Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska chokladfabriks-ab. - Svenska Dagbladet (Sv. D.) - Svenska diakonanstalten - Svenska diakonissanstalten - Svenska diamantbergborrnings-ab.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
405
Svenska Dagbladet—Svenska diamantbergborrnings ab.
kakao, konfekt, dragéer, karameller, marmelad
m. m. samt mjölkpulver; varunamn ”Cloetta”.
Antal anställda c:a 710; aktiekapital 1,2 mkr. S.
grundades 1892, nuv. namn 1917. Bland de c:a
12 dotterbolag, som tillhöra S., märkas ab.
Förenade chokladfabrikerna, A/S Brödrene Cloetta
och ab. Cloetta.
Svenska Dagbladet, förk. Sv. D., konservativ
morgontidning i Stockholm. S. började utkomma
18/i2 1884 med A. Jäderin som ansvarig utg. och
O. Norén som red. Den företrädde till en början
en starkt konservativ och nationell inställning.
Tidn., som utgivits av ett aktiebolag, fick 1897
ny redaktionell och ekonomisk ledning. Det nya
S. var, har det hävdats, i hög grad ”ett organ
för de reformvänliga industrimän”, som spelade
en stor roll i det ekonomiska livet i Sverige
kring sekelskiftet. Den ivrigaste tillskyndaren till
omdaningen av tidn. var Verner v. Heidenstam.
I spetsen för omdaningen stod Helmer Key.
Ägare av S. blev det nybildade Tidnings-ab.
Sverige, sedan ändrat till Svenska Dagbladets ab.
I kulturellt avseende fick S. fr. o. m. 1897 stor
betydelse som organ för 90-talsförf. Heidenstam
medarbetade i tidn., O. Levertin blev
litteraturkritiker, Tor Hedberg verkade som konst- och
teaterkritiker och Hj. Söderberg som kåsör.
Stor uppmärksamhet tilldrogo sig Harald
Hjär-nes utrikespolitiska artiklar. Tidn. stod närmast
”vänstern”, men under början av 1900-talet
orienterade sig tidn. åt höger. Efter det liberala
genombrottet 1911 framstod S. som högerns
huvudorgan, vilken ställning tidn. i fortsättningen
behållit. Bland de politiska medarbetarna utom
chefred, märkas G. Stridsberg, Gustaf Steffen,
Adrian Molin, N. Ahnlund, G. Cassel, C.
Hallen-dorff och O. Järte. Även i kulturellt avseende
blev S. under början av 1900-talet mera
konservativt med Fredrik Böök som ledande
kulturskribent. I fråga om bildande konst har S.
företrätt modernistiska riktningar (August Brunius,
Gotthard Johansson). I tekniskt avseende har S.
från omgestaltningen 1897 hört till första ledet
i svensk press (första sättmaskinen i Sverige,
1898, liksom första teletypesättningsanläggningen,
1953) samt även redaktionellt, främst tack vare
C. G. Tengwall, medarbetare 1898—1907, och
Ewald Stomberg, medarbetare 1908, red.-sekr.
1911, 2:e red. 19x8—22. S. var den första tidn.
i Sverige, som införde artiklar under strecket
(1918), en avd., avsedd att vara ett forum för fri
idédebatt. S. införde i Sverige den ”aktiva
journalistiken” och har liksom senare andra tidn.
anordnat insamlingar (”Svenska Dagbladets
julfemma”), propagandautställningar, idrottstävlingar
(Svenska Dagbladets stafettlöpning,
korporations-skyttet), turistresor o. dyl. Tidn. har bl. a. tagit
initiativet till parktantinst. i Stockholm och till
skolteatern samt instiftat Svenska Dagbladets
guldmedalj för bästa idrottsprestation under ett
år samt Svenska Dagbladets litteraturpris. Sedan
1923 utger tidn. årl. Svenska Dagbladets årsbok,
som i ord och bild redogör för föregående års
händelser. — H. Key efterträddes som huvudred.
