Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska språket - Svenska stadsförbundet - Svenska stadshistoriska institutet - Svenska stenarna - Svenska stålpressnings-ab. - Svenska superfosfat-försäljnings-ab. - Svenska svinavelsföreningen - Svenska sångarförbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
441
Svenska stadsförbundet—Svenska sångarförbundet
442
i hälsingskan: förlust av n efter r: bar (barn)
o. dyl.; förlust av r i plur.: kalva, ko, duve
o. dyl.; pres. ind. sing. binne (binder) o. dyl.; i
västerbottniska och norrbottniska mål: fsv. ä
kvarstår: gäs (gås), bät (båt); gamla diftonger
äro bevarade: heim el. haim, blåut el. blåut, räis
el. röys o. s. v.; nya diftonger ha uppstått ur i,
o, u, y: äis (is), kåu (ko), häus (hus), stöyr
(styr) o. dyl.; best. plur. har -ä efter lång, -ana
efter kort rotstavelse: hestä, dagana’, dativen är
(utom i söder) bevarad, c) För östsvenska mål:
diftongerna ofta bevarade: bein el. bain, bäit,
auga, dråum, bräut el. bröut; lång vokal
kvarstår före m’. dömär, blömån; Id är icke assimilerat
till ll: hälda (hålla), kèldån (källan); b- och
d-inskott bevarat i former som kombär, faldär,
brindär o. dyl.; pron. du, den o. s. v. ha
formerna tu, tän o. s. v.; plur. best, form av typen
bök-ren, hendren o. dyl. B) Gemensamma för
svea-och götamål: gamla diftonger saknas (utom i
dalmålen); r är (utom i s. Götaland)
tungspets-r; kakuminalt l finnes (utom i s. v. Småland) i
vissa ställningar och sammansmälter med d, n, s,
t till kakuminala ljud; t har (utom i de s. och
v. delarna) bortfallit i ändeisen -et (-it): take,
lite, vunne el. vunni o. dyl.; best, former av
typerna sola (solen), husa (husen) — i Svealand även
soli, husi —, gatä el. gatä (gatan), hästa el.
häs-ta(r), hästane(r) o. dyl. a) En starkt avvikande
utveckling i förhållande till de övriga sveamålen
uppvisa dalmålen (i all synnerhet Älvdals-,
Mora-och Orsamålen); i sitt ålderdomliga kynne stå de
på många punkter nära de norrländska målen,
b) I getamålen märkas bortfall av r i plur.
hästa, arma o. dyl.; sammanfall av -or och -er i
plur. saker, flecker o. dyl.; best, former av
typen sakerå el. sakerä, gaterå el. gaterä o. dyl.; i
södra delen av området diftongering av è: bain
el. bäin el. båin (ben) o. dyl. C) För gutniskan:
diftongerna bevarade: bain, gauk, bjauda, håyra;
nya diftonger av i, y, u: bäit (bit), böy (by),
häus (hus); fsv. ä kvarstår: bät, gräta; kort i
och y bevarade: liva, syner; kakuminalt l
saknas; mb och Id äro icke assimilerade: lamb,
hal-da; slutljudande n och t bortfalla i svagton:
bin-di (binden), milla (mellan), bundi (bundet), läsi
(låset); best. plur. ersatt av obest.: uxar (oxar,
oxarna). D) För sydsvenska mål: r är
tungrots-r; kakuminala och supradentala ljud saknas; nn
övergår ofta till ng: mong (mun), binga (binda);
g har övergått till w el. v, resp, j: mawe el.
mave, öja el. yja o. dyl.; p, k, t ha i inljud och
slutljud övergått till b, g, d: hob, aba, tag, vaga,
nöd, bryda, taged, lided o. s. v.; e har (utom i
s. och v. Skåne) diftongerats: bain el. bäin el.
boin el. bäun o. dyl.; plur. hästa, prästår, gadår
o. dyl. med best, form hästana, prästårna,
gadår-na o. dyl.
