Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stigmatisering - Stigning - Stigort - Stigsjö - Stigtomta - Stikker - Stiklestad (Stiklastad) - Stil - Stilb - Stilbenfärgämne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
Stigning—Stilbenfärgämnen
36
religiös synpunkt. — Litt: E. Briem,
”Stigma-tisationer och visioner” (1929).
Stigning, se Gänga.
Stigort, se Ort 2).
Stigsjö, sn i Västernorrlands län,
Ångermanlands s. domsagas tingslag, v. om Härnösand;
204,0 km2, 1,701 inv. (1954). Kuperad skogsbygd,
odlad och bebyggd vid B runne- el. Gådeån och
kring öjesjön. 1,581 har åker. Kyrkan är från
1785. Ingår i S. och Viksjö pastorat,
Härnösands stift, Domprosteriet. Tillhör
storkommunen Säbrå.
Stigtomta, sn i Södermanlands län, Jönåkers
hd, n. v. om Nyköping, invid Yngaren,
Hallbo-sjön och Långhalsen; 85,11 km2, 1,666 inv. (1954).
Småkuperad jordbruksbygd. 3,076 har åker.
Stationssamhället Stigtomta (604 inv. 1951)
har bl. a. cementfabrik. Kyrkan är delvis
medeltida och ombyggdes på 1780-talet; altartavla av
P. Hörberg. Ingår i S. och Nykyrka pastorat i
Strängnäs stift, Nyköpings v. kontrakt. Utgör
tills, m. Halla, Nykyrka och Bärbo
storkommunen Stigtomta; 178,87 km2, 2,586 inv. (1954);
i Nyköpings domsaga.
Stikker, da., angivare, provokatör.
Sti’klestad (S t i k 1 a s t a d), kyrka i Verdals
herred (landskommun), Nord-Tröndelag, Norge,
c:a 15 km n. ö. om Levanger. — Vid S.
stupade enl. traditionell bestämning 1030 — någon
menar 29/7, andra 31/s — Olav den helige. Striden
stod mellan kungen i spetsen för en till stor del
av svenskar sammansatt här och storbönder från
Tröndelagen jämte deras män. — På den plats,
där Olav den helige stupade, torde snart därefter
ett träkapell ha uppförts, vilket på 1100-talet
ersattes av en stenkyrka; av denna kvarstår koret.
Stil (ytterst av lat. sti’lus, griffel, penna;
skrivsätt), i allm. framställningssätt; sätt att handla,
att bete sig, att vid skrift forma bokstäverna
(”handstil”); övningsöversättning (ex.:
”latinstil”). 1) (Estet.) Den enhetliga karaktär, som
en konstnärs, en konstriktnings el. en epoks verk
äga, det personligt levande i ett konstverk i
motsats till maner, tillgj ordhet, förkonstling. I allm.
det sätt, varpå ett ämne konstnärligt gestaltats,
formen i motsats mot innehållet (i betydelsen
stoffet). Ordet har överförts till flera andra
områden. — Litt.: R. de Gourmont, ”Le
pro-blème du style” (1902).
2) (Konsthist.) S. betecknar dels normen för
de olika konstarterna, t. ex. plastisk, målerisk s.,
dels olika konstperioders framställningssätt av
form och dekoration, ss. dorisk, jonisk, romansk,
gotisk, rokoko, nyklassicism o. a. konststilar;
dylika ha ofta fått namn efter regenter, t. ex.
Ludvig XIV:s, gustaviansk, Karl XIV Johans s.
3) (Mus.) Det skrivsätt el. den karaktär, som
utmärker en viss tonsättare, ett visst slag av
musik, en viss tid. Man talar om vokal s. till
skillnad från instrumental, lyrisk till
skillnad från dramatisk, polyfon och
h o m o f o n stil m. m. — Litt.: G. Adler, ”Der
Stil in der Musik” (2:a uppl. 1929).
4) (Kronol.) Se Kronologi.
5) (Boktr.) S. är benämning dels för bok-
tryckstyperna, dels för karaktären av det tryck,
som typerna lämna. S. kan vara av olika
storlek. Denna grundar sig på kägelns storlek och
bestämmes efter det s. k. typometriska
systemet. Enl. detta är 1 m = 2,660
typografiska ”punkter”. Alltefter antalet punkter, som
kägeln omfattar, får stilen olika storlek,
stilgrader, varav de vanligastes benämning och
storlek äro:
Stilgrad Typogr. punkter Stilgrad Typogr. punkter
BRIlUANT 3 Korpus 10
DIAMANT 4 Cicero 12
Perl 5 Mittel M
Nonpareil 6
Kolonel 7 Tertia 16
Petit Borgis 8 9 Text 20
Härtill komma dubbelmittel = 28, kanon
= 36, konkordans (el. fin missal) =
48, g r 0 v m i s s a 1 = 60 punkter m. fl.
Nonpa-reil (nonparelj) benämnes även halvcicero.
Själva karaktären av stilen varierar. Man
skiljer därvid mellan fraftur, antikva och kursiv.
Inom dessa grupper kunna stilarna vidare vara
smala el. breda, magra, halvfeta el. fefa. En
stil kan visa olika snitt el. gravyr, med
tunnare och tjockare streck el. med jämntjocka streck
med el. utan horisontal s. k. schattering. En
mängd olika stilvariationer med lika många
benämningar förekomma; några av de vanligaste
visas här:
Fransk antikva, Medieval antikva,
Romersk antikva, Garamond antikva, Bodoni,
Grotesk, Egyptienne, Renässans, Cochln,
Skrivmaskinsstil.
I en stil kallas de ”stora” bokstäverna
VERSA-LER och de ”små” gemena, bokstäver med
versalers form men gemenas storlek benämnas
KAPiTÄLER. B r ö d s t i 1 är gemensam benämning
på alla stilsorter, som användas för textsättning;
rubrikstil, accidensstil, annonsstil
och affischstil äro benämningar på stilar,
vilkas användning framgår av resp. namn. - •
Litt.: A. Kumlien och B. Zachrisson, ”Alfabetet i
textning och trycktyp” (1941).
Stilb, förk. sb, enhet för ljustäthet. Om ytan
1 cm2 avger ljusstyrkan 1 cd (candela, c:a 1
intern, normalljus) i normalens riktning, är dess
ljustäthet 1 sb. För ljustäthet användes även
enheten 1 a m b e r t, varvid 1 sb = n lambert.
Stilbenfärgämnen, azofärgämnen, vilkas mo-
dersubstans är stilben, —CH = CH—
tillverkas av
diaminostilbendisulfon-syra, som diazoteras och kopplas med fenol el.
dess derivat. S. färga bomull direkt.
Briljant-gult användes numera mest för färgning av
pap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