1907 av exp.-chef G. Zethelius men återinträdde
406
1909 och avgick 1934, efterträdd av C. Trygger.
1940 övertogs tidn. av ett konsortium, företrätt
av fil. dr Harald Nordenson och fil. dr Ivar
Anderson, vilken senare blev huvudred, och verkst.
dir. Aktiemajoriteten förankrades i en stiftelse,
varigenom säkerställts, att S. förblir ett organ
för vissa ideellt bestämda syften. Ekonomichef
var från 1900 Gustaf Grönfors, som 1930
efterträddes av Harry Grönfors, vilken 1952 övertog
posten som verkst. dir. efter Ivar Anderson, som
kvarstår som chefred, och huvudred, för S:s
politiska och kulturella avd. Denne kommer att
avgå V7 1955 och efterträdas av A. Hernelius,
som sedan 1952 är ansvarig utg. och tillika
administrativ huvudred. Red.-chef är sedan 1952
Nils Bohman. Bland övriga tidigare el. nuv.
medarbetare kunna nämnas Karl Asplund, G. Attorps,
G. Brandell, K. R. Gierow, A. Grandien, O.
Groth, T. Gårdlund, Knut Hagberg, Ulf Hård
af Segerstad, Erik Lindorm, Märta Lindquist
(”Quelqu’une”), E. W. Lundgren, O. Lundgren,
Ven Nyberg, E. W. Olsson (”Eveo”), Gustaf
Olsson, M. Pergament, Martin Rogberg, Kajsa
Rootzén, Göran Schildt, Sten Selander, Erik
Wästberg, Hasse Zetterström, Erik Zetterström
(”Kar de Mumma”) och Anders Österling. S.
utgår i en huvudstadsuppl. och en landsortsuppl.
(sammanlagd nettouppl. 1953 101,296 ex.). —
Litt.: R. Andersson, ”Sv. D. och det pølitiska
livet 1897—1918” (1952).
Svenska diakonanstalten, grundad 1898 på
Nynäs vid Gävle, 1905 flyttad till egendomen
St. Sköndal vid Stockholm, Svenska
diakonsällskapets utbildningsanstalt för diakoner.
Utbildningen är 4-årig och omfattar 3 års teoretisk
och i års praktisk undervisning. I den senare
ingår tjänstgöring vid de med anstalten förbundna
epileptikerhemmen, vid Svenska diakonsällskapets
arbetshem, ösbyholm vid Norrtälje, vid
alkoholisthem, ålderdomshem och fattigvårdsbyråer samt
sjukvårdsutbildning vid lasarett.
Svenska diakonissanstalten, öppnad 1851 med
ett hem på Kungsholmen i Stockholm, 1863
flyttad till egendomen St. Ersta på Södermalm,
Svenska diakoniss-sällskapets utbildningsanstalt
för diakonissor. Utbildningen omfattar 4—4 V2 år.
Vid anstalten finnas sjukhus, sjukhem,
ålderdomshem, kyrka m. m.; under dess ledning stå
även blindhemmet Anna Wikströms stiftelse i
Uppsala, epileptikerhem, vilohem, vårdhem m. m.
Svenska diamantbergborrnings-ab.,
Stockholm, grundades 1886. Bolaget deltog 1924 i
bildandet av ab. Elektrisk malmletning. Sedan
detta företag 1929 sålts till U.S.A., återköptes
det 1934. S:s verksamhet omfattade urspr. enbart
diamantborrningar för undersökning av
malmfyndigheter m. m. men utvidgades 1894 även till
borrning av bergbrunnar, varvid även andra
borrmetoder kommo till användning. Efter hand blev
prospektering i främmande länder bolagets
viktigaste arbetsuppgift, särsk. sedan hela
aktiestocken i ab. Elektrisk malmletning förvärvats
(1934) och därmed även ett intresse i bl. a.
Swe-dish American Prospecting Co., New York.
Antal anställda vid S. i Stockholm samt vid verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
