Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svinesund - Svinfylking - Swing - Svingel - Svingpjatt - Svinhufvud, ätter - Svinhufvud, 1. Otto Olai - Svinhufvud, 2. Pehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
571
Svinfylking—Svinhufvud
572
Svinesundsbron.
vägsfärja uppehöll tidigare trafiken över S. 1936
träffades en överenskommelse mellan Sverige och
Norge om en bro över S., Svinesundsbron.
Bron uppfördes c:a 50 m ö. om färj läget och
invigdes 1946. 155 m fri spännvidd. Segelfria
höjden i mitten av brospannet är 60 m; med
an-slutningsviadukter är brons totala längd 420 m.
Från brospannet storslagen utsikt utåt havet och
inåt Idefjorden. Tullstationer. — S. befästes 1716
av svenskarna, som s. å. tillbakaslogo ett norskt
anfall, och 1718 av norrmännen; 1718—19 streds
med växlande lycka om övergången. 1788
forcerades S. av norrmännen och 1814 av svenskarna.
Svinfylking, krigsv., se Cuneus.
Swing [eng. utt. scoi’ü] (eng., eg. sväng;
svänga, gunga). 1) Mus., i jazzen den rytmiska
balans, som uppstår, då man i musik och dans
lyckas träffa det absolut rätta tempot och de för
s. karakteristiska förskjutningarna i den
melodiska rytmiken mot det underliggande
ackompanjemanget. S. kallas från mitten av 1930-talet också
den jazzart, där dessa egenskaper äro mest
framträdande.
2) Sportv., se Boxning, sp. 667.
Svingel, Festüca, artrikt grässläkte med i
vippa samlade, flerblommiga, borstbärande småax
och korta, en—trenerviga skärmfjäll. I Sverige
finnas 8 arter, alla fleråriga. Den lågvuxna,
2—3 dm höga fårsvingeln, F. ovina, som
har borstlika blad, är allmän på torra backar
m. m. Den mera högvuxna ängssvingeln, F.
pratensis (F. elatior),
har platta blad och
växer i ängar o. dyl.
Båda ha betydelse som
betesväxter; den
sistnämnda odlas också
som vallgräs.
Svingpjatt, av
kåsören E. Zetterström
(”Kar de Mumma”)
1941 skapad
beteckning för ung man med
livligt intresse för
swingdans och klädd
enl. ett under
1940-talet alltmera utbrett
amerikanskt färgat
mode.
Svinhufvud, adliga
ätter. En medeltida
frälseätt i Dalarne
Fårsvingel.
förde i vapenbilden ett
svinhuvud, vilket upptogs i
vapnet av de från denna ätt på
mödernet härstammande S.i)
samt ätterna S. af Q v a
1-stad, adlad 1574,
fortlevande endast i Finland, och S.
i Västergötland, adlad
1581; till den förstn. ätten
hör S.2).
1) Otto Olai S., biskop
(d. 1522). Som domprost i
Västerås besökte S. 1496
Rom, valdes till biskop i Västerås 1501, deltog
1508 i fredsförhandlingar med danskarna i
Köpenhamn och framträdde från 1511 som deltagare
i rådets opposition mot sturepolitiken. Han
uppträdde mot Gustav Trolle 1516 och tvangs till en
tid att följa Sten Sture men visade 1519
danskvänlighet. 1520 slöt han sig till Kristian II,
tillfångatogs av stureanhängarna i Västerås men
befriades, då staden intogs av Kristians trupper.
Som medl. av den av Kristian tillsatta regeringen
i Stockholm blev S. anklagad för förräderi och
sattes av Didrik Slagheck under bevakning; kort
därefter avled han.
2) Pehr Evind S., Finlands 1 :e
riksföreståndare och 3:e president (1861—1944), jur. kand.
1886, var led. av lagberedningen 1893—1901 och
blev sistn. år assessor
i Åbo hovrätt. Jämte
övriga hovrättsled.
avskedades S. olagligt
1903 och verkade
sedan som advokat i
Helsingfors. I kampen
mot
förryskningspoli-tiken deltog S. aktivt.
Som talman i enkam
-marlantdagarna 1907
—12, där han
representerade ungfinska
partiet, erhöll han
opinionens starka stöd
för sina bestämda och
orädda protester mot ryska olagligheter. S. var
häradshövding först i Heinola och sedermera i
Lappvesi domsaga 1906—14. I nov. sistn. år
avskedades han av generalguvernören för sin
vägran att erkänna en ryss som Finlands laglige
pro-kurator, häktades och deporterades till en by i
Sibirien, 600 km n. om Tomsk. Den ryska
revolutionen möjliggjorde hans hemkomst i mars
1917, och han blev strax därpå prokurator i
senaten samt i nov. s. å. chef för den regering,
som i dec. utfärdade Finlands
självständighets-förklaring. När det röda upproret i jan. 1918
utbröt, stannade S. i Helsingfors, måste hålla sig
dold men undkom i mars på en av de vita med
list erövrad isbrytare till Reval, varifrån han via
Berlin och Stockholm nådde Vasa och övertog
regeringens ledning. Efter frihetskrigets slut i
maj 1918 gav lantdagen honom högsta makten
som riksföreståndare. Med ententemakternas
seger i 1 :a världskriget måste den politik i anslut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
