Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stilla havet, Stilla oceanen - Djupförhållanden och bottenrelief - Salthalt och temperatur - Cirkulation och strömmar - Stillahavspakterna - Stilla veckan - Stille, Arthur - Stilleben - Stiller, Mauritz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
Stillahavspakterna—Stiller
40
(8,669 m)- Härtill ansluter sig i s. Mariangraven
med Challengerdjupet (över 10,800 m) i
Marian-bäckenet, världshavets största hittills kända djup.
Salthalt och temperatur. Ytvattnets salthalt
når sina högsta värden inom två i ö.—v.
orienterade bälten, ett mellan 150 och 250 s. br., där
salthalten når upp till 36,5 °/oo, och ett mellan 200
och 300 n. br., där salthalten når 35,7 °/oo. Medan
det n. maximum ligger i oceanens mitt, är det s.
förskjutet mot ö. och sträcker sig från Påskön
till Tuamotuarkipelagen. Från dessa bälten
avtager salthalten mot n. och s., och mellan dem
ligger ett minimum, som är mest utpräglat något
n. om ekvatorn, där salthalten stiger från mindre
än 33 °/oo vid Mellanamerika till 34,5 %o vid
Filippinerna. Mot Antarktis faller salthalten till
under 33,5%o, mot S:s n. gräns till 32 %o.
Bottenvattnet har i allm. en salthalt mellan 34,4 och
34,8 %o. Ytvattnet mellan Nya Guinea,
Filippinerna, Karolinerna och Marshallöarna har en
temp. av 28°. Från det varma bältet kring
ekvatorn avtar sedan temp. med växande geografisk
bredd, så att ytvattnet i Berings hav på 6o°
n. br. är i° varmt och på 6o° s. br. 50 varmt.
På 1,000 m djup har man s. ö. om Australien
träffat vatten, varmare än 50. En nedåtgående
rörelse i havet transporterar näml, där varmt
ytvatten mot djupet. — In. ligger drivisgränsen
sommartid på en linje mellan Alaskas s. spets och
Kamtjatkas nordgräns varifrån den följer kusten
och Kurdernas ökedja till Hokkaido. I s. gå
isbergen hela året till 45—550 s. br.
Cirkulation och strömmar. De året runt
blåsande passadvindarna framdriva Norra och Södra
ekvatorialströmmarna, vilka genomflyta S. från
ö. till v. Den förra behärskar under n.
halvklotets vinter bältet från n. vändkretsen till c:a 6°
n. br.; under sommaren är den något förskjuten
mot n. Vid Filippinerna uppdelas den i en
svagare sydgående och en starkare nordgående gren,
av vilka den senare ö. om Formosa småningom
antager en n. ö. riktning och under namnet
Ku-roshio (med sitt varma, salta, blå vatten en, om
än svagare, motsvarighet till Golfströmmen)
följer Japans s. ö. kust till c:a 38° n. br. efter att
ha sänt en gren, Tsushimaströmmen, in i
Japanska havet. Under inverkan av de n. v. vindarna
ändrar Kuroshio alltmera riktning och vänder mot
ö. under namn av Nordpacifiska strömmen. Här
möter från vänster en ur Ochotska havet och
Berings hav kommande, kall och saltfattig ström,
Oyashio el. Kurilströmmen. Under n.
vinterhalvåret driver monsunen den kalla Kinesiska
kustströmmen mot s. v. utmed Kinas kust, under
sommarhalvåret har strömmen i regel motsatt
riktning. — Södra ekvatorialströmmen omfattar
det ofantliga bältet från c:a 40 n. br. till 35
—400 s. br. och når sin högsta styrka under n.
halvklotets sommar. En del av såväl Norra som
Södra ekvatorialströmmarnas vatten återföres
mot ö. av den Ekvatoriella motströmmen, som i
stiltjebältet mellan c:a 50 och io° n. br.
genomflyter hela oceanen från Filippinerna till
Mellanamerika. I västvindbältet, s. om 400 s. br.,
härskar den cirkumpolära Västvinddriften, som
ut
med den s. subtropiska gränslinjen har kontakt
med Södra ekvatorialströmmen. Härifrån utgår
längs Sydamerikas kust den kalla Peru- el.
Hum-boldtströmmen, som är orsak till de låga temp.,
som ännu vid ekvatorn råda i de ö. delarna av
S. Från Antarktis’ kust utgår en kall, saltfattig
polarström, som först har v. och n. v. riktning
men sedan, vid inträdet i västvindbältet, tvingas
in i Västvinddriften. — Litt.: G. Schott,
”Geo-graphie des Indischen und Stillen Ozeans” (1935).
Stillahavspakterna. I samband med
avslutandet av det japanska fredsfördraget 1951
undertecknades tre skilda försvarspakter, nämligen: 1)
ett ömsesidigt försvarsfördrag mellan U.S.A. och
Filippinerna, 2) ett ömsesidigt säkerhetsavtal för
s. ö. Stillahavsområdet mellan Australien, Nya
Zeeland och U.S.A. (den s. k. ANZUS-pakten)
och 3) ett försvarsavtal mellan U.S.A. och Japan,
vilket tillförsäkrar amerikanerna rätt att hålla
lant-, luft- och sjöstridskrafter i och kring Japan.
Stilla veckan, se Påskveckan.
Stille, Arthur Gustaf Henrik, historiker
(1863—1922), fil. dr i Lund 1889, docent 1892,
prof, i historia där 1909. S. var framför allt
krigshistoriker — som
sådan banbrytande,
bl. a. genom noggrant
terrängstudium — och
Karl XII: s-forskare.
I talrika skrifter
behandlade S. bl. a.
krigen i Skåne 1644,
1657, 1676—79 samt
1709—10. S:s monogr.
”Carl XH:s
fälttågs-planer 1707—1709”
(1908) har övat stort
inflytande på
forskningen. I
samlingsverket ”Karl XII”
(utg. av S. E. Bring 1918) skrev S. om ”Karl
XII och Porten 1709—1714”. Av S:s senare
skrifter märkes även ”De ledande idéerna i
krigföringen i Norden 1563—1570” (1918).
Sti’lleben [el. -lè’-] (av ty. still, orörlig, och
Leben, liv), konstnärlig framställning av livlösa
föremål, t. ex. matvaror, frukter, bordskärl,
hus-geråd och musikinstrument (se t. ex. bild 7 å
pl. vid Flamländsk konst).
Stiller, M a u r i t z, filmregissör (1883—1928),
av finländsk börd. S.
kom 1905 som
skådespelare till Sverige,
ledde 1910—12 Lilla
(f. d. Intima) teatern
i Stockholm, var 1912
—23 regissör hos ab.
Svenska biograf teatern
(från 1920 Svensk
filmindustri) och 1925
—27 hos Famous
play-ers Lasky co. i
Hollywood, Kalifornien.
Jämte V. Sjöström
förde S. den svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
