Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige - Försvarsväsen - Författning - Förvaltning - Rättsväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
515
Sverige
516
tillika chef för Gotlands marindistrikt), som lyda
under chefen för marinen. Till marindistriktet
förlagda förband (motsv.) ur marinen lyda under
marindistriktschefen (jfr Marinens indelning). —
Flottans stridsfartyg samt huvuddragen av
närmast föreliggande nybyggnadsprogram framgå
av tab. 2i. Flottans slagkraftigaste och
modernaste fartyg sammanföras till den direkt under
marinchefen stående kustflottan, som är uppdelad
i eskadrar, övriga fartyg underställas som
regel marindistriktscheferna som lokalstyrkor. Vid
krig uttagas ett stort antal handelsfartyg för att
användas som hjälpfartyg. — Kustart :s
stridskrafter äro indelade i 5 kustartilleriförsvar (se
d. o.). Betr, kustart:s förband se Kustartilleri
samt Marinens indelning. — Om marinens
ut-bildningsanstalter se d. o. — Sj ökarteverket i
Stockholm lyder under Försvarsdep. —
Sjövärns-kåren har till uppgift att ställa för visst ändamål
utbildad personal till flottans förfogande och
är organiserad i lokala sjövärnsflottiljer.
Flygvapnets organisation.
Flygvapenchefen utövar under K. m:t och ÖB den
militära ledningen av och uppsikten över
flygvapnet. På grundval av ÖB:s bestämmelser
utför flygvapenchefen det operativa
krigsförberedelsearbetet samt planlägger och leder flygvapnets
operationer i krig. Han biträdes därvid av
Flygledningen. Om flygvapnets förband se
Flygvapnets flottiljer. Förbanden äro sammanförda till
4 eskadrar: 1 attack-, 2 jakt- och 1
spanings-eskader. — S. indelas i flygmilitärt hänseende
i 5 flygbasområden (se d. o.), vart och ett
lydande under en flygbasområdeschef med
uppgift att bl. a. planlägga luftbevakningen samt
bas- och underhållstjänsten i krig. — Ang.
flygvapnets utbildningsanstalter se d. o. — Centrala
flygverkstäder finnas i Malmslätt, Västerås och
Arboga. — Flygvapnets försökscentral är
förlagd till Malmslätt.
Fasta försvaret. Gustav Vasa ägnade
stort intresse åt det fasta försvaret, och en tid
av fästningsbyggande vidtog. Vadstena,
Grips-holm och Älvsborg uppfördes, andra förstärktes.
Vid Vaxholm anlades befästningar till skydd för
Stockholm. Genom freden med Danmark 1658
erhöll S. ett antal fästningar, ss. Malmö,
Landskrona, Halmstad, Varberg och Bohus.
Karlskrona, Nya Älvsborg och Carlsten anlades,
Göteborg förstärktes. Omkr. 1700 hade S. sålunda
11 fästningar, 15 fästen och ett 30-tal skansar.
Under frihetstiden anlades Fredriksborg,
Vaxholm förstärktes, men Bohus slopades. Efter
Finlands förlust skulle med hänsyn till det nya
politiska läget försvaret grundas på central
försvarssystemet, och fästningen Karlsborg anlades.
Fårösund befästes. Det fasta försvaret var mot
slutet av 1800-talet föremål för flera
kommittéutredningar med resultat, att Boden och
Ting-städe fästningar anlades samt Vaxholm—Oskar
Fredriksborg, Karlskrona och Karlsborg
förstärktes. 1915 beslöts anläggande av Hemsö
fästning samt förstärkningsarbeten till skydd för
Göteborg (Älvsborg). 1919 nedlades Fårösund
och 1925 Karlsborg, varjämte Hemsö och
Älvs
borg lades i materialreserv. 1936 beslöts, att
Fårösund åter skulle befästas. Vid 2:a
världskrigets utbrott upprustades S:s fästningar,
jämväl Hemsö och Älvsborg. 1942 beslöts, att de
under stark utbyggnad varande kustfästningarna
skulle benämnas kustartilleriförsvar (se d. o.).
Under 2:a världskriget anlades även ett stort
antal befästningar vid S:s gränser och kuster,
främst i övre Norrland, i Skåne och mot Norge.
Författning. Rikets grundlagar äro:
regeringsformen (R. F.) av 6 juni 1809,
riksdagsordningen (R. O.) av 22 juni 1866,
successionsordning-en av 26 sept. 1810 och tryckfrihetsförordningen
(Tr. O.) av 5 april 1949. — Dessa
kompletteras i vissa avseenden genom de s. k.
konstitutionella stadgarna (se d. o.). Enl. R. F. skall
S. styras av en konung samt vara ett arvrike
med enl. successionsordningen agnatisk tronföljd
inom dynastien Ponte Corvo (Bernadotte).
Konungen skall tillhöra evangelisk-luterska
läran. Konungens makt är begränsad genom R. F.
Han utövar i statsrådet den verkställande makten.
Den lagstiftande makten tillhör konung och
riksdag gemensamt men i frågor, som röra rikets
allmänna hushållning (se Ekonomisk
lagstiftning), konungen ensam. Till ändring av kyrkolag
fordras jämväl samtycke av allmänt kyrkomöte.
Konungen skall inhämta råd av samt fatta sina
beslut inom statsrådet. Parlamentariskt
styrelseskick har i modern tid utvecklats.
Förvaltning. Högste chef för rikets
förvaltning är konungen, som fattar sina beslut i
statsrådet utom när det gäller kommandomål. Den
högsta centralförvaltningen är fördelad på
departement (se d. o.); i spetsen för vart och ett
av dem står ett statsråd. De centrala verken
ha självständig beslutanderätt i de ärenden, som
höra till deras handläggning, men sortera under
de olika dep.
Riket är — ur indelningsgrunder, som skifta
med förvaltningens föremål — indelat i olika
slags distrikt, ss. stift för den kyrkliga
förvaltningen, militärområden för arméförvaltningen
och lotsdistrikt för lotsväsendet. Ojämförligt
viktigast är indelningen i län för den allmänna
förvaltningen. Länen, som äro 24, oberäknat
Stockholms stad, som utgör eget hövdingedöme under
en överståthållare, stå under länsstyrelser, vilka
liksom de flesta verken i Stockholm äro
organiserade efter enrådighetsprincipen med
landshövdingen som ensam beslutande i ärenden, som
föredragas för honom. Länen indelas i fögderier
under häradsskrivare och fögderierna i sin
ordning i landsfiskalsdistrikt under landsfiskaler.
För den mesta distriktsförvaltningen finnes en
överstyrelse i huvudstaden, ss.
Arméförvaltningen och Lotsstyrelsen, men icke för
länsstyrelserna och icke heller för stiftsstyrelserna, d. v. s.
domkapitlen. De sistn. subordinera direkt under
konungen. — Om den kommunala förvaltningen
se Kommun.
Rättsväsen. Rättskipningen handhas sedan
medeltiden på landsbygden och i de städer, som lyda
under landsrätt, av häradsrätterna, i
städer med eget domstolsväsen av
rådhusrät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
