Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spinning, spånad - Spinnmalar - Spinnrock - Spinnsidan - Spinnspö - Spinoza, Baruch (Benedictus) de - Spion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
817
Spinnmalar—Spion
818
därigenom åstadkommes snodden, samtidigt som
det färdiga garnet rullas upp på spindeln.
I slutet av medeltiden uppstod spinnrocken,
där spindeln drevs med en tramprörelse. Den
ännu inom hemslöjden använda spinnrocken har
en kort horisontal spindel med gaffelformigt
vingpar och en i gaffelns mitt löpande garnrulle
(bobin) med fläns åt båda ändar. Spindel och
bobin sitta på samma axel men ha var sin
snör-trissa, som med något olika hastighet drives från
ett gemensamt större hjul, som hålles i gång
medelst trampa och vevstake. Liksom vid sländan
utdrages för hand ur råvaran en sträng, som
snos för hand och påstickes spindeln genom den
utborrade axeländan, upphänges på en
spindelvinge och därifrån ledes ned till bobinen, där den
fästes. När spinnrocken går, matas material fram
till spindeln för hand, snos genom vingens
rotation och upplindas på bobinen. — Ang. maskinellt
utförande av s. se Textilmaskiner.
Spinnmalar, Hyponomeu’tidae, fam. av
mal-fjärilarna, omfattande arter, vilka utmärkas av
sina silkesglänsande vita framvingar med
växlande antal svarta punkter och grå bakvingar.
Larverna äro ljusa med svarta fläckar och leva
kolonivis i stora vävnader, varmed de omspinna
näringsväxtens blad, ibland i sådan utsträckning,
att hela träd kunna bli överdragna därmed. S.
omfatta åtskilliga arter, som äro vanliga på
hägg, hagtorn, benved, slån, oxel m. fl. buskar.
Av ekonomisk betydelse är ä p p e 1- el. a p e
1-sp i nnm al en, som ibland i s. Sverige är
allmän. Till s. höra även körsbärsmalen,
rönnbärsmalen samt k å 1 m a 1 e n.
Spinnrock, se Spinning.
Spinnsidan, en släkts kvinnliga medlemmar el.
ättlingar genom kvinnligt led, i motsats till
svärdssidan.
Spinnspö, se Metspö.
Spinoza [spinå’za], Baruch
(Benedic-tus) de, holländsk-judisk filosof (1632 24/ii—
1677 21/a). Han utbildades till rabbin men
anklagades 23-årig för fritänkeri, bannlystes och
utstöttes ur församlingen. S. tillbragte sitt liv i
ensamhet, först på landet, senare i Haag,
förtjänande sitt uppehälle genom slipning av optiska
glas. Själv utgav han endast två skrifter, ett
sammandrag av Cartesius’ filosofi (1663) och
(anonymt) ”Tractatus theologico-politicus” (1670).
Kort efter hans död utgåvos av hans vänner
”Opera posthuma”, innehållande huvudarbetet,
”Ethica ordine geometrico demonstrata”, tre
ofullbordade skrifter: ”Tractatus politicus”,
”Tractatus de intellectus emendatione” och
”Com-pendium grammatices lingue Hebraee”, samt en
samling brev. 1852 upptäcktes och utgavs av
Böhmer en holländsk övers, av ett tidigare utkast
till etikens system, ”Tractatus brevis de deo et
homine eiusque felicitate”.
Under sin levnad betraktades S. som ”ateist”.
Han bemöttes med ett förakt och misstroende,
som sällsamt kontrasterade mot den sublima
upp-höj dheten och tankeskärpan i hans system och
mot hans sällsynt ädla och fläckfria personlighet,
och efter hans död vann hans filosofi länge föga
beaktande. Numera räknas S. som en av den
förkantska epokens största tänkare. — S.
härledde ur substansbegreppet, att varje substans
måste tänkas som oändlig och att det endast kan
finnas en enda substans, vilken för S. är identisk
med Gud och med världen. Det enda existerande
är substansen el. Gud, allt annat är antingen
nödvändiga bestämningar hos substansen,
attribut, el. tillfälliga sådana, modi, som endast
kunna existera hos substansen och förstås genom
denna. S:s system
innebär en strängt
mo-nistisk panteism. De
enskilda tingen äro
modi, tillfälliga
af-fektioner hos den
gudomliga substansen,
som sakna
självständig existens och
endast kunna förstås
som följande ur Gud.
— Läran om attributen
utgör en opposition
mot Cartesius’ lära om
växelverkan mellan
kropp och själ. Såsom
oändlig har substansen oändligt många attribut,
men av dessa känna vi endast två, tänkandet och
utsträckningen. Båda uttrycka var för sig
substansens väsen. Dess handlande kan därför förstås
både som ett kroppsligt och ett andligt skeende.
Båda äro samma sak, uttryckt genom olika
attribut, men en växelverkan mellan kropp och själ
kan icke tänkas. — Den mänskliga friheten
förnekar S. fullständigt; Guds handlande åter är
visserligen fritt, dock icke i betydelse av
godtycklighet utan endast så, att Gud icke är
bestämd av något yttre utan endast av sitt väsens
lagar (fri nödvändighet). — I etiskt hänseende
säger S. å ena sidan, att intet objektivt gott el.
ont finnes. Vi kalla något gott, därför att vi
begära det, vi begära det icke, därför att det är
gott. Människan i sin ofullkomlighet låter sig
ledas av ändamål, men för Gud finnas inga
ändamål ; all teleologi är utesluten. Å andra sidan
antar han dock ett objektivt gott,
fullkomligheten, som blir dets. som självständighet, frihet
från affekternas herravälde. Detta vinnes genom
kunskap, särskilt genom den högsta, intuitiva
kunskapen, i vilken man ser allting som följande
ur Guds natur, vilken kunskap även är kärlek
till Gud. — S. försvarade i strid mot sin tids
uppfattning religionsfriheten, förklarande, att det
icke motsvarar statens syfte att påbjuda en viss
religion. Han ansåg även, att bibelns skrifter
måste behandlas som rent historiska urkunder,
och föregrep den moderna bibelkritiken genom
undersökningar över Moseböckernas uppkomst. —
”Opera”, utg. i 4 bd (1925) av C. Gebhardt. I
sv. övers, föreligger ett urval av S:s skrifter
med inledn. av A. Zweig (1949). — Ur den
omfattande litt. må anföras H. Höffding, ”S:s
Ethica” (1918), och H. Larsson, ”S.” (1931).
Spiön (it. spione, av germ. ursprung, i släkt
med speja), hemlig agent, spejare el. kunskapare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
