Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stele (arkeologi) - Stelkramp - Stella - Stellaland - Stellaria, stjärnblomsläktet - Stellarisk - Stellenbosch - Stellers sjöko el. barkdjuret - Stellingen - Stelning - Sten, stenbildning - Sten, Anders - Sten, John - Stenbeck, Thor - Stenberg, Emerik - Stenberg, Steno - Stenberga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
953
Stelkramp—Stenberga
954
Stellaria media, våtarv, (t. v.)
och S. nemorum,
lundstjärnblomma.
m. m.). — Se bild ii å pl. vid Babylonisk och
Assyrisk konst.
Stelkramp, med., se Tetanus.
Stella, lat., stjärna. — 5. Poläris, Polstjärnan.
Ste’llaland [eng. utt. -länd, holl. -lant], se
Bechuanaland.
Stelläria, st järnblomsläkte t, av
nejlikväxterna, kännetecknas av femtaliga blommor med
djupt kluvna
kronblad. I Sverige
finnas 8 arter. 5.
media, våtarv,
n a t a, är ett
bred-bladigt ettårigt
ogräs. Y
nemo-rum, lundstjärnblomma, är
flerårig och har täml.
stora blad.
Stellärisk, som
har avseende på
stjärnorna.
Ste’llenbosch
[-bås], stad i
Kap-provinsen i
Sydafrikanska unionen,
i en fruktbar trakt
40 km ö. om
Kap
staden; 15,258 inv. (1946), därav 7,474 vita.
S. är näst Kapstaden Sydafrikas äldsta stad,
grundad 1681. Det är en idyllisk plats med
rik grönska och många gamla holländska
byggnader. Victoria College, gr. 1866, blev univ. 1916.
Stellers sjöko el. b a r k d j u r e t, Rhytina
ste’lleri, utrotad art av sirendjur, den största i
senare tid. Den nådde en längd av 9 m och
däröver. Till färgen var djuret svartbrunt och
överhuden ”tumstjock, mycket hård och skrovlig som
barken på en gammal ek” men med ringformiga
mjukare partier för att möjliggöra rörelser.
Stjärtfenan var mycket bred, halvmånformig.
Tänder saknades alldeles och ersattes av
hornplattor i över- och underkäk. Framfötterna voro
fenlika, men djuren kunde, då de betade på
havsbottnen, stödja sig på dem. I spetsen voro de tätt
besatta med hårda borst, varmed den som föda
tjänande tången lösrevs. På överläppen och i
mungiporna funnos 5—6 cm långa borst, som
hjälpte till att fasthålla födan. S. förekom vid
Kamtjatka och Berings sund. Här upptäcktes
den under 2:a beringska expeditionen 1741 och
beskrevs av dess läkare Steller. Den utsattes för
så hänsynslös förföljelse, att den redan 1768 var
helt utrotad.
Stellingen [Jtä’lnjan], del av n. Altona i
Hamburg, med bl. a. Hagenbecks djurpark.
Stelning, en vätskas övergång till fast form.
Den temp., vid vilken ett enhetligt ämne stelnar,
kallas dess stelnings- el. fryspunkt; den
är för kristallina ämnen väl definierad och
sammanfaller med ämnenas smältpunkt.
Sten, stenbildning (lithi’asis), med.,
sjuklig förhårdning av el. i organiska vävnader,
antingen som en infiltration el. som fri stenbild-
ning i kaviteter och gångar. Vanligast äro s. i
urinvägarna och i gallvägarna.
Sten, Anders Wilhelm, konstnär, författare
(f. 1903 20/’), fil. kand, i Lund 1931, anställd som
kåsör och tecknare i Sydsvenska Dagbladet sedan
1937. S. är som konstnär mest bekant för sina
akvareller och teckningar med humoristiskt
inslag. Han är även verksam som politisk
karikatyrist och har illustrerat ett flertal böcker i den
humoristiska genren.
Sten, John, målare (1879—1922). S.
utbildades i Paris 1910—18, där han målade dekorativa
landskap, med och utan figurer, under påverkan
av kubismen. Hans koloristiska begåvning
framträdde starkast i akvareller från Java och Bali
1922. S. är rikast representerad på Hudiksvalls
museum. — Litt: Monogr. av A. Romdahl (1950).
Stenbeck, Thor Johan, läkare (1864—1914).
Han blev med. lic. i Stockholm 1895 och
praktiserande läkare där; han var den förste, som
i Sverige för medicinskt ändamål använde
röntgenstrålarna. Dessas gynnsamma inverkan vid
botandet av hudkräfta uppvisades först av S. 1899.
Därjämte utarbetade han en metod att undersöka
de formade beståndsdelarna i urinen samt andra
sekret och exkret (1891).
Stenberg, Isak Johan Em e rik Gustaf,
målare (1873—1927). Han studerade vid Konstakad.
1891—96. 1897 väckte han uppmärksamhet med
genremålningen ”Likvaka i Leksand” (Göteborgs
museum). Under en följd av år behandlade han
motiv från Leksand. Bland dylika målningar
märkes ”1 skymningstimman” (1899;
Nationalmuseum). Under de senare åren var S.
huvudsaki. verksam som porträttmålare. S. var prof, i
målning vid Konsthögskolan 1909—12.
Stenberg, Sten o Johannes, jurist (1870—
1940), jur. kand. 1894, t. f. revisionssekr. 1906,
expeditionschef i Justitiedep. 1909—14,
hovrättsråd 1910, konsultativt statsråd i Hammarskjölds
ministär W2 1914—3% 1917, justitieminister i
Swartz’ ministär 3%—19/io 1917, justitieråd 1917
—39; jur. heders-dr i Uppsala 1932.
Stenberga, sn i Jönköpings län, östra hd, s. ö.
om Vetlanda; 51,80 km2, 471 inv. (1954). Sjörik
John Sten: Blommande mandelträd. Nationalmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
