Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stahl, Julius - Stahlhelm, Bund der Frontsoldaten - Stainer (Steiner), Jakob - Stala - Stalagmiter - Stalaktiter - Stalaktitvalv - Stalheim - Stalin (stad) - Stalin (Dzjugasjvili), Josi (Josef) Vissarionovitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
881
Stahlhelm—Stalin
882
inflytande. I sitt huvudarbete, ”Philosophie des
Rechts” (2 bd, 1830—37), uppbygger han med
utgångspunkt företrädesvis hos Schelling och den
historiska rättsskolan ett eget rättsfilosofiskt
system av politiskt konservativ och ortodoxt
kristen karaktär. Dess grundtanke utvecklas
under polemik dels mot naturrättsfilosofien och
dess arvtagare, liberalismen, dels mot Hegel.
Bl. a. som ledare av den preussiska första
kammarens konservativa majoritet 1850—61 uppställde
han det konstitutionella statsskicket som program.
S. kan i viss mån betecknas som grundläggare av
den följ, tidens tyska konservatism, och hans
idéer ha haft ett påvisbart starkt inflytande på
Bismarck. — Litt.: G. Rexius, ”S:s lära om den
konstitutionella staten” (1911).
Stahlhelm [Jtä’l-], ty., ”stålhjälm”, B und
der Frontsoldaten, tysk politisk
militärorganisation, grundad i nov. 1918 av F. Seldte
och under hela sin tillvaro ledd av honom. S.
avsåg att utan partianslutning samla 1 :a
världskrigets frontsoldater till kamp för nationella
ideal men utvecklades i verkligheten till en starkt
högerorienterad stödorganisation till
Deutschna-tionale Volkspartei. 1932 uppsatte rörelsen jämte
de tysknationella en egen presidentkandidat mot
Hindenburg, S:s andre ledare Duesterberg. Vid
marsvalen 1933 organiserade de tysknationella, S.
och v. Papens anhängare gemensamt
”Kampf-front Schwarz-weiss-rot”, och Seldte ingick som
arbetsminister i Hitlers regering. Det kom
emellertid mellan S. och nazisterna till ständiga
slitningar, vilka man 1934 sökte lösa genom S:s
omdaning till National-sozialistischer Deutscher
Frontkämpferbund (Stahlhelm). Försöket
misslyckades, och på sensommaren 1935 förbjöds
organisationen i mell. och n. Tyskland. I nov. s. å.
upplöstes den. 1951 nygrundades en organisation
S. med i stort sett samma program som
mellankrigstidens S.
Stainer [Jtåi’-] (Steiner), Jakob, tysk
violinbyggare (1621—83), f. i Absam iTyrolen. S.
är den tyska violinbyggarkonstens främsta namn.
Han utbildades i Cremona och blev 1658
Hof-geigenmacher. — Biogr. av F. Lentner (1898).
Stala, sn i Bohuslän, Orusts ö. hd, på sydsidan
av ön Orust; 52,11 km2, 999 inv. (1954). På
kusten bergiga halvöar och holmar. 960 har åker.
Den nuv. kyrkan är från 1877. Ingår i Tegneby,
Röra och S. pastorat, Göteborgs stift, Orusts
och Tjörns kontrakt. Tillhör storkommunen
Tegneby.
Stalagmiter, geol., se Droppsten.
Stalaktiter, geol., se Droppsten.
Stalaktitvalv, en i den muhammedanska
konsten ofta förekommande innertaksbildning i
valvform med nedhängande, stalaktit- el.
droppstens-liknande dekorativa detaljer.
Stälhéim, turisthotell vid leden från Voss (på
Bergensbanan) till Næröyf jorden i Sogn, v.
Norge.
Stalin. [sta’ljin], stad i Ukraina, se Stalino.
Stalin [sta’ljin] (urspr. D z j u g a s j v i 1 i),
Josif (Josef) Vissarionovitj, rysk
statsman av georgisk börd (1879—1953). S., som
Josef Stalin.
var son till en skomakare, inskrevs 1894 i
teologiska seminariet i Tiflis, anslöt sig 1898 till ortens
socialdemokratiska organisation, måste på grund
av sin revolutionära propaganda lämna seminariet
och gick de följ, åren helt upp i agitationsarbete.
Efter 1903 deporterades han i olika repriser till
Sibirien. Först marsrevolutionen 1917 återgav
honom friheten. I Petrograd fick han genast en
förtroendepost i den bolsjevikiska partiledningen.
Han övertog jämte L. B. Kamenev redigeringen
av Pravda och utövade under c:a 3 veckor den
faktiska ledningen av partiet. Desorienterad i en
revolutionär situation, som utvecklat sig helt
annorlunda, än bolsjevikerna räknat med, höll han
därvid en osäker och vacklande kurs, som Lenin
efter sin ankomst skarpt utdömde. Sedan Lenin
i sina teser om nödvändigheten av den borgerligt
demokratiska revolutionens omedelbara övergång
i den socialistiska revolutionen utstakat de
bolsjevikiska linjerna, tog emellertid S. till skillnad
från Kamenev, G. Zinovjev m. fl. genast detta
program till efterrättelse. I slutet av april s. å.
invaldes S. i en ny centralkommitté och ägnade
sig därefter åt föga uppmärksammat men viktigt
organisationsarbete, kontrollerade arbetarråden
o. s. v. Sedan Lenin på sommaren s. å. tills, m.
Zinovjev hade flytt från Petrograd och Kamenev,
L. Trotskij m. fl. hade häktats av den
provisoriska regeringen, ledde S. åter partiet. Han blev
medl. av politbyrån och gjorde en betydande
insats i förberedelserna till novemberrevolutionen.
Vid ett kritiskt sammanträde i centralkommittén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
