Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stadsbyggnadskonst - Stadsfiskal - Stadsfogde - Stadsforsens kraftverk - Stadsfullmäktige - Stadsgas (lysgas) - Stadshagen - Stadshus - Stadsingenjör - Stadskamrer(are) - Stadskassör - Stadskollegium - Stadslag - Stadsläkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
871
Stadsfiskal—Stadsläkare
872
tiskt framför allt av en stark rationalisering och
en genomgripande utforskning av dess
funktionella förutsättningar. Ett resultat av den stränga
rationaliseringen var den för 1920- och
1930-talen utmärkande differentieringen av
stadsbebyggelsen för olika ändamål, en uppdelning i
främst industri-, affärs- och bostadsområden. En
rationell och vetenskaplig inriktning hade s. redan
före 1 :a världskriget fått i Tyskland, och där
fick nu också denna strömning sina mest
betydelsefulla resultat med det senare 1920-talets
stora bostadsområden i storstädernas utkanter,
s. k. Siedlungen (se bild å sp. 785 vid Berlin).
Även om radhus användes i stor utsträckning i
de tyska Siedlungen, blev den vanligaste
bebyggelsetypen det s. k. lamellsystemet med parallella
smalhus av vanl. tre våningars höjd. — Ett
entusiasmerande inflytande av internationell
räckvidd utövade Le Corbusiers propagandaskrifter
och idealstadsprojekt.
Under och efter 2:a världskriget utsattes den
rationalistiska s. för kritik på gr. av dess
schematiska drag i såväl funktionsuppdelningen av
stadsområdet som själva stadsplanen, i Sverige
representerade av den monotona ”sovstaden” med
enbart trevånings lamellhus. I Schweiz och icke
minst i de nordiska länderna infördes allt oftare
en blandning av hustyper i bostadsområdena, bl. a.
med det friliggande punkthuset och stjärnhuset
(se bild vid d. o.; jfr Bostad, sp. 595). En källa
till förnyelse blev emellertid nu framför allt den
amerikanska och engelska s. Under ledning av
bl. a. sociologen L. Mumford och arkitekterna C.
Stein och H. Wright uppfördes i U.S.A. med
särskild hänsyn till den starka utvecklingen av
bilismen ett antal drabantstäder åren närmast
omkr. 1930, bl. a. Radburn och de s. k.
green-&eZf-städerna. Dessa kännetecknas alla av ett
strängt särskiljande mellan bil- och
gångtrafiken och av en samling av villagrupperna
kring ett gemensamt grönområde med gångstigar,
så att de bilda större enheter, superblocks,
omgivna av matargator, från vilka körtrafiken föres
in i bostadsgatoma. I den nya engelska s. lägges
en allt större vikt vid den sociologiska
forskningen, och man söker med den s. k.
grannskaps-enheten, neighbourhood unit, skapa en i fråga om
det mänskliga gemenskapslivet funktionsduglig
samhällsorganism. — Litt.: L. Mumford, ”The
culture of cities” (1938; sv. övers. 1942); P.
Abercrombie, ”Town and country planning” (2:a
uppl. 1943); O. Danneskiold-Samsöe, ”Nutida
engelsk samhällsplanering” (1945); A. Christen,
”Zur Entwicklungsgeschichte des Städtebaus”
(1946); F. Gibberd, ”Town design” (1953).
Stadsfiskal, den tjänsteman, som är
distriktsåklagare i stad. S. tillsättes genom fullmakt av
riksåklagaren. I stad, som icke har särskild
polismästare, är s. i regel även polischef. I de större
städerna finnas s.-tjänster, som ej äro förenade
med befattning som polischef. S. finnas i 61
städer. Åtskilliga av dessa städer ha flera än 1 s.
I Stockholm finnas ett 10-tal s. I egenskap av
åklagare och polischef lyder s. närmast under
landsfogden i länet. I de tre största städerna
finnas även förste s. Dessa äro statsåklagare,
jämställda med landsfogdarna.
Stadsfogde, den tjänsteman, som enl.
utsök-ningslagen är utmätningsman i stad.
Stadsforsens kraftverk, i Indalsälven, 7 km
ovan gränsen mellan Jämtland och Medelpad,
utnyttjar Stadsforsen m. fl. forsar. S. byggdes av
staten 1936—40, utvidgades 1949—52 och har nu
3 turbiner om tillsamman 134,000 kW vid 28 m
fallhöjd.
Stadsfullmäktige, se Kommun, sp. 541.
Stadsgas (förr benämnd 1 y s g a s)
framstäl-les genom torrdestillation av stenkol i gasverk
(kolgas). Numera innehåller s. vanl. minst 10%
vattengas och är befriad från tunga kolväten,
så att lyskraften blir obetydlig. — Koloxidhalt
c:a 5%; effektivt värmevärde 4,000 å 4,500
kcal/m3.
Stadshagen, stadsdel i Stockholm, i S:t
Görans förs, på n. delen av Kungsholmen.
Stadshus betecknar i våra dagar i de större
städerna en från rådhuset, som företrädesvis är
avsett för stadens rättskipning, skild
förvaltnings-byggnad, vilken stundom även innehåller
repre-sentationsrum (se t. ex. Stockholms stadshus).
Stadsingenjör, en kommunal, under den lokala
byggnadsnämnden sorterande befattningshavare,
vars huvuduppgift består i att leda
mätningsvä-sendet och fastighetsbildningen i städer. En
sido-ordnad verksamhet kan vara att i samarbete med
stadsarkitekten planera el. leda stadens
byggnads-tekniska arbeten, särsk. i städer, där särskild
byggnadschef ej finnes.
Stadskamrer(are), i allm. av drätselkammaren
i stad utsedd befattningshavare, som under
kammaren handhar kommunens ekonomiska
förvaltning. S. benämnes i vissa städer
drätselkamrer.
Stadskassör, befattningshavare hos
drätselkammare i stad, vanl. med uppgift att under
stadskamrerarens inseende handha stadens centrala
kassarörelse.
Stadskollegium, benämning på kommunala
överstyrelser i Stockholm och Göteborg.
Stadslag, den lag, som i Sverige förr gällde
för städerna vid sidan av den för landsbygden
gällande landslagen. Sveriges äldsta bevarade s.
är B j ä r k ö a r ä 11 e n (se d. o.). Förmodligen
hade flertalet svenska städer något senare egna
s., men endast Söderköpings s. är bevarad
och blott i obetydliga brottstycken samt Visby
s., den senare med nästan helt hanseatisk prägel.
En för alla svenska städer gemensam s., även
kallad Allmänna s., utarbetades under
Magnus Eriksson omkr. 1349. Också den har rönt
stort inflytande från nordtysk stadsrätt. Den
trycktes f. ggn 1618 och fick då kungl.
stadfäs-telse samt gällde till 1736. — Svensk s. är utg. av
I. Arneli (1730), C. J. Schlyter (1865), övers, till
lat. av J. Loccenius (1672), till sv. av J. Enander
(1709). — Litt.: K. G. Westman, ”De svenska
rättskällornas historia” (1912); A. Schück,
”Studier rörande det svenska stadsväsendets
uppkomst” (1926).
Stadsläkare besörjer i stad de åligganden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
