Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Solna - Solnhofen - Solo - Sol- och vårman - Solomon - Solon - Solothurn - Solovetskijöarna - Solovjov, Vladimir Sergejevitj - Solring, solgård - Solros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
697
Solnhofen—Solros
698
Stockholm till S. är planerad. Större personal
än industriernas sysselsättes vid Statens
järnvägar (1,500 pers.) samt vid de betydande statliga
inst. och stiftelserna i Norrbacka, näml.
Karolinska inst. och Karolinska sjukhuset med
Konung Gustaf V:s jubileumsklinik (omfattande
bl. a. Radiumhemmet), Statens inst. för
folkhälsan, Eugeniahemmet, Vanf öreanstalten,
Tomteboda blindinst., Statens sjuksköterskeskola,
Statens bakteriologiska laboratorium och Nobelinst.
Till Bergshamra ha förlagts Statens centrala
frökontrollanstalt och Statens växtskyddsanstalt
och till Signalreg:s kaserner vid Lilla Frösunda
en avd. av Försvarets forskningsanstalt. S. är
förläggningsort för Svea livgarde, Svea
ingenjörkår, huvuddelen av Signalreg. och
Infanteriets kadettskola, samtliga på Järvafältet, samt
för Krigsskolan, som är inrymd på Karlbergs
slott. S. har betydande sportanläggningar, bl. a.
Fotbollsstadion i Råsunda med 40,000 platser (vid
full utbyggnad 60,000) och kapplöpningsbanan
vid Ulriksdal. — S. har sedan V? 1953 högre
allm. lärov. S. lyder under landsrätt men bildar
egen domsaga sedan det V7 1951 utbrutits ur
Södra Roslags domsaga. I kyrkligt avseende
bildar S. ett pastorat i Roslags ö. kontrakt av
Stockholms stift. — Litt.: R. Stenberg, ”Solna
kyrka” (1946); C. N. Hedlund, ”Solnakrönika”
(1950); ”Södertälje... S., Enköping” (1951; i
ser. ”Svenska stadsmonogr.”).
Solnhofen [zåTnhåfan], stad i Bayern, vid
Donaus biflod Altmühl; c :a 2,000 inv. S. är
bekant för sin brytning av litografisk sten.
So’lo (plur. s o’l i; av lat. sölus, ensam), it.,
inom musiken ett parti el. stycke, som utföres
av en person; då flera tillsammans utföra ett
stycke med en för var stämma, talar man om
”ensemble”. Motsatsen till s. är ”tutti”.
Sol- och vårman, person, som under
bedrägligt löfte om äktenskap avlockar kvinnor
besparingar o. a. ekonomiska fördelar. Namnet torde
ha uppkommit genom äktenskapsannonser (svar
till ”Sol och vår”).
Solomon [så’bman], konstnärsnamn för S
o-lomon Cutner, engelsk pianist (f. 1902). S.
gjorde en sensationell debut i London 1911. De
följande åren företog han flera konsertresor över
Europa men drog sig 1918 tillbaka från
konsertverksamheten för studier, 1923 gjorde han
en uppmärksammad come back. S. har särsk.
gjort sig känd för fina tolkningar av nutida
pianomusik.
So’lon, atensk statsman (verksam omkr. 600
—560 f. Kr.). S. tillhörde en förnäm familj.
Han förvärvade världserfarenhet på vidsträckta
resor som köpman; de ha utsmyckats med
anekdoter, t. ex. hans samtal med kung Kresus (se
d. o.) av Lydien. Hans politiska verksamhet, bl. a.
hans oförskräckta och lyckosamma ingripande i
striden mellan Aten och Megara om ön Salamis,
gav honom ett sådant anseende, att han utsågs till
arkont för 594 med fullmakt att revidera
lagarna. S:s lagar berörde dels statsförfattningen,
dels sociala och ekonomiska förhållanden. S.
upp
hävde hypoteken i jordegendom och införde en
ny myntfot, varigenom alla skuldfordringar
ned-sattes med omkr. V4. Han upphävde borgenärens
rätt att vid bristande betalningsförmåga göra
gäldenären till sin slav. Ovisst är, i vad mån
han genomförde den plutokratiska graderingen
av medborgarkompetensen (”de soloniska
klasserna”) och om det var han, som mot areopagen
spelade ut ett utskott av folkförsamlingen. I varje
fall utbröto nya stridigheter mellan
samhällsklasserna, och S. fick på sin ålderdom uppleva, att
Peisistratos bemäktigade sig styrelsen som
en-våldshärskare. S. är den förste grek, som vi
känna närmare tack vare de betydande fragment
av hans dikter, som bevarats. De voro för honom
ett medel till politisk propaganda, att främja och
försvara sina idéer och handlingar. — Litt.: Eng.
monogr. av I. M. Linforth (1919; med samling
av fragmenten); I. Harrie, ”Athenare” (1927).
Solothurn [zå’låtorn] (ty.), fr. Soleure,
huvudstad i kantonen S. (791 km2, 170,500 inv.
1950) i Schweiz, vid Aar; 16,700 inv. Säte för
biskopen av Basel-Lugano; järnvägsknut med
mångsidig industri. Märkligare byggnadsverk äro
S:t Ursuskatedralen (uppförd 1762—73), tyghuset
(1600-talet, med rika vapensamlingar) och
klocktornet (1200-talet; konsturet från 1500-talet). —
S., det romerska Solodurum, blev 1218 fri
riksstad och inträdde 1481 i Edsförbundet.
Solovetskijöarna [salavjä’tskaj-], ögrupp i
Vita havet. På den största ön (285 km2), efter
vilken ögruppen fått sitt namn, ligger det forna
Solovetskijklostret (gr. på 1400-talet),
som haft stort inflytande på nordligaste
Rysslands kultur. I slutet av 1500-talet befästes
klostret och var under Johan III:s, Karl IX:s och
Karl X Gustavs ryska krig ett strategiskt
centrum i n. Ryssland. Det var även kyrklig och
politisk förvisningsort. Klostret upphävdes efter
bolsjevikrevolutionen 1917 och blev sedan
koncentrationsläger.
Solovjov [salavjå’f], Vladimir S e r g e j
e-vitj, rysk filosof och författare (1853—1900).
Han blev docent i Moskva 1874, måste 1881
uppge sin universitetsverksamhet, sedan han i en
föreläsning i Petersburg uppfordrat tsaren att
benåda Alexander II :s mördare. — S. är den
förste självständige ryske filosofen. Han
framställde ett teosofiskt system av
kristologisk-plo-tinsk art. Av märkligt intresse är hans estetik,
enl. vilken det sköna har en idé- el.
väsensför-verkligande betydelse i världsprocessen och den
historiska utvecklingen. För Rysslands
”intelli-gentsija” en kristendomens missionär, drömde och
siade han om en slutlig enhet av de kristna
kyrkorna. — S. var en glänsande författare och
även framstående lyriker. Han utövade
inflytande på den följ, mystisk-symboliska skolan av
ryska skalder. —• Saml. uppl. av S:s skrifter,
10 bd, 1911—14; ty. övers., ”Ausgewählte
Wer-ke”, 4 bd, 1914—22; i sv. övers., ”Tre samtal”
(1911). — Ry. monogr. av E. Trubetskoj (1914),
ty. av H. Prager (1925) och G. Sacke (1929).
Solring, solgård, se Halofenomen.
Solros, Helia’nthus a’nnuus, en till fam. korg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
