Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stegeholm (Stäkeholm) - Stegel och hjul - Stegling - Steglitsa el. steglits - Steglitz, Berlin-Steglitz - Stegocefaler, pansarsalamandrar - Stehag - Steiermark - Stein, Sir Aurel - Stein, Charlotte von, f. von Schardt - Stein, Gertrude
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
947
Stegel och hjul—Stein
948
Steglitsa, hanne. Ur ”Våra fåglar
i Norden”.
svenskarna. S., som jämte Västervik m. m. 1562
blev grevskap åt Stureätten, 1651 åt H. Chr. von
Königsmarck, indrogs vid reduktionen. I början
av 1700-talet fick S. förfalla.
Stegel och hjul, se Stegling.
Stegling, straff, som bestod däri, att den för
ett grövre brott dödsdömdes kropp efter
halshuggning och ytterligare styckning uppspikades
på en stake, stegel (fsv. stæghl), el. ett på denna
horisontalt fäst hjul. S. användes i Sverige ännu
i början av 1800-talet. — Litt.: L. Levander,
”Brottsling och bödel” (1933).
Steglitsa [el. -i’tsa] el. s t e g 1 i’t s, Aca’nthis
(Carduélis)
carduélis, tillhör
underfam.
finkar bland
tättingarna. Den
igenkännes på
det bjärt röda
partiet kring
näbbroten och
ett brett pilt
band över
vingarna. Ryggen
och bröstets
sidor äro bruna;
i övrigt är s.
brokig i svart
och vitt; 14—15 cm lång. S. är allmän i s. och
mell. Sverige.
Steglitz [Jtè’glits], B e r 1 i n-S., stadsdel i s.
v. Berlin.
Stegocefäler, Stegoce’phali,
pansarsalamandrar, utdöd ordn. av klassen groddjur,
omfattande salamander- och krokodilliknande
former med väl utbildad stjärt. Huvudet var platt,
brett trekantigt samt täckt av solida ben, blott
med öppningar för ögon, näsöppningar och det
opariga parietalögat. De koniska tänderna voro,
särsk. hos Labyrinthodonta (yngre s.), försedda
med en ofta starkt radiärt veckad dentinsubstans.
Förbenade fjäll el. stavliknande plattor i huden
bildade ett för s. karakteristiskt hudskelett, som
var särsk. kraftigt utbildat på buken och hos
större former även på ryggsidan kunde bilda ett
helt pansar. Kotorna voro ofullst. förbenade och
extremiteterna (saknades stundom) svaga samt
försedda med 4 el. 5 tår. S. äro kända från alla
världsdelar och uppträda först under devon,
nådde sin största utveckling under karbon och perm
samt dogo ut under trias. De levde som
fullbil-dade i sumptrakter, en del fotlösa former i
jorden, några voro sekundärt anpassade till
vattenliv. Vissa s. voro mycket små, ss. Branchiosaurus
(de minsta 15 mm), andra stora, ss. Eryops och
Mastodonsdurus, vilkas kranium har en längd av
1 m el. mera. Alla voro rovdjur. S. bilda en
primitiv grupp, som å ena sidan har många drag
gemensamma med fiskarna (kvastfeningar) och å
andra sidan nära ansluta sig till ordn.
cotylo-saurier.
Stehag, sn i Malmöhus län, Onsjö hd, invid
V. Ringsjön; 38,17 km2, 1,550 inv. (1954).
Kuperad jordbruksbygd, i n. mossmark. 2,226 har åker.
Egendomar: Rönneholm (se d. o.) m. fl.
Stationssamhället Stehag (596 inv. 1951) har bl. a.
sågverk och snickerifabrik. Kyrkan av huggen
sandsten är trol. från 1100-talet. Pastorat i Lunds
stift, Onsjö kontrakt. Tillhör storkommunen
Bosarp.
Steiermark [/tål’-], förbundsland i Österrike;
16,384 km2, 1,106,581 inv. (1951). Fram till i:a
världskriget var arealen 22,426 km2, men 1919
förenades nedre S. (Unter-S.), med bl. a.
städerna Maribor och Celje, med Jugoslavien. N.
delen av S. fylles av n. Kalkalperna (Dachstein
2,996 m ö. h.). Invånarna äro nästan helt
tysktalande. Jordbruk är huvudnäring. I övre S.
dominerar boskapsskötsel (med fäbodväsen) samt
odling av råg, havre, potatis och foderväxter. I
mell. S. odlas dessutom i stor utsträckning vete,
bovete, majs, frukt och vin. Av förbundsländerna
är S. det skogrikaste. Här finnas åtskilliga
värdefulla mineralfyndigheter, järnmalm i n.,
bergsalt i Salzkammergut, brunkol i Murdalen och
Köflachbäckenet, manganmalm, magnesit m. m.
Huvudstad och största stad är Graz. Industrien
i S. står tillbaka endast för Wiens och Nedre
Österrikes.
S., lat. Stiria, som under äldsta tid var
befolkat av illyriska stammar, senare uppblandade
med kelter, var under romersk tid delat mellan
prov. Noricum och Pannonien. Först på
1000-talet kom namnet S. i bruk efter dess herrar,
grevarna av Steyer. Under 1200-talet kom S. till
huset Habsburg; 1378—1457 och 1564—1619
regerade yngre grenar av denna ätt i S.
Reformationen, som under 1530-talet vunnit insteg,
besegrades av motreformationen; fr. o. m.
1620-talet var landet åter helt katolskt. Efter 1619
har S. delat den österrikiska monarkiens öden,
1919 kom s. delen därav till Jugoslavien, resten
ingick som Land Steiermark i österrikiska
förbundsrepubliken.
Stein [stäin], Sir Marc Aur el, engelsk
arkeolog och orientalist av ungersk-j udisk börd
(1862—1943). S. verkade vid univ. i Lahore 1888
—99. Sistn. år erhöll han anställning vid Indian
Education Service och blev 1910 superintendent
för indiska arkeologiska kommissionen. S. gjorde
under exp. 1900—01, 1906—08 och 1913—16 i
Kinesiska Turkestan epokgörande arkeologiska
upptäckter, framför allt längs sidenvägarna. S.
arbetade vidare arkeologiskt i Nordvästindien,
Persien, Irak och Transjordanien.
Stein [Jtäin], Charlotte von, f. von
S c h a r d t, Goethes väninna (1742—1827),
hovdam hos hertiginnan Amalia av Sachsen-Weimar.
Den sju år yngre Goethe lärde 1775 känna henne
och ägnade henne i tio år en glödande
hängivenhet. En våldsam brytning skedde 1788. Den
framkallade hennes hatfyllda drama ”Dido” (tr. 1867).
Idealiserad av Goethes kärlek framstår hon i hans
brev till henne (utg. 1908 av J. Fränkel); sina
brev förstörde hon. — Monogr. av W. Bode
(ipio)-
Stein [stäin], Gertrude, amerikansk
författarinna av judisk börd (1874—1946). Från
1903 till sin död var S. bosatt i Paris, där hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
