Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Steninge (socken) - Steninge (gods) - Stenkakor - Stenkil - Stenkista - Stenknäck - Stenkol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Steninge, sn i Hallands län, Halmstads hd, vid
kusten mellan Falkenberg och Halmstad; 18,62
km2, 397 inv. (1954). Bördig kustslätt mellan
skogsåsar. 776 har åker. Badort (”Steninge
strand”; se bild 7 å pl. vid Halland). Egendom:
Steninge, f. d. glasbruk. Kyrkan av medeltida
ursprung, om- och tillbyggd, bl. a. 1809. Ingår
i Harplinge och S. pastorat i Göteborgs stift,
Halmstads kontrakt. Tillhör storkommunen
Harplinge.
Steninge, gods i Husby-Ärlinghundra sn,
Stockholms län, vid Mälarfjärden Skarven; 749
har, därav 274 åker. Omnämnes redan 1299 som
sätesgård, övergick 1476 från ätten Slaveka till
ätten Oxenstierna, tillhörde på 1600-talet ätterna
Yxkull och Gyllenstierna, på 1700-talet
Wacht-meister och von Fersen, därefter bl. a.
Gylden-stolpe. G. B. A. Holm (ägare från 1907) lät
reparera det efter plan av N. Tessin d. y.
uppförda slottet och flyglarna. — I samhället
Steninge (206 inv. 1951) invid godset ligger S.
lervarufabrik.
Stenkakor, ”jästa plättar”, gjorda av en enkel
plättsmet med tillsats av pressjäst. Smeten får
jäsa och gräddas därefter i plätt- el.
pannkaks-lagg.
Stenkil, konung i Sverige, den förste av
Sten-kilska konungaätten (omkr. 1060—omkr. 1130).
S. var g. m. Emund den gamles dotter. Han blev
konung efter sin svärfaders död i slutet av
1050-talet och regerade till omkr. 1066. Enl. samtida
källor främjade han kristendomens utbredning i
Steninge i Uppland.
NF XX — i
Sverige. Om S:s söner Halsten och Inge se
dessa ord.
Stenkista, av starkt bjälkvirke hoptimrad kista,
som består av fyra väggar men saknar botten och
ovansida. Väggarna förbindas genom liggande
bjälkar, som inplaceras så, att fyllnadsrum för
sten el. s. k. stenfickor erhållas. En dylik kista
bygges färdig ovan vatten och sänkes genom
stenfyllning i fickorna. S. användas vid
vattenbyggnader i öppet vatten.
Stenknäck, Coccothrau’stes coccothräu’stes,
tillhör underfam. finkar bland tättingarna och
igen-kännes på den
stora, tjocka,
koniska näb-
ben, det stora
huvudet och
den
undersätsi-ga kroppsbyggnaden. Längden
är 18—19 cm.
S. är ovan
mörkbrun,
under grå till
gråröd. Nacken
är grå,
strupe, stjärt och
vingar svarta
med
metallglän-sande vingpennor. S. är en
lövskogsfågel och förekommer i s. och mell.
Sverige. Den livnär sig av frön och knäcker
även körsbärskärnor.
Stenkol, i naturen förekommande ämne, som
består av kol, mer el. mindre förorenat av
askpartiklar och uppblandat med bituminösa ämnen,
kolföreningar med väte och syre, vilka icke
undergått fullständig förkolningsprocess. S. är svart,
sprött med mussligt el. splittrigt brott, har
glas-el. fettglans samt ger svart streck och pulver.
Spec. v. 1,2—1,5. — S. förekomma inlagrade i
sedimentära bildningar, huvudsakl. sandstenar och
skifferleror, såsom lager av större el. mindre
mäktighet, Stenkolsflötser. Dessa ha
bildats genom hopning av delar av de växter, som
levde vid tiden för stenkolsflötsernas bildning,
antingen bevarade på stället el. hopsvämmade i
Stenknäck, hanne. Ur ”Våra
fåglar i Norden”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
