Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stångstörtning - Stångvapen - Stångån - Stånka - Ståthållare - Ståthållarfrågan - Stäa - Stäck, Josef - Städ - Städernas allmänna brandstodsbolag - Städernas allmänna försäkringsbolag - Städja - Städjan - Städsel - Stäkeholm - Stäket el. Södra Stäket - Stäket (Uppland) - Stäkra - Ställ - Ställa - Ställberg - Ställbergsfältet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
279 Stångvapen—Ställbergsfältet 280
mot ena axeln. Under anlopp mot ansatsgränsen
fäller man stången framåt och sätter den med
en knyck i rörelse snett framåt-uppåt, så att
den tar mark med storändan och sedan stj älper
över med lilländan framåt. Kastets längd mätes
vinkelrätt från storändans nedslagspunkt till
an-loppsgränsen.
Stångvapen, gemensam term för alla stöt-,
hugg-, slag- och kastvapen med längre skaft. Ur
det enklaste s., spjutet, utvecklade sig på
1100-talet lansen. Under medeltiden
uppträdde skäggyxan och det förenade stöt- och
huggvapnet hillebarden, som på 1500- och
1600-talen åtföljdes av ett stort antal varianter,
bardisanen, med symmetriska sidoblad,
spontonen, korsgevären m. fl. Bland
övriga mera vanliga typer må nämnas den
kniv-liknande gläven el. glaven, spetumen
med symmetriska, nedåtböjda sidoklingor och
runkan el. ronsarden med liknande
uppåt-böjda klingor.
Stångån, biflod till Motalaström, flyter från
källan i Svinhults sn, s. Östergötland, först åt
s. ö. in i Småland men kröker vid Storebro av
åt n. förbi Vimmerby och genom sjöarna Krön,
Juttern, Åsunden, Järnlunden, St. Rengen och
Erlången samt förbi Linköping till mynningen i
sjön Roxen. Vattenområde 2,440 km2; längd 190
km. Ett flertal kraftstationer finnas, däribland
Hovetorp (1,840 kW) och Tannefors (2,350
kW). Nedre delen är kanaliserad (se Kinda
kanal).
Stånka, kanna av trä el. metall, använd vid
servering av öl o. dyl. Inom folkkonsten har s.
också blivit mycket omhuldad.
Ståthållare (ty. Statthalter, holl. stadhouder),
under medeltiden i Tyska riket ställföreträdaren
dels för konungen själv, dels för landsherren
inom vissa territorier. I de nederländska
provinserna och i de habsburgska arvländerna men även
annorstädes blevo mot medeltidens slut
ståthål-larskapen permanenta. Under Pyhyska regimen
på Gustav Vasas tid infördes ståthållarskapet i
Sverige. Den nya organisationen blev emellertid
av kort varaktighet, men Gustav Vasas söner
tillsatte ett flertal s. i olika landsändar el. på
olika slott, dock utan närmare bestämda
funktioner. Först under Gustav II Adolfs regering
blevo s. en verklig mellaninstans mellan
fogdeförvaltningen och centralregeringen. I 1634 års
R. F. har dock landshövdingetiteln ersatt s.
Numera förekomma s. på vissa kungl. slott.
Ståthållarfrågan, se Sverige-Norge.
Stäa. Om vid stövarjakt jägaren själv
uppstöter vilt el. om han under tappt varsnar det vilda
utan att få tillfälle till skott, tillkallas hundarna
med ropet ”stä, stähä”. Härav verbet s.
Stäck, Josef Magnus, målare (1812—68).
Han kom 1832 till Stockholm och började
studera vid Konstakad. S. målade till en början
mest motiv från hamnarna och från
huvudstadens omgivningar. 1842—46 var han i München
och Rom, därefter i Paris, kom hem 1848, blev
led. av Konstakad. och 1852 prof. Han är
representerad på Stockholms slott av ”Landskap
från Tivoli” (1845), ”Vinterlandskap” (1849) och
”Motiv från Terracina” (1850). Nationalmuseum
äger bl. a. ett typiskt ”Italienskt landskap”
(1860).
Städ. 1) Underlag för arbetsstycke vid smide
o. a. metallbearbetning med hammare. S.
tillverkas av stål och har oftast
en el. två smalare utlöpare
(horn, sparr).
2) Se Hörselorgan, fig. 1.
Städernas allmänna
brandstodsbolag, se Städernas
allmänna försäkringsbolag.
Städernas allmänna försäkringsbolag,
grundat 1828 under firma Städernas allmänna
brandstodsbolag; firmanamnet ändrat i samband med
övertagande Vi 1950 av försäkringsbolagen
Go-thias, Svecias och Svit jods rörelser.
Huvudkontor i Stockholm. Branscher: ansvarighets-,
brand-, cykel-, garanti-, glas-, hagel- och
storm-skade-, inbrotts- jämte stöld- och rån-, land- och
lufttransport-, luftfarts-, lustfartygs-, maskin-,
motorfordons-, olycksfalls- och sjuk- jämte
barnolycksfalls-, regn-, resgods-, sjö-, smycke-,
trafik-, vattenledningsskade- samt
värdepostförsäk-ring. Premieintäkt 1951 24,7 mkr, omslutning
3Vi2 1951 152,8 mkr. Anslutna försäkringsbolag
äro Skogsförsäkrings-ab., Städernas ömsesidiga
livförsäkringsbolag och Återförsäkrings-ab.
Sve-cia.
Städja, se Fästepenning.
Städian, fjäll i Idre sn i n. v. Dalarne, 10 km
n. ö. om kyrkbyn; 1,131 m ö. h. (jfr Dalarne,
sp. 298).
Städsel, se Fästepenning.
Stäkeholm, borg i Småland, se Stegeholm.
Stäket el. Södra Stäket, sund i
Stockholms skärgård, se Baggensstäket.
Stäket. 1) S. el. Almarestäket, sund i
s. Uppland mellan Stäkesön och fastlandet,
förenande mälarfjärdarna Görväln och Skarven.
Ang. godset Almarestäket se d. o.
2) Villasamhälle på ö. sidan av S.i) i Eds sn.
Stäkra, Oena’nthe, släkte av fam. flockblomst
riga. I Sverige finnas två
arter. Allmännast är O.
aquati-ca, en 3—5 dm hög ett- el.
tvåårig ört med breda,
två—tre-dubbelt parbladiga blad. Växer
i och vid vatten.
Ställ, (komplett) uppsättning
el. omgång av för visst
ändamål nödig utrustning el.
attiralj, särsk. sjöv., t. ex.
blå-ställ, segelställ, signalställ.
Ställa. Vissa villebrådsarter pläga, om de på
lämpligt sätt förföljas av en skällande hund,
stanna, ”göra stånd”. Hunden säges då ”ställa”
djuret.
Ställberg, gruvsamhälle (jfr Ställbergsfältet)
i Ljusnar sbergs kommun i Västmanland; 315 inv.
(i95i)-
Ställbergsfältet, järnmalmsfält i Ljusnarsbergs
kommun i Västmanland, 13 km n. om Kopparbergs
Städ med horn.
Stäkra, Oenanthe
aquatica.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
