- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 19. Selenga - Stening /
673-674

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sojaböna - Sojakakor - Sojoter - Sokol - Sokolow, Nahum - Sokolovskij, Vasilij Danilovitj - Sokoto - Sokotra - Sokrates

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

673

Sojakakor—Sokrates

674

ersättningsmedel, linoleum, celluloid, smörj-,
bränn- och matoljor o. s. v. I Sverige ha
omfattande försök gjorts, i synnerhet vid Sveriges
utsädesfören. i Svalöv, där korsningar utförts
för att få fram sorter, som äro mera lämpade
för det svenska klimatet än de sydliga, som äro
utpräglade kortdagsväxter.

Sojakakor, se Foderkakor.

Sojoter [såjå’-], huvudfolk i Tuvinska AO
inom Sovjetunionen, till antalet c:a 50,000. S. äro
halvnomadiserande ren- och hästskötare. En del
äro lamaister, andra primitiva animister med
scha-manismen som främsta religionsform. S. tillhöra
språkligt de altaitatariska folken men äro
antro-pologiskt sammansatta av samojediska (el. s. k.
gammalsibiriska), turko-tatariska och mongoliska
element. Själva kalla de sig tuba (tuva).
Mongolerna kalla s. för urjankhai. —
Kara-g a s s e r n a, ett med s. närbesläktat folk, kalla
sig också tuba.

Sokol [så’kål] (tjeck., falk), panslavisk
gymnastikorganisation, omfattande föreningar
huvudsaki. från Tjeckoslovakien men även från Polen,
Jugoslavien, Kroatien, Bulgarien, U.S.A. m. fl.
Den första S.-föreningen bildades 1862 i Prag
av M. Tyrs och J. Fügner. S.-rörelsen var från
början nationellt-politiskt betonad och syftade till
en folklig pånyttfödelse med nationell befrielse
som slutmål. 1908 bildades ett gemensamt
S.-förbund, Svaz slovanského sokolstva (SSS), under
tjeckisk ledning (i Prag). Upplöst under i:a
världskriget, återuppstod förbundet efter krigets
slut. S.-rörelsen, som från 1869 även omfattat
kvinnor, senare skolungdom och barn, var intill
början av 2:a världskriget under ständig tillväxt
och hade då inemot 1 mill. medl. Av dessa
tillhörde c:a 700,000 Tjeckoslovakien, där de stora
förbundsfesterna anordnades (i Prag). Dessa
fester, i vilka flera 10,ooo-tal deltagare inför
100,000-tal åskådare medverkade, voro icke några
gymnastikuppvisningar i modern bemärkelse utan
traditionsbetonade skådespel, där huvudinslaget
utgjordes av väl inövade uppmarscher, turer,
ringar o. s. v. med fanor, kransar, nickelstavar
och färgrika dräkter. Rörelsen förbjöds i
Tjeckoslovakien av tyskarna 1941 men återupprättades
1945. 1948 reorganiserades S. under
kommunistisk ledning, varvid flertalet av de förutv. ledarna
utrensades.

Sokolow [så’kålåf], N a h u m, sionistisk
politiker och skriftställare (1861—1936), red. för
den hebreiska tidn. Ha-Sefira 1884, senare för
veckoskriften Ha-Olam, generalsekr. i sionistiska
centralbyrån i Köln 1905, tillhörde från 1911
sionistiska organisationens huvudledning (i
Berlin), medverkade vid Balfourdeklarationens
tillkomst 1917 och utsågs 1920 till ordf, i sionistiska
världsexekutiven. Bland S :s skrifter märkes
”History of zionism” (2 bd, 1919).

Sokolovskij [sakalå’fskaj], Vasilij
Dani lo vit j, rysk arméofficer (f. 1901), var vid
krigsutbrottet 1941 generallöjtnant samt blev
1943 armégeneral och 1946 marskalk. Under 2:a
världskriget var S. stabschef åt G. K. Zjukov
1941—42 och chef för en armégrupp i den
fram-NF XIX — 22

gångsrika offensiven i Vitryssland hösten 1943
samt senare bl. a. stabschef åt I. S. Konjev. Han
efterträdde 1946 Zjukov som medlem i det
allierade kontrollrådet i Berlin och chef för Sovjets
ockupationsstyrkor i Tyskland. S. blev i mars
1949 st. f. krigsminister, i febr. 1953 chef för
generalstaben.

Sokoto [såkå’tåj, landskap i n. v. hörnet av
Nigeria. Dess huvudstad Sokoto nära Nigers
biflod Rima har nu blott några tusen inv. (under
sin blomstring på 1800-talet över 100,000) men är
alltjämt den andliga medelpunkten för dessa
delar av Sudan. S. var förr det förnämsta fulriket
i v. Sudan, omfattande c:a 300,000 km2.

Sokotra [såkå’tra], eng. Socotra [sakåu’tra],
brittisk ö i Indiska oceanen, utanför Adenviken,
210 km från Kap Guardafui på Somalihalvön ;
jämte småöarna Abd el-Kouri, Semah och Darsah
3,579 km2, c:a 12,000 inv. S. är en horst, som i
Djebel Haghar (Hajhair) når 1,506 m ö. h. Vid
kusten är medeltemp. för jan. c:a 210, för
som-marmån. bortåt 300; febrar härja här under
regntiden. V. delen är halvöken. Invånarna äro
en blandning av araber, indier och suahili; de
tala en arabisk dial. och äro sedan slutet av
1600-talet muhammedaner. Hamnar saknas;
huvudort är Tam(a)rida (c:a 1,500 inv.) på
nordkusten. Främst exporteras smör, dadlar, aloe,
myrra och gummi. — S. ockuperades av
engelsmännen 1835—-39, och ön tillhör nu
Adenprotek-toratet.

Sokrates [så’-] (grek. Sokra’tes), grekisk
filosof (f. kort före 469, d. 399 f. Kr.). Han
författade inga skrifter; källorna för kunskap om
honom äro Platons dialoger, av vilka de tidigare,
särsk. ”Symposion, måste anses ge en verklig
bild av S., och Xenofons ”Memorabilia”.
Skillnaden mellan dessa framställningar är väsentlig
och svårförklarlig; hos Xenofon framställes S.
som en torr, nykter och prosaisk personlighet,
hos Platon som en djup tänkare. Trol. har
Xenofon ej förmått fatta det djupaste hos S.

S. skall urspr. liksom sin fader ha varit
bildhuggare men alltmer försummat sitt yrke för
att ägna sig åt filosofien. Han var en ytterst
originell och fängslande personlighet, i sina
samtal bländande kvick och slagfärdig, till karaktären
omutligt principfast. Egendomlig är S:s
”dai-monion”, en inre röst, möjl. av hallucinativ
natur, som han i många fall, även i obetydliga
angelägenheter, lät leda sig av. Försummande sin
hustru, den beryktade Xantippa, och sina barn,
tillbragte han sin mesta tid under filosofiska
samtal med personer i alla samhällsställningar.
Sin metod liknade han vid förlossningskonst. Den
undervisade mottog näml, ingen kunskap av S.
utan måste ur sitt eget inre frambringa vetandet,
varvid S. endast var honom behjälplig. Viktigast
var därvid att avlägsna all skenkunskap för att
genom prövning avgöra, om den höll stånd för
eftertanken. — På anstiftan av personliga
ovänner och på grund av politiska intriger ställdes S.
399 inför domstol, anklagad för att fördärva
ungdomen genom att förneka statens gudar. Den
avkunnade dödsdomen verkställdes 30 dagar
se

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:22:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffs/0425.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free