Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svea kanal - Svealand - Svea livgarde, I 1 - Svear - Sweater - Svea trängkår - Svea trängregemente, T 1 - Svea älv - Sveber (suever) - Swebilius, Olaus - Sveciaost - Svecism - Svedala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
Svealand—Svedala
380
varav endast Hjälmare kanal kommit till
utförande. Undersökningar för realiserandet av
projektet ha utförts av bl. a. Polhem och
Sweden-borg och senare av bl. a. kommendör C. Chr.
Engström (1910), vars förslag dock icke ansågs
vara ekonomiskt genomförbart.
Svealand, den mellersta av Sveriges 3
huvuddelar, består av landskapen Uppland,
Södermanland, Västmanland, Närke, Värmland och
Dalar-ne; 80,367,53 km2; 2,550,237 inv. (i954)-
Svea livgarde, I 1, Solna, leder sitt ursprung
från Gustav Vasas under befrielsekriget uppsatta
livvakt, vilken i egenskap av gardeskompani vid
K. m:ts hov från 1525 utgjorde konungens
personliga livvakt, ävensom från den jämväl under
befrielsekriget uppsatta gårdsfänikan, varav en
del 1587 underställdes hövitsmannen för
drabantkåren (gardeskompaniet). Drabantkåren
förstärktes av Gustav II Adolf och ingick 1618 som ett
kompani i ett nyuppsatt livreg:te, vars namn blev
Hovregementet, sedan Gula
regementet (se d. o.). Är 1655 organiserades gardet
både som rytteri och fotfolk under namnet L i
v-g a r de t till hästoch till fot. Sedermera
förstärktes fotfolket, rytteriet avskildes, och
reg:tet benämndes från 1700 Livgardet el.
Livgardet till fot. Sedan reg:tet gått
förlorat vid Poltava, nyuppsattes det efter hand
under sitt förra namn, vilket det bibehöll till 1791,
då det kallades Första livgardet. Redan
1792 blev reg:tets namn S., vilket — utom en
kort tid (1808), då reg:tet var berövat sin
värdighet av garde och kallades Fleetwoodska
reg:tet — sedan bibehållits. S. var från 1802
förlagt i Fredrikshov på Ladugårdslandet och
flyttade 1888 in i nybyggda kaserner vid
Linné-gatan i Stockholm. S. blev jämlikt 1942 års
försvarsbeslut cykelinfanterireg., flyttade 1946 ut
till nybyggda kaserner i Solna och blev 1948
pansarinfanterireg. S. tillhör 4:e militärområdet.
— Litt.: W. Ridderstad, ”Gula gardet 1526—
1903” (1903); C. Bennedich, ”Ur det gamla
gardets öden” (1926); B. C:son Barkman, ”Kungl.
S:s historia”, 1—2 (1937—39; fram till 1611).
Svear (isl. sviar), namnet på den germanska
folkstam, vars välde urspr. sträckte sig över
trakterna omkring Mälaren, framför allt Uppland,
men senare utvidgades över hela nuv. Svealand.
S. (Suiones) omtalas f. ggn av Tacitus (1 :a årh.
e. Kr.) och skildras av honom som ett mäktigt
krigarfolk.
Sweater [scoe’ta, sv. utt. sve’tar] eng. (av
sweat, svett), tjock, stickad ylletröja.
Svea trängkår, se Svea trängregemente.
Svea trängregemente, T 1, Linköping. Jämlikt
beslut 1884 uppsattes 1885
Trängbataljo-n e n, vilken efter en kortare förläggning i
kav.-etablissementet på Ladugårdsgärdet kasernerades
i Marieberg på Kungsholmen. I samband med
truppslagets utvidgning erhöll Trängbataljonen
1891 namnet Svea trängbataljon, 1901
Första Svea trängkår och 1904 Svea
trängkår. 1907 förlädes kåren i nyuppförda
kaserner i Örebro. Enl. 1925 års försvarsordning
överflyttades Svea trängkår 1928 till Östgöta
trängkårs kaserner i Linköping. S. blev trängreg.
1949 och tillhör 4:e militärområdet.
Svea älv, det sista, numera torrlagda avloppet
för Östersjön över Mellansverige. Belägen strax
s. om Degerfors bruk och station invid gränsen
mellan Närke och Värmland, upptäcktes S. 1923.
I den oländiga terrängen v. om sjön St. Björken
framgå här 7 döda, i berggrunden delvis djupt
nedskurna och förgrenade klippraviner med döda
vattenfall (Sveafallen), jättegrytor o. dyl. S.
betraktades tidigare som Ancylussjöns (jfr d. o.)
avloppsälv, som med ett brant fall på 32 m och
med en vattenmängd beräknad till c:a 20,000 m3
i sek. här hade sin väg ned till Vänernbassängen,
då en vik av Västerhavet. Senare undersökningar
synas dock visa, att ytan av Ancylussjön vid dess
största utbredning ej nått upp till S:s trösklar.
S. måste därför ha sinat vid el. före ancylustidens
början och ha varit avlopp för ett tidigare
öster-sjöstadium, möjl. Yoldiahavets utsötade
slutskede, Echineis-havet. Den nutida breda
Letälvsda-len mellan Degerfors och Billingen markerar
forts, av S:s väg.
Sveber (sue v er), germansk stamgrupp. S.
voro västgermaner och bodde i det inre av nuv.
Tyskland. Gruppens kärna utgjordes av
semno-nerna, men därifrån utsöndrade sig också andra
stammar, ss. markomanner. De s., som 406 jämte
vandaler och analer inbröto i Gallien, grundläde
i n. v. delen av Spanien ett rike, S v e b i s k a
riket, som ägde bestånd till 585. De flesta
kvarblivna s. utbredde sig över s. v. Tyskland och
tyska Schweiz och kallades där först alemanner,
sedermera s. (s c h w a b e r).
Swebilius, Olaus (Olof), ärkebiskop (1624
—1700). Han blev fil. mag. i Uppsala 1649 och
gjorde som informator för Johan Gyllenstierna
1651—56 utrikes resor. S. blev rektor i Kalmar
1656, prästvigd 1658, lektor i teologi och
slottspastor s. å. samt hovpredikant 1668. 1671 blev han
överhovpredikant och konungens biktfader,
pastor primarius och kyrkoherde i Solna, 1675 teol.
dr, 1678 biskop i Linköping och 1681 ärkebiskop.
Hans barn adlades 1684 med namnet A d 1 e
r-b e r g. S. hade konungens stora förtroende och
deltog i alla viktigare kyrkliga frågors
behandling. Då den s. k. Spegelska katekesen blivit
ogillad, gjorde S. en omarbetning, som av
prästeståndet gillades vid riksdagen 1689 och av konungen
påbjöds som norm för kyrkans undervisning. S:s
katekes, ”Enfaldig förklaring öfver dr Martin
Luthers lilla cateches”, är i sitt slag ett
mästerverk och användes till 1810. — Litt.: F.
Petersson, ”O. S.” (1940).
Svèciaost, se Ost.
Sveci’sm, för svenskan karakteristiskt uttryck.
Svedala, köping i Oxie hd i Malmöhus län och
församling i Svedala och V. Kärrstorps pastorat
i Bara kontrakt av Lunds stift, 15 km n. om
Trelleborg; 43,56 km2; 5,183 inv. (1954).
Området är en kuperad jordbruksbygd med någon
lövskog och mindre mossar; på ö. gränsen ligger
Börringesjön. 3,200 har åker. S. är knutpunkt för
statsbanelinj erna Lund—Trelleborg och Malmö
—Ystad. Stationssamhället, som uppvuxit sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
