Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sydamerika - Terrängformer - Hydrografi - Klimat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
599
Sydamerika
600
Profil tvärs över Sydamerika ung. längs 150 s.br.
icke blott skiftande uppbyggnad i olika avsnitt
utan även olika klimatiska betingelser i gången
och närvarande tid. Typiska drag äro
longitudinella brottlinjer, framkallande tektoniska
längsda-lar, intermontana högslätter samt de branta
sluttningarna i v. och ö. Den kvartära nedisningen
har lämnat djupa spår efter sig över nästan hela
fjällkedjan, mest dock i de sydliga delarna, där
bl. a. den sydchilenska fjordkusten bildats med
tillhjälp av glacial erosion, likaledes de
västpa-tagoniska randsjöarna. Vulkanismen, som
fortgått med försvagad intensitet intill nutiden, har
verksamt bidragit till reliefens utgestaltning,
spec. i Colombia, Ecuador och i de chilenska
Anderna. Se vidare Anderna.
I de e x t r a-(i c k e-)a n d i n a områdena
omväxla lågland och mera höglänta trakter. De
förra äro aggradationsgebit med flodalluvioner,
de senare äro underkastade erosion och vittring.
Märklig är låglandens, spec. Amazonområdets,
ringa gradient mot havet, vilket faktum gör
Amazonfloden trafikabel till närheten av Andernas
fot (c:a 180 m ö. h.). Guayanas högland, som
bildar vattendelaren mellan Orinoco och
Amazonfloden, når ställvis betydande höjder, ss. i
Roraima (2,620 m). Det brasilianska höglandet
är synnerligen vidsträckt och i ö. ett mera
sammanhängande bergland, som mot Atlanten
formar sig till kustryggarna Chapada Diamantina,
Serra da Mantiqueria och Serra do Mar.
Max.-höjderna i området uppnå i ö. c:a 3,000 m och
äro alltså högre än i Guayana. Stora floddalar
draga genom landet, dels till Amazonfloden, dels
till Rio Paranå, medan kortare dalar leda ned
till kusten, utom Rio Säo Franciscos dal, som i
v. avgränsar kustkedjorna. Söderut sänker sig
det brasilianska höglandet alltmer, tills det i
Uruguay når under 200-meterskurvan och slutar
med en låg kust. Rio Paranås slättland består i
huvudsak av El Gran Chaco, som söderut
övergår i de argentinska pampas, ett av de slätaste
och enformigaste landskapen i S. Området har
i långa tider utgjort en väldig mottagare för
alluviala bildningar från kringliggande bergland.
De i v. Pampas uppträdande sierras ha
anmärkningsvärda höjder (t. ex. Sierra de Cördoba 2,370
m), kontrasterande mot kringliggande slätter.
Hydrografi. S:s geografiska huvuddrag
domineras av de tre stora flodsystemen: Orinoco,
Amazonfloden och Rio Paranå. Orinoco, vars
flodområde är c:a 1 mill. km2, sänder en
bifur-kation via Rio Negro till Amazonfloden. Floden
besväras av forsar men är segelbar nedanför
och ovanom dem. Deltat är betydande.
Amazonfloden är jordens vattenrikaste flod med ett
flodområde av 7 mill. km2 och mottar spec. från s.
en rad stora bifloder, som komma dels från
Anderna, dels från det centralbrasilianska
höglandet (längsta biflod Rio Madeira—Rio Mamoré).
Estuariet är betydande. Materialtransporten
omfattar mest fint slam på gr. av den ringa
fallhöjden. Rio Paran å-systemets nordligaste källor
ligga i Matto Grosso-bergen ej långt från
Amazonflodens biflod Rio Tapajöz’ källor.
Flodområdet, S:s näst största, omfattar 2,9 mill. km2.
I sitt övre lopp kallas huvudfloden Paraguay,
medan Rio Paranå är namnet på den gren, som
kommer från Säo Paulo och som längre ned
blir huvudflod. Betydande bifloder upptagas från
v.: Rio Pilcomayo, Rio Bermejo och Rio Salado,
alla med sina källor i Anderna. Från vänster
infaller just ovanom La Plata-estuariet Rio
Uruguay, som kommer från sydbrasilianska
höglandet. Rio Paranå uppvisar i sitt övre lopp forsar
och fall, bland dem Salto Grande de la Guayra.
Bekant är även det Niagara-liknande
vattenfallet Saltos de Iguazü i Rio Paranås biflod Rio
Iguazü på gränsen mellan Brasilien och det
argentinska territoriet Misiones. Rio Paranå är
segelbar för stora ångare ända upp till Santa Fe,
ehuru sandbankar besvära navigatioiien. Mindre
båtar taga sig upp till Asunciön. — S. är
synnerligen fattigt på sjöar, ett faktum, som väl
närmast sammanhänger med dräneringssystemens
höga geologiska ålder och med jordskorpans
relativa stabilitet i det extra-andina området.
Märkligast är Titicacasjön på Bolivias högplatå, 3,812
m ö. h., 6,900 km2. Den har avlopp blott till
Lago Poopo, som är avloppslös. I Patagonien
s. om 38° ligga ett femtiotal sjöar av glacialt
ursprung (glacial erosion och uppdämmande
änd-moränvallar). De viktigaste av dessa sjöar äro
(från n. till s.): Lago Nahuél Huapi, L. La
Plata—Fontana, L. Buenos Aires, L. Pueyrredon,
L. San Martin, L. Viedma och L. Argentino. På
Eldslandet ligger den avlånga Lago Fagnano.
Klimat. Då S:s n. och bredare hälft ligger
under el. i närheten av ekvatorn, är klimatet där
högtropiskt med en årstemp. av 24—28° samt
med liten såväl dygns- som årsamplitud. Under
maj—okt. blåser sydöst-, under resten av året
nordöstpassaden. Båda framkalla stark nederbörd
på de tropiska Andernas vindsida och i
Amazonlåglandets övre del. Denna effekt förstärkes yt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