Litt.: J. E. Rydqvist, ”S:s lagar” (6 bd, 1850
—83); K. F. Söderwall, ”Hufvudepokerna af
s:s utbildning” (1870); A. Kock,
”Språkhistoriska undersökningar om svensk akcent” (2 bd,
1878—85), ”Studier i fornsvensk ljudlära” (2
bd, 1882—86) och ”Svensk ljudhistoria” (5 bd,
1906—29); Ä. Noreen, ”Altschwedische
Gram
matik” (1904) och ”Vårt språk” (1903 ff.; med
bibliogr.; ofullb.); B. Hesselman, ”Uppländskan
som skriftspråk” (i ”Uppland”, bd 2, 1908) och
”De korta vokalerna i och y i svenskan” (1909);
E. Hellquist, ”Det svenska ordförrådets ålder
och ursprung” (2 bd, 1929—32); G. Cederschiöld,
”Om svenskan som skriftspråk” (5 :e uppl. 1924);
E. Wellander, ”Riktig svenska” (1939, 3:e uppl.
1948); E. Wessén, ”Svensk språkhistoria” (2 bd.
1941—43).
Svenska stadsförbundet, en 1908 bildad
sammanslutning av svenska städer, köpingar och
mu-nicipalsamhällen med syfte att tillvarataga dessa
samhällens gemensamma intressen, främja
samverkan dem emellan och sprida kunskap i
kommunala och kommunalpolitiska ämnen. S. har en
förbundsbyrå i Stockholm under ledning av en
direktör. Sedan 1918 fungerar inom S. ett f
i-nansråd för granskning av kommunernas
låneansökningar samt för låneförmedling. Andra
permanenta delegationer äro sj
ukvårdsde-legationen (för samarbete i
sjukvårdshänse-ende mellan de städer, som ej tillhöra
landstingsområde) samt löne- och
förhandlingsdelegationen, vilken för medl :s räkning
för förhandlingar rörande c:a 100,000
kommunalanställda arbetstagare. En självständig avd.
av S. utgör Svenska stadshistoriska
institutet. S. utger sedan 1909 Svenska
stadsförbundets tidskr. med 8 h. årl. samt den
icke regelbundet utkommande Svenska
stadsförbundets skriftserie.
Svenska stadshistoriska institutet
organiserades 1919 som en självständig avd. av Svenska
stadsförb. för att befrämja svensk stadshistorisk
forskning. Ledningen är anförtrodd åt
Stadshistoriska nämnden (c:a 100 personer).
Inst. förfogar över en genom insamling bildad
fond, varav 100,000 kr donerats av direktör P.
Swartz. Som resultat av dess verksamhet
föreligga en rad skrifter av föreståndarna N. Herlitz,
N. Ahnlund och F. Lindberg, de stora
urkunds-publikationerna ”Privilegier, resolutioner och
förordningar för Sveriges städer”, 1—4, åren 1251
—1611 (1927—46), och ”Borgarståndets
riksdagsprotokoll före frihetstiden” (1933) samt ett
mycket omfattande, i Riksarkivet förvarat register
över arkivmaterial till städernas historia.
Innehavaren av den 1953 inrättade professuren i
stads-historia är även föreståndare för S.
Svenska stenarna, några av de yttersta
skären i Stockholms n. skärgård.
Svenska stålpressnings-ab., se Olofström.
Svenska superfosfat-försäljnings-ab.,
Hälsingborg, grundat 1909, är dotterbolag till ab.
Förenade superfosfatfabriker och
ensamförsäljare för dess tillverkning av superfosfat. S. driver
dessutom handel med importerade gödselmedel.
Svenska svinavelsföreningen stiftades 1907.
S. har sitt säte i Stockholm, åtnjuter
statsunderstöd samt utger egen tidskr., S:s tidskr. (1910
ff.).
Svenska sångarförbundet. Efter den första
sångarfesten 1897 bildades länsförbund, vilka
1909 bildade S., som har anordnat sångarfester,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
