Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sydafrikanska unionen - Geologi och terrängformer - Klimat - Växtvärld - Djurvärld - Befolkning och bebyggelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
589
Sydafrikanska unionen
590
ligaste punkten vid Limpopo på 220 15’ s. br.
— S. är en förbundsstat, bestående av de 4
provinserna Cape of Good Hope (Kapprovinsen),
Natal, Transvaal och Oranje Free State
(Oranje-fristaten). Till S. räknas även Walvis Bay,
som är en integrerande del av Kapprovinsen,
fastän området administreras av Sydvästafrika.
I dec. 1947 tog S, formellt i besittning öarna
Prince Edward Island och Marion Island c:a
1,900 km s. ö. om Kapstaden. — Huvudstad
Pretoria. Parlamentet sammanträder i
Kapstaden.
Geologi och terrängformer. Det inre
höglandet uppbygges till stor del av
karrooformatio-nen (se d. o.), en av Afrikas mest kända
geologiska bildningar. Den består även av
skiffer-och sandstenslager från trias och undre jura
med fossil bl. a. av Glossopteris-i\oran och
kräldjur (Pareiasaurus). Karrooformationen utgör
berggrunden i större delen av Kapprovinsen och
sträcker sig i n. ända fram till Sambesi. Särsk.
i Natal och Transvaal innehålla de övre
lagren S:s brytvärda stenkolsflötser. S. är i stort
sett ett platåland, vars yta långsamt sjunker från
1,800 å 1,500 m ö. h. längs randbergen i s. och
s. ö. till c:a 900 m i n. och n. v. I det inre
präglas terrängformerna av de sedimentära
bergarternas horisontella lagerställning och av det
arida klimatets denudation. Dock finnas djupt
nedskurna dalar, som frampreparerats av
periodiska el. sporadiska vattendrag, över den vågiga
högslätten resa sig talrika Öberg (kopjes) som
kupper el. platåberg, där hårdare bergarter bättre
ha motstått nedbrytningen. Floderna ha skurit ut
djupa dalar och uppdelat berggrunden i stora,
fristående massiv, bland vilka märkas
Drakensbergen (Cathkin Peak 3,650 m ö. h.),
Sneuw-bergen (Kompassberget 2,370 m), Koudeveld-,
Nieuwveld- och Roggeveldbergen. Utanför
randbergen ligga i s. rester av den likaledes av
floderosion sönderdelade Kapkedjan med bl. a.
Zwarte bergen (2,200 m). Från randbergen
sjunker landet snabbt i terrasser ned mot kusten,
som i v. är låg, flack och hamnlös, i s. och
s. ö. brant med många inskärningar men
likväl med endast enstaka goda hamnar. I s. Natal
bildar berglandet ett kuperat backland fram till
kusten, men n. om Durban övergår det i en
låglänt och sumpig kustslätt med strandsjöar. —
Orange River med bifloden Vaal rinner upp i
de ö. randbergen. Gränsfloden i n. ö., Limpopo,
kommer från Witwatersrand och flyter fram i
en vid båge mot n. och ö. samt bryter genom
de ö. randbergen på gränsen till Moqambique.
Dess största biflod är Olifants River.
Klimat. Sydafrika ligger inom passadområdet
och det subtropiska högtrycket och har därför
torrt klimat. Längs ö. kusten stryker den
varma Agulhasströmmen, som sedan följer s.
kusten till Kap Agulhas, medan Benguelaströmmen
vid v. kusten är kall, dels därför att den
kommer från högre bredder, dels emedan den även
innehåller kallt bottenvatten, som tvingas upp
av den från land blåsande s. ö. passaden. På
grund härav har kusten s. om Oranj ef lodens
mynning en medeltemp. för juli av blott 120,
medan denna på kusten av Natal på samma bredd
stiger till 180. Om sommaren är skillnaden ännu
större, i det jan.-temp. för Oranj emynningen är
150 men för n. Natal 250 och för Kapstaden
2O°7. ö. kusten och de innanför liggande bergen
ha regntid under sommaren på gr. av den
uppträdande s. ö.-passaden. Årsnederbörden här är
1,000—2,000 mm. Randbergen uppfånga
emellertid större delen av den från havet kommande
fuktigheten, och regnmängden avtar därför
hastigt från kusten mot det inre, så att inre
Transvaal blott har 500—700 mm och Kalahari 250—
500 mm. S. v. Kaplandet har regntid under
vintern med de då insättande v. vindarna, medan
sommaren är torr. S. kusten är över gångsområde
och har därför lika mycket regn alla årstider.
På v. kusten avta vinter regnen hastigt från s. mot
n. Här är den årliga regnmängden n. om Oranj
e-flodens mynning knappt mer än 100 mm.
Växtvärld. I s. v. Kaplandet med dess
tempererade klimat och vinternederbörd härskar en
tempererad, oceanisk flora med talrika
endemiska arter, släkten och även familjer. Den regnrika
och varmare s. ö. och ö. kusten har en del
varm-tempererade el. subtropiska regnskogar, av vilka
den s. k. Knysnaskogen är den största.
Palmerna, som växtgeograf i skt tillhöra tropikerna,
nå utefter ö. kusten ned till c:a 320 s. br.
Innanför kustbältet i ö. Kaplandet och Natal äro
taggiga buskar karaktärsväxter, medan det högre
platålandskapet i Oranjefristaten och Transvaal
utmärkes av savanner och stäpper. Montan stäpp
med starkt inslag av tempererade släkten och
arter härskar i Drakensbergens högre delar. I
Sydafrikas inre, Karroo, Kalahari och vid v.
kusten, där nederbörden är ringa, förekomma
halvöknar och öknar med en sparsam
vegetation av suckulenter av fam. törelväxter. Den
egendomliga Welwitschia mirabilis är inskränkt
till ett litet område i Namaqualand.
Djurvärld, se Djurgeografi, sp. 805
(Etiopiska regionen).
Befolkning och bebyggelse. Av S:s
ursprungliga befolkning, hottentotter och bushmän,
finnas nu endast några spillror kvar, huvudsakl. i
Sydvästafrika (Namalandet) och
Kalahari-områ-det. Dessa urinvånare undanträngdes först av
bantunegrer (kaffrer), som under historisk tid
trängde mot s., och senare, från mitten av
1600-talet, av boerna. Enl. den 1950 antagna
segregationslagen, apartheid-lagen, uppdelas S:s
befolkning i 3 grupper: européer (vita), infödingar
(negrer) och färgade (indier, kineser, malajer
och biandfolk). 1951 utgjordes befolkningen av
2,643,187 européer, 8,535,341 infödingar och
1,467,847 färgade (därav 365,524 asiater och
resten biandfolk). Européerna bestå av två skarpt
skilda folkelement, boer och engelsmän. Boerna,
av nederländsk härkomst, utgöra c:a 60% av
européerna. De äro farmare och boskapsägare
och bo till större delen på landsbygden i
Transvaal, Oranj efristaten och Kapprovinsen, medan
engelsmännen bo huvudsakl. i Natal och i
städerna. Flertalet färgade höra hemma i Kappro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
