- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 20. Steninge - Terni /
7-8

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stenkumla - Stenkvista - Stenkyrka (Bohuslän) - Stenkyrka (Gotland) - Stenkärna - Stenman, Aug., ab. - Stennötter, palmnötter - Steno, Nicolaus (Niels Steensen) - Stenografi, snabbskrift - England

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7 Stenkvista-

åker. Kyrkans kor är från omkr. 1260, långhuset
från 1280-talet. (Tornet 1210). Ingår i S.,
Väs-terhejde, Träkumla, Valls, Hogräns och Atlingbo
pastorat, Visby stift, Medelkontr. Utgör tills, m.
Västerhejde, Träkumla, Vall, Atlingbo, Hogrän,
Tofta och Eskelhem storkommunen
Stenkum-la; 206,58 km2, 3,297 inv. (1954).

Stenkvista, sn i Södermanlands län,
österre-karne hd, s. om Eskilstuna; 53,28 km2, 1,101 inv.
(1954). Bördig slättbygd, omgiven av
skogsmarker. 2,288 har åker. Den nuv. kyrkan uppf. 1796.
(tornet omkr. 1840). Ingår i S. och Arla pastorat
i Strängnäs stift, österrekarne kontrakt. Tillhör
storkommunen Arla.

Stenkyrka, sn i Bohuslän, Tjörns hd, omfattar
mer än halva Tjörn; 75,53 km2, 3,791 inv. (1954).
1,674 har åker. I S. Skärhamns och större delen
av Blekets municipalsamhällen. Vid Tyft
Bill-strömska folkhögskolan. Den nuv. kyrkan är från
1943. Ingår i S., Klövedals och Valla pastorat i
Göteborgs stift, Orusts och Tjörns kontrakt.
Tillhör storkommunen Tjörn.

Stenkyrka, sn på Gotland, Lummelunda ting,
på n. v. kusten; 55,40 km2, 593 inv. (1954).
Skogs-platå med brant klintkust och raukbildningar
(vid fiskläget Lickershamn); se bild vid Gotland,
sp. 141. 1,444 har åker. På Klintens krön
Sten-kyrkehuks fyr. Från S. härstamma
Stenkyrke-äpplena. Talrika fornlämningar, bl. a. en av öns
största gravfält vid Lilla Bjärs. Kyrkan (se bild
13 å pl. vid Gotland) stod i huvudsak färdig
1255. Ingår i S., Tingstäde, Martebo, och
Lummelunda pastorat i Visby stift, Norra kontraktet.
Tillhör storkommunen Tingstäde.

Stenkärna, paleont., se Fossilisation.

Stenman, Aug., ab., Eskilstuna, Sveriges
största företag för tillverkning av gångjärn o. a.
byggnadsbeslag, träskruvar samt järngängad klen
skruv. Andra tillverkningsobjekt äro dörrlås,
hänglås, häftstift och elektriska klämmer. Firman
etablerades 1860 och erhöll bolagsform 1920. S.
har c:a 1,000 anställda; aktiekapital 12 mkr.
Bland S:s dotterbolag märkes främst Eskilstuna
skruv-ab.

Stennötter, palm nötter, kallas mycket
hårda och fasta frön el. fruktkärnor av vissa
palmer (s t e n n ö t s p a 1 m e r, t. ex.
elfenbenspal-men). S. äro därför lämpliga till svarveri- och
snideriarbeten m. m.

Steno, N i c o 1 a u s (eg. Niels S t e e
n-sen), dansk naturforskare (1638—86). Han
studerade anatomi i Köpenhamn och senare i Leiden.
Då S:s försök att vinna anställning i hemlandet
korsades, begav han sig ånyo på resor och
hamnade slutligen i Florens. Där liksom överallt högt
uppburen för sina lysande forskarbragder, lät
han slutligen omvända sig till katolicismen,
prästvigdes och blev 1683 general vikarie i n.
Tyskland. Genom våldsam askes förkortade han sitt
liv. Som anatom vann S. rykte främst för sina
körtelundersökningar: spott- och tårkörtlarnas
utförsgångar upptäcktes av honom. Även som
muskelanatom gjorde han värdefulla inlägg,
särskilt på muskelmekanikens område. Se hans ”De

—Steno gr af i 8

musculis et glandulis” (1664) och ”Elementorum
myologiae specimen” (1667). Främst skall dock
S. ihågkommas som en av geologiens,
paleontolo-giens och kristallografiens föregångsmän. Han
påvisade, att fossilen voro rester av levande
varelser, studerade jordavlagringsfenomen och
gjorde utkast till en geologisk periodindelning. Då
hans rön icke ville stämma med kyrkoläran,
lämnade han ämnet, hans ”Prodromus” (1669) blev
blott ett fragment. S:s ”Opera philosophica” äro
utg. av V. Maar (2 bd, 1910), ”Opera theologica”
av K. Larsen och G. Scherz (2 bd, 1941—47).
— Monogr. av A. D. Jörgensen (1884). 1933
utkom bd I av ”Stenoniana”.

Stenografl, snabbskrift (eng. shorthand,
ty. Kursschrift}, eg. sammanträngd skrift (av
grek. steno’s, trång, och gra’fein, skriva),
skriftsystem, tillräckligt korta och lättskrivna för att
möjliggöra ordagrant upptecknande av muntligt
föredrag.

Hos forntidens greker har man funnit spår
av stenografiska tecken, men närmare känner
man den romerska snabbskrift, som uppställts av
en Ciceros f. d. slav, Tiro, och vilken redan år
63 f. Kr. kom till användning inom romerska
senaten. Dessa s. k. T i r o s noter, vilka i sin
slutliga form räknade bortåt 13,000
ordbeteckningar, fingo en avsevärd spridning inom
Romerska riket.

I England offentliggjorde 1588 T. Bright
ett system, även det med beteckningar för ord.
Den moderna stenografiens fader blev emellertid
John W i 11 i s, som 1602 gav ut ett system,
där det icke längre gällde att beteckna ord utan
i stället bokstäver el. ljud och vars tecken voro
grundade på geometriska former. I de s. k.
gammalgeometriska systemen betecknas vokalerna
sinnebildligt (symboliseras) genom att
ordbilderna delas med efterföljande orddelar i olika
ställningar.

I de nygeometriska (John Byrom, 1720)
betecknas vokalerna medelst fristående punkter
i olika ställningar, medan själva de konsonantiska
ordbilderna skrivas sammanhängande. De
”geometriska” systemen leva ännu i våra dagar i
England, Frankrike och flera andra länder. Under
åren närmast före 1834, då Gabelsbergers
lärobok offentliggjordes, framförde emellertid
denne åsikten, att det icke enbart gäller att söka
efter de kortaste tecknen utan att det är ännu
viktigare att finna de lättast skrivna, som
äro att hämta ur vanliga skriftens särdrag (s. k.
kursi va system), och honom följde utan tvekan de
germanska och slaviska folken. Hos
Gabels-berger och de flesta av hans efterföljare,
däribland S t 0 1 z e, symboliseras vokalerna genom
konsonanttecknens olika höj dställningar med el.
utan tryckning, under det att hos andra
bokstavlig vokalbeteckning användes.

I engelsktalande länder ha tidigare system
utträngts av Pitmans (1837) system. I U.S.A.
dominerar f. n. det halvkursiva systemet G r e g g
(1888). I Frankrike är system Duployé
(1867) det mest använda, ehuru i Paris system
P r é v o s t-D e 1 a u n a y (1878) är det härskan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:22:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfft/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free