Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholm - Stadsbeskrivning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
Stockholm
68
(”stenstaden”). Den yttersta kretsen bildas av
områden, som inkorporerats under 1900-talet
(Brännkyrka med Enskede 1913, Bromma 1916
och Spånga med Hässelby 1949). Den rymmer
utom avsevärda landsbygdspartier delar av den
efter kommunikationslederna stjärnformigt
utstrålande förortsbebyggelsen. Denna, som övergår i
landsbygden utan någon klar gräns, sträcker sig
alltså även utanför S:s förvaltningsgräns och
omfattar bl. a. de tättbebyggda delarna av städerna
Nacka, Lidingö, Solna, Sundbyberg och
Djursholm samt av köpingarna Stocksund, Sollentuna,
Danderyd, Täby och Saltsjöbaden; till dess
spetsar höra Kungsängen, Upplands-Väsby,
österskär, Handen, Huddinge etc. med avstånd upp till
25 km från S:s centrum. Inre staden jämte
förortsområdet bildar vad som i dagligt tal ofta
menas med S. och som vetenskapligt definierats som
det geografiska S. el. Sto r-S tockholm. I
S:s officiella statistik avses med Stor-Stockholm
det område, som ytterst omfattar kommunerna
Dalarö, Gustavsberg, Värmdö, österåker,
Vallentuna, Upplands-Väsby, Järfälla, Färingsön,
Ekerö, Salem, Grödinge och Västerhaninge. Det
ligger inom S:s stad och län och har en areal av
2,352,33 km2 med 1,015,390 inv. (1953), därav
877,142 i städer, 48,991 i köpingar och 89,257 i
landskommuner. Stundom talas om S o m m a
r-Stockholm såsom det område, inom vilket
sommarbosättning förenad med
förvärvsverksamhet i S. förekommer; det innefattar bl. a. stora
delar av S:s skärgård. I det följ, avses, såvida
ej annorlunda angives, alltid det administrativa S.
Alltsedan 1930-talet befinner sig S. i en
bygg-nadsperiod, som kvantitativt saknar motstycke i
dess historia. Den är inriktad främst på
nytto-byggnader för bostäder, industrier (t. ex. L. M.
Ericssons stora fabriksbyggnad i
Midsommarkransen 1941), trafik (Slussområdets
klöverblads-formade trafikknut och Västerbron 1935,
Tunnelbanan), sjukvård (Karolinska sjukhuset,
Södersjukhuset) och skolväsen (ett stort antal
folkskolor och läroverk). Helt naturligt präglas all
denna byggnadsverksamhet av funktionalismen.
Dennas sociala och stadsplanetekniska idéer
började tillämpas strax efter 1930, då bl. a.
Ladugårdsgärde och delar av Kungsholmen bebyggdes
med lamellhus, åtskilda av breda planteringar, och
de äro alltjämt bestämmande vid uppförandet av
nya bostadsområden. Lamellhustypen har
emellertid i stor utsträckning ersatts av punkthus,
höghus, stjärnhus, radhus, småstugor etc. Den
pågående el. planerade byggnadsverksamheten
berör även innerstaden, där trafikens och citys
ut-rymmesbehov framtvingat en reglering av Nedre
Norrmalm, vilken inom kort torde radikalt
förändra dettas utseende.
Inre S. består av följ, stadsdelar: 1) Staden
mellan broarna på Stadsholmen, Riddarholmen,
Helgeandsholmen samt den lilla ön Strömsborg,
2) Nedre Norrmalm, omfattande ett område n.
om Strömmen, vilket i ö. begränsas av Birger
Jarlsgatan, i n. av Tunnelgatan och i v. av Klara
sjö (dessa båda områden bilda tillsammans S:s
cityområde, d. v. s. stadens centrala arbetsregion),
3) Skepps- och Kastellholmarna, 4) Östermalm,
utgörande området ö. om Birger Jarlsgatan, 5)
övre Norrmalm, i s. och n. begränsat av
Tunnel-, resp. Tegnérgatorna, i ö. och v. av Birger
Jarlsgatan, resp. Klara sjö, samt Vasastaden n.
om Tegnérgatan och Klara sjö och v. om Birger
Jarlsgatan, 6) Kungsholmen, upptagande hela den
i v. belägna ön med samma namn, 7) Södermalm,
omfattande hela inre S. s. om Mälaren och
Saltsjön jämte Långholmen och Reimersholme, samt
8) Djurgården med Ladugårdsgärde, omfattande
området mellan Saltsjön, Lilla Värtan,
Brunnsviken och Östermalm.
Staden mellan broarna (se bild 1—9
å pl.). Stadsholmen bär i sitt gatunät ännu
tydliga spår av 1200-talsstaden, vars ringmur
följde utsidan av Prästgatan och Baggensgatan.
Strax utanför muren löpte Väster- och
österlånggatorna, som ännu hade karaktär av strandvägar.
Gamla stan inneslöts under senmedeltiden av en ny
ringmur, vars exakta sträckning dock ej kan
spåras i den nuv. stadsplanen. Mot det trots alla
nybyggnader väl bevarade medeltida gatunätet
kontrasterar starkt det rätvinkligt inrutade området i
v. med de båda Nygatorna, en
renässansanläggning, tillkommen efter en förödande brand 1625.
— Riddarholmen, som skiljes från
Stadsholmen genom Riddarholmskanalen, kallades
fordom Kidaskär (”killingskär”), emedan den
utgjorde någon närbelägen bys betesmark för getter.
Sedan ett franciskankloster anlagts på holmen
under 1200-talets senare del, fick den namnet
Grå-munkeholmen; från denna tid härstammar
Riddar-holmskyrkan, den forna klosterkyrkan. Sitt nuv.
namn fick holmen under 1600-talet, efter det att
höga riksämbetsmän börjat bosätta sig och bygga
palats här. Trots att dess kajer flitigt användas
av sjöfarten, bl. a. av Götakanal-båtarna, och att
den beröres av järnvägs- och biltrafik, bevarar
Riddarholmen en prägel av lugn förnämitet. —
Helgeandsholmen i Norrström var urspr.
låg och obetydlig och förvandlades först i
samband med byggandet av Riksdags- och
Riksbanks-husen 1897—1906 till den sandplan i höjd med
Norrbro, som nu i så hög grad skymmer
Norrströms vatten. Endast Strömparterrens lilla park
i ö. ger en föreställning om holmens naturliga
proportioner.
På gr. av sitt läge måste Gamla stan bära en
trafik, för vilken dess historiskt tillkomna
gatunät ej är dimensionerat. Särskilt koncentrerad
är trafiken till Stadsholmens sydligaste del. Nu
pågående arbeten syfta till att över
Riddarholmen och Munkbrohamnen skapa en ny n.—s.
trafikled av stor kapacitet, bestående dels av
tunnelbanan, som från Tegelbacken dragés fram
under Strömmens botten och vid Slussen anslutes
till det s. tunnelbanesystemet, dels av en gatuled,
som skall följa järnvägen över en ny bro och
mynna i Södergatan. Den buktande
Västerlånggatan slutl., som är helt reserverad för en
intensiv gångtrafik och därför utpräglad
butiks-gata, leder genom Stadsholmens centrala del över
Mynttorget, Helgeandsholmen och Riksbron till
Drottninggatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
