Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spottkörtlar - Spovsläktet - SPP - S. P. Q. R. - Spranger, Eduard - Sprayapparater - Spree - Sprengel, David - Sprengel, Konrad - Sprengtporten, ätt - Sprengtporten, 1. Jacob Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
837
Spovsläktet—Sprengtporten
838
Munspottkörtlarna hos
människan.
ö öronspottkörteln, u
under-käksspottkörteln, t
tungspott-körteln, tu tungan.
Storspov, hanne.
[-sekretbeståndsdelarna-]
{+sekretbeståndsde-
larna+} och
nybildningen av deras
förstadier. Den
normala
spottav-söndringen förlöper som en r
e-f 1 e x.
Munslemhinnans retnings-mottagare (recep-torer), tillhöriga
olika sinnen,
särskilt smaken,
påverkas dels
mekaniskt vid
beröring, dels kemiskt
genom olika ämnen
i den intagna
fö
dan. Den utlösta retningen ledes genom motsv.
sinnesbanor till centrala nervsystemet och
överföres genom en särskild mekanism, s
pottcentrum, i förlängda märgen på
avsöndrings-nerverna till de olika s. Spottens beskaffenhet
bestämmes genom den olika retning, som olika
ämnen utöva.
Spovsläktet, Numenius, till snäpporna hörande
vadarsläkte, utmärkt av långa ben och tarser,
tår utan simhudflikar och mycket lång, bågböid
näbb. Honan liknar hannen men är större.
Storspoven, N.
arquatus, är
spräcklig i
brunt, grått och
vitt. Den
förekommer i
Sverige ända upp
till Paj ala, dock
ej i
fjällområdet. Båda
könen ruva äggen.
De gamla
honorna flytta
vid
midsommartiden, hannarna
så fort
ungar
na blivit flygfärdiga, de sistn. i aug. Hannen blir
55—57 cm lång, honan 64 cm. Småspoven,
N. phaeopus, liknar föreg. art, men hjässan bär
ett gråvitt längsband mellan två svartbruna och
hannen blir 45 cm, honan 49 cm lång. Den bebor
myrarna i övre skogsbältet t. o. m. Härjedalen i s.
SPP, förk. för Svenska personal-
pensionskassan.
S. P. Q. R., förk. för senätus populu’sque
Romänus, romerska senaten och folket.
Spränger [Jprahjar], Eduard, tysk filosof
och pedagog (f. 1882), prof, i Leipzig 1911, i
Berlin 1919, i Tübingen 1946. Lärjunge till W.
Dilthey, har S. utvecklat dennes
”kulturvetenskapliga” psykologi. S. arbetar väsentligen med
den humanistiska forskningens metoder och
lägger huvudvikten vid förståendet av
själs-processerna. Från denna utgångspunkt har S.
kommit fram till en struktur- och typpsykologi,
som på grund av sin praktiska orientering livligt
uppskattas i den pedagogiska världen. Hans mest
bekanta arbeten äro ”Lebensformen.
Geisteswis-senschaftliche Psychologie und Ethik der
Per-sönlichkeit” (1921; 7:e uppl. 1930) och
”Psychologie des Jugendalters” (1924, I7:e uppl. 1935;
sv. övers. 1927). — Litt.: A. Nyman,
”Gränsbegrepp och renodling inom vetenskapen” (1951).
Sprayapparater [spréi’-], se Inhalation.
Spree [Jprè], största biflod till Havel i n.
Tyskland, upprinner i ö. Sachsen invid gränsen
mot Tjeckoslovakien, flyter i huvudsak åt n. och
n. v., passerar Spreewald, genomflyter Berlin
och mynnar vid Spandau; längd 403 km,
flodområde 10,100 km2, segelbar 182 km. S. förbindes
med Oder genom Oder—Spree- och
Friedrich-Wilhelmskanalerna, med Havel genom
Teltow-och Berlin—Spandaukanalerna.
Sprengel, Bror David Martin,
litteraturkritiker och översättare (1880—1951). Han
debuterade 1902 med en frejdigt skriven essäsaml.,
”De nya poeterna. 80-talet”, där han gick till
attack mot den konservativa livssyn, som härskade
under 1800-talets sista decennier. Senare blev han
främst känd för sina översättningar av fransk
litteratur. 1921 ingick han äktenskap med Agnes
v. Krusenstjerna, för vars diktning han fick
stor betydelse.
Sprengel [Jprä’-], Christian Konrad, tysk
biolog (1750—1816). S. utgav 1793 ”Das
entdeck-te Geheimnis der Natur im Bau und in der
Be-fruchtung der Blumen”, banbrytande främst
genom redogörelsen för pollinationen, vars
viktigaste fenomen han iakttog: dikogamien likaväl
som anemo- och entomofilien. Hans epokgörande
iakttagelser blevo först genom Darwin
uppskattade till sitt värde.
Sprengtporten, ätt, härstammande från tyske
löjtnanten Volmar Jacob Rolandt (d. 1688), slutl.
kommendant på Nöteborg, 1651 adlad S p r e n g
t-p ort. Dennes sonsöner, Johan Wilhelm
S. (1720—95), envoyé vid danska hovet 1761,
generalmajor 1770, generallöjtnant 1775,
ambassadör 1787, general 1792, samt S. 1), upphöjdes
1766 i friherrligt stånd med namnet S.; ätten
utslocknade med den förstn:s son, S. 3), 1875.
S. 2) blev 1789 rysk friherre, 1809 finsk greve
men slöt själv sin ättegren.
1) Jacob Magnus S., frih., militär (1721
■—-86). Han deltog i pommerska kriget och blev
1769 överste för Nylands och Tavastehus
dragoner. Vid riksdagarna var han en av hattarnas
ledare och grundade klubben Svenska botten. I
maj 1772 framlade han för Gustav III plan till
en statskupp, inledd genom militärrevolt i
Finland. 14 aug. avseglade han från Borgå med en
trupp av sina lätta dragoner till Helsingfors,
medan en mindre avd. sändes landvägen.
Sjöfärden fördröjdes, och rapport hann avgå från
Borgå till landshövdingen, men S. lyckades dock
16 aug. göra sig till herre över fästningsöarna
och Helsingfors samt taga ny trohetsed.
Ytterligare fördröjd, avseglade han först 28 aug. med
omkr. 800 man och anlände 7 sept. till Stockholm,
där statsvälvningen redan var genomförd. S.
mottogs vid stranden av Gustav personligen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
