Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sollerön - Solliden (Öland) - Solliden (Jämtlands län) - Solmaskin - Solmisation - Solms, Hermann - Solna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
693
Solliden—Solna
694
ett vidsträckt skogsområde av fastlandet s. v.
därom; 504,50 km2, därav 411,80 land (andelen i
Siljan 76,30 km2) ; 1,832 inv. (1954).
Huvudbygden ligger på den bördiga, flacka (intill 42
m över Siljan) och tättbebodda ön Sollerön, som
genom en bro (med bankar inräknade 1,8 km
lång) sedan 1936 har fast landsvägsförbindelse
(förut en flottbro) med den skogiga, starkt
kuperade och nästan folktomma fastlandsdelen,
bland vars höjder märkas Gesundaberget och
Säliträdberget (597 m ö. h.). Av de många,
övervägande små sjöarna här äro Säxen (279
m) i v. och Våsjön (349 m) på ö. gränsen de
största. Här fortlever ett väl utvecklat
fäbods-väsen. 1,114 har åker. Någon
träförädlingsindustri. Vid Ryssån ligger Ryssa elkraftverk. Mer
än halva arealen tillhör trävarubolag. Sedan
ägosplittringen på ön Sollerön nått sin yttersta gräns,
påbörjades här 1946 en av de mest omfattande
laga skiftesförrättningarna i Sverige. Stora
järn-åldersgravfält vid Bengtsarvet och Utanmyra.
nu med c:a 130 rösen, på ön Sollerön ha vid
undersökningar givit intressanta fynd. Här ligga
också grundmurarna av S:s första kända kapell,
en träbyggnad från början av 1500-talet, varav
sakristian bevarats. Kyrkan av gråsten och
tegel byggdes 1779—86. Pastorat i Västerås stift,
Mora kontr. — Litt.: ”Gruddbo på S.” (1938);
M. Rehnberg, ”Siljan” (1950).
Solliden, lustslott (sommarvilla) på Öland,
Räpplinge sn, vackert beläget s. v. om
Borgholms slottruin, uppfört för dåv. kronprinsessan
Viktoria av Th. Grut i italiensk stil och färdigt
1906. S. övergick sedan till Gustav V, som årl.
från 1932 till sin död vistades där någon tid.
Det tillhör numera kronprins Carl Gustaf.
Solliden, Jämtlands läns tuberkulossanatorium,
beläget invid Östersund, öppnat 1908. S. har 241
vårdplatser, därav 39 för barn.
Solmaskin, en arbetsmaskin, i vilken
drivkraften tas från solstrålarna. Redan Euklides,
Arki-medes och Heron uttalade möjligheten att bruka
solvärme som drivkraft. Det första praktiska
experimentet med s. synes ha utförts först 1860
av fransmannen A. B. Mouchot, som med en i
Algeriet uppställd s. erhöll en effekt av c:a V10
Solliden, Öland.
hk. Mouchot använde en spegeltratt med 2,2 m
öppningsdiam., varvid ett axiellt anordnat,
svärtat rör begagnades som ångpanna. S. av
förbättrade typer tillverkades 1870—88 i ett 20-tal olika
utföranden av John Ericsson; hans väsentliga
bidrag bestod i att använda av strimlor
uppbyggda speglar, anordnade till en parabolisk ränna
med ångröret i brännlinjen. Själv uppgav han
sig ha fått en verkningsgrad av 10,5%, men
denna siffra är trol. betydligt överdriven. Försök
i något större skala utfördes omkr. 1912 vid
Meadi nära Kairo av amerikanen Frank Shuman
i samarbete med engelsmannen V. Boys. Den
rör-formiga pannan hade härvid en längd av över
60 m och gav med användning av en kolvmaskin
en axeleffekt av nära 100 hk. Beräkningar ha
visat, att man vid ekvatorn och vid fullt klar
väderlek bör kunna utvinna 175 å 200 hk per
har spegelyta under 8 av dygnets timmar, under
förutsättning att drivmotorn utgöres av en
ång-turbin men att vatten ej står till förfogande för
kondensationen. Denna effekt är i regel
alltför liten för att kunna motivera de per
effektenhet höga anläggnings- och skötselkostnaderna.
S. kunna därför i den nu angivna formen anses
sakna väsentlig ekonomisk betydelse. — Litt.:
S. Arrhenius, ”S.” (i ”Vetenskapsakad:s årsbok”,
I9I5)-
Solmisation, mus., sångmetod för inlärande
av intervallerna, utbildad på 1 ooo-talet av Guido
av Arezzo. Principen bygger på tre grundskalor,
vardera med 6 toner (hexakord) och ett halvt
tonsteg i mitten (1 + 1+V2 + 1 + 1) med
utgångspunkt från c, f och g. Tonerna få namnen ut,
re, mi, fa, sol, la efter begynnelsestavelserna i
en latinsk hymn, översteg melodien sex toner,
måste namnet ändras i enlighet med ställningen i
det nya hexakordet (mutation). Vid 1500-talets
slut tillfogade man en sjunde ton, si. I nyare s.
ersattes ut med do.
Solms [zålms], Hermann, greve zu
S.-Laubach, tysk botanist (1842—1915). Han
blev 1879 prof, i Göttingen och hade 1888—1908
samma befattning i Strassburg. Hans första
och flera av hans senare arbeten röra sig om
parasiter. Han behandlade monografiskt även
andra fanerogamfamiljer samt skildrade vissa
kulturväxters historia och livsbetingelser,
framför allt fikonets. Av övriga växtgrupper
sysselsatte han sig i främsta rummet med algerna,
särskilt kalkbildande former inom olika grupper.
På det växtgeografiska området märkes ”Die
leitenden Gesichtspunkte einer allgemeinen
Pflan-zengeographie” (1905).
S. är kanske framför allt bekant genom sina
paleobotaniska arbeten, som behandla den
anatomiska byggnaden av stenvandlade växtdelar, i
främsta rummet former från den äldre
stenkolsperioden samt de mesozoiska bennettiterna. Av
största betydelse är dock hans förträffliga
”Einleitung in die Paläophytologie vom
bota-nischen Standpunkt aus” (1887).
Solna [så’-], stad i Stockholms län
(Uppland), vid Stockholms stads n. v. gräns mellan
Ulvsundasjön och Bällstaviken samt
Brunnsvi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
