamhälles handl.”, 1954).
3) Per Gustaf S., de föreg:s kusin, militär
(1875—1945), underlöjtnant vid Vendes art.-reg.
1895, överste och chef för Art.-staben 1926, chef
för Smålands arméart.-reg. 1931, brigadchef vid
ö. arméfördelningen och inspektör för
militär-lärov. 1932, generalmajor 1933, chef för Södra
arméfördelningen 1935, generallöjtnant och chef
för armén 1937—40. S. var chef för Art.- och
ingenj örhögsk. 1915—22 och för Art.-skjutskolan
1927—31. S. har gjort betydande insatser i fråga
om svenska art:s utveckling.
4) Hakon Theodor S., den föreg:s bror,
agronom, ämbetsman (1883—-1950), agronomex.
vid Alnarp 1904, arrenderade egendomen
Nybo-holm 1908—29 samt Rönnetorp 1930—38, båda
i Malmöhus län, och var 1938—48 generaldir.
i Lantbruksstyrelsen. S. togs på gr. av sin stora
erfarenhet och duglighet i stor utsträckning i
anspråk för allmänna värv och var bl. a. v. ordf,
i styrelsen för Alnarps lantbruksinst. Som sekr.
och ombudsman i Sveriges betodlares
central-fören. 1930—38 gjorde S. en uppmärksammad
insats för Sveriges sockerbetsodling. S.
representerade 1937—38 Bondeförbundet i F. K.
5) Mark Cristopher S y 1 w a n, de föreg:s
kusins son, tecknare och grafiker (f. 1914 5/s),
studerade vid Otte Skölds och Edw. Berggrens
målarskola 1932—33, i München 1934—35 och
i Paris 1936. S. har medarbetat i flera tidn.,
sedan 1943 i Svenska Dagbladet. Hans stil är
elegant men saklig. Bland av S. illustrerade
böcker kunna nämnas O. Strandberg,
”Berättelser från de sju haven” (1945) och F.
Bernadotte, ”Människor jag mött” (1947).
Sylvanit, guldsilvertellurid, miner.,
AuAg . Te4, innehållande 25—27 °/o guld, 11—
13 °/o silver och 56—61 °/o tellur. S.
kristalliserar monoklint i skriftliknande kristallskelett.
S. är en viktig guldmalm och förekommer jämte
andra tellurguldmineral på gångar i yngre
erup-tiv, bl. a. i Ungern, U.S.A. (Kalifornien,
Colorado) samt Västaustralien.
Sylvén, Nils Olof Valdemar, botanist (f.
1880 17/o), fil. dr i Uppsala 1906, assistent vid
Statens skogsförsöksanstalt 1907, t. f. lektor vid
Skogsinst. 1909, t. f. prof, i skogsbotanik vid
Skogshögsk. 1915, avd.-föreståndare vid Sveriges
utsädesfören., Svalöv, 1918, föreståndare för
Fören. för växtförädling av skogsträd, Ekebo,
Källstorp, 1938—49; prof:s titel 1940. S. har
utövat ett omfattande författarskap inom ren och
tillämpad botanik. S. har riktat svensk
växtgeo-grafisk forskning med undersökningar över
vegetationen i Torne lappmarks björkregion och
över lapparnas antropokorer. Han har varit en
av pionjärerna för skogsträdsförädling i
Sverige och upplagt försöksodlingar i skilda
landskap. Inom lantbruksbotaniken falla S:s
undersökningar över rapsens pollination och skilda
sorter samt stamförsök med lin, klöver och blå
luzern. S. har varit sekr. i Fören. för
dendro-logi och parkvård samt red. för dess årsskrift
Lustgården 1920—36, föreningens ordf. 1946—
49, red. för Botaniska notiser 1929—37 och för
”Svensk växtförädling” (2 bd, 1951; tills, m.
A. Åkerman, Fredrik Nilsson och K. Fröier).
Sylve’ster (S i 1 v e’s t e r), namn på tre
påvar. — 1) S. I var biskop av Rom 314—335
och dyrkas som helgon. Hans dag är 31 dec.
— 2) S. II (påve 999—1003) hette eg. G e
r-bert och härstammade från Akvitanien. Blev
998 ärkebiskop i Ravenna och med kejsar Otto
III:s hjälp påve 999. Under S:s pontifikat
grundades den polska och den ungerska kyrkan. S.
var en av sin tids lärdaste män. På grund av
sin ovanliga lärdom fick han rykte som
svartkonstnär. — Biogr. av F. Eichengrün (1928).
— 3) S. III hette eg. Johan av Sabina,
var motpåve jan.—mars 1045 till Benedikt IX
och avsattes på synoden i Sutri 1046.
Sylve’ster (afton), nyårsafton.
Sylvin, den mineralogiska benämningen på
ka-liumklorid, KC1, som visar stor likhet med
stensalt (natriumklorid) men har bitter saltsmak.
S. innehåller 52,48 °/o kalium och utgör i
mekanisk blandning med stensalt (s y 1 v i n i t) ett
av de viktigaste stassfurtsalterna.
Sylvinit, miner., se Sylvin.
Sy’lvius, Frans (urspr. De le B o è; fr.
FranQois Dubois), holländsk läkare (1614
—72), prof, vid univ. i Leiden. S. var
förkämpe för den s. k. iatrokemiska skolan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
